Egentligen borde man väl kanske glädjas åt att snön smälter
istället för att sura över det faktum att den smälter rakt in i mina skor.
Jo, jag är pessimist. Men hur kul är det att behöva byta både strumpor och byxor
när man kommer hem? Slisk slask. Men våren är på väg nu... : )

Har köpt en "present" till min karl.
En cool låda som jag ska lägga i en flaska Jäger i, plus fyra stycken Red Bull.
Hans favvogrogg.
MEN. Så kommer man hem och lampor står tända och dörrmattan ligger inte där den
ska, och mina stora pinnar som står i hallen står lutade mot väggen och en är avbruten,
och jag ba... va? Nu låter ju inte det här som världens grej kanske men jag ÄR redan 
så less på hur det är här hemma. Tog nyss hand om den tvätten som hängde på tork
i vardagsrummet, som Miche LOVADE att ta hand om (och för all del hänga UPP också
men det fick jag göra ändå) och det var lixom förra måndagen!! Och jag har påmint
honom VARJE DAG. Det är entvåtrefyrafemsexsjuåttaniotioelvaTOLV dagar.
Det är inte det att JAG inte orkar ta hand om det. Men han har ju sagt att han ska.
Och det är fler saker. Men alltid samma svar.
-"Varför har du inte gjort det?"
-"Jag vet inte."

Ida trött och ledsen.... : ( 


Nu kommer han hem vilken sekund som helst för att vända och åka iväg
till nästa jobb. Sen hemma halv tio. Min presentlåda känns sådär halvkul
att ge. Nog för att han säger att han behöver lite uppmuntran, men det 
känns lixom som en belöning för något han inte gjort.
Och det känns inte som om det kommer resultera i någon radikal förändring
heller, måste jag säga. Det mesta känns skit nu... och vi är inte speciellt 
trevliga mot varandra heller... : ( 




Men jag har varit på Lidl och köpt en hel jävla ananas.
Det ni.