Ta hand om er!
Ni behöver inte oroa er för mig. Men det är lite mycket tråkiga saker som händer och då blir man
ju påverkad. Speciellt när det är inom familjen. Syster inlagd på sjukhus & strokeenhet och allt
vad det nu var, och sen nästa syster inlagd idag för provtagning efter nån form av stresskollaps.
Fan, denna stress. Folk måste lära sig att lyssna på sina kroppar bättre. Och kanske ibland på folk
runt omkring... Man kan inte göra allt!! Hälsan goes first. Jag älskar er och vill att ni ska må bra!
Stress och psykiska påfrestningar visar sig lixom fysiskt, förr eller senare.
Jag t.ex., jobbar hellre mina 50% som jag vet att jag kan och orkar med (...oftast...) än att lyssna på
dem som säger att jag borde/kan gå upp i tid, för det kanske slutar på nåt tråkigt sätt? Ska man gå all in
för att sedan slå i väggen med full kraft? Och då inte kunna jobba ALLS, istället för att fortsätta på det som
funkar så himla bra som det är? Klart man ska anta utmaningar och driva sig själv framåt, men finns inte
den kraften, då ska man inte. Jag lyssnar hellre på min egen kropp. Den är min. Den är jag.
( och nej, det var ingen pik till någon, det var bara mitt eget sätt att tänka, min förklaring... ♥ )
Har fått känslan så många gånger att man skulle vara mindre värd som halvtidsarbetande lixom.
För det finns folk som tycker så. Det tycker jag inte att man är. Inte ett dugg.
Men jag har haft min pojkvän här sen i tisdags kväll iallafall, det var skönt. I needed that. Han åkte
hem idag innan det var dags för julkonsertsrep för mig... som jag inte alls var speciellt pepp på,
men väääldigt behövligt. Imorgon kör vi första konserten, i Bred's kyrka. Och på torsdag är det på
"vanliga" stället, Västerledskyrkan. Det finns biljetter kvar! De säljs på Johansson's Presentaffär.
Om man nu skulle vilja komma och kika och få sig en rejäl dos julstämning! Det blir fint!!
Klockan är straxeftertio och jag borde fixa nån form av middag. Och komma på vad jag ska ha på mig
på konserten imorgon. Har tvättid mellan 12 och 16 så jag kan inte råka ut för att det jag vill ha ligger
i tvättkorgen iallafall! Marvelous!
Jobbigt när sådant händer nära och kära, får hoppas allt löser sig till det bästa.
Jag tycker du tänker helt rätt ang. jobb. Det är absolut bättre att jobba halvtid om man känner att det är det man vill. Jag resonerar ganska lika och under alla år som jag drivit företag har jag jobbat ungefär 40% om slår ut det på årsbasis. Grejen är den att nyttjar man hävstångseffekt (går bara med företag, inte som anställd) så kan man tjäna rätt bra fastän man inte gör full tid.
Så, man är inte mindre värd för att man har ett halvtidsjobb. Man är inte ens mindre värd om man skulle vara helt utan jobb. Ens värde sitter inte i jobbet. Läste förresten en artikel i en tidning som handlade om Holland. Där har man Europas lägsta arbetslöshet, samtidigt som man har många som bara jobbar halvtid. Man väljer att vara med familjen istället för att jobba och betala för att ha barnen på dagis osv...
Lång tråkig kommentar :)
Sv: Nä, det är lite trist att all status ofta ligger i vad man jobbar med. Kom att tänka på när jag träffade en av mina nya grannar för en tid sedan. Då dök frågan upp vad jag jobbar med. Efter som jag inte jobbar så svarade jag just det, att jag inte jobbar. Då kom svaret att det är ju många som är arbetslösa idag... fast mitt svar på det var att jag inte var arbetslös, inte ens med i a-kassan. Nog tycker jag att ett kriterie för att vara arbetslös bör vara att viljan finns att ha ett jobb? Har man valt att vara "ledig" så är man helt enkelt ledig :) Sen blev det inte mycket mer av den diskussionen....
Klart man kan klara sig bra ekonomiskt utan att tjäna snuskigt mycket pengar. Det viktiga är ju att inkomsten står i relation till utgifterna så man inte går minus varje månad.
fy vad jobbigt med dina systrar :((((((
Jaaa... jag köper deras chaiburkar.. fan beroendeframkallande de där... sjuuuukt gott....
Vad bra och vettigt ni skriver, du och Patrik.
Det är ju bättre att ta det säkra före det osäkra, ta det lungt och komma igång i sin takt och inte köra plattan i mattan rakt in i väggen, för det tjänar ju ingenting till, snarare tvärt om då man får börja om från början igen.
Är så trött på att folk (nära o kära) ska blanda sig i och bestämma hur jag ska leva mitt liv, (och pratar bakom ryggen) "Hon skulle ju egentligen ha ett heltidsjobb och sluta äta dem där medicinerna." Jag hade för ett tag sen praktik på halvtid, tack och lov hos en vän så jag hade lite att säga till om, men ändå hade jag ont i hela kroppen och var helt slut när jag kom hem, så jag var tvungen att lägga mig och sova. Sen väckte sambon mig när maten var klar, åt, kollade på nåt på tv eller satt en stund vid datorn, sen sova. Nästa morgon upp och äta frukost i godan ro för att sen ta sig bort till praktiken.. så heltidsjobb? Skulle inte tro det. (Sambon lär inte ha tyckt att det var så kul att laga mat och sköta hushållet helt själv +att han hade heltidstjänst)
Och det med medicinerna.. visst, jag vet att de är starka och blahablaha.. provade för några veckor sen att trappa ner lite och köra på det så pass länge att jag vet att det inte är abstinensen jag känner... men det blev att gå tillbaka till den ordinerade dosen. Sen att en av Sveriges bästa smärt-överläkare och professor som åker runt och föreläser för andra läkare, att han har ordinerat mig den medicinen gör att det känns som att det inte är riktigt hela världen att jag äter den.
Hoppas systrarna kryar på sig.
Usch då :/ hoppas dina systrar mår bättre snart.. och du också självklart <3 bra att du lyssnar på vad din kropp orkar och inte orkar!
Vet precis vad du menar angående det här mycket man ska jobba. Ibland tittar vissa snett på en för att man inte kan jobba 100% och helst lite mer än det! Jag jobbar verkligen hellre mina procent än att jobba fullt på en gång och inte klara av det alls till slut. Börja om från noll vill man ju inte direkt.
Ibland önskar jag att folk hade lite mer förstående för oss.
