Still.... very... very... tired.......

Gick över till lillasyster och skänkte bort en massa vindruvor till henne & kidsen. Köpte ett helt kilo
häromdan men hade visst GLÖMT att sist jag käkade dem fick jag ont i magen och blev helt uppsvälld.
Kände så även denna gång så det var bara att ge upp! Synd, det är gott... men tydligen inte helt ovanligt 
att man reagerar så om man har känslig mage (vilket jag har numera, tack stress & magkatarr!).






Nåt annat som inte känns helt bra är halsen. Det kommer med lite jämna mellanrum men bryter lixom inte ut,
det svider och gör ont men det blir aldrig nåt. Ingen förkylning eller nåt, so far. Vissa dagar känner jag inget,
sen kommer det ibland nån morgon eller kväll sådär. Bara för att jag skriver att det inte händer nåt kommer jag
väl vakna imorgon med Cold 2012 eller nåt... hoppas INTE, ska jobba lördag & söndag juuu! 

 

 

Klockan är halv tio och jag tänker lägga mig tidigt ikväll, känns som att det snart är dags för dusch och sen
dyka ner i sängen och läsa tills jag somnar eller nåt. Men inte utan tablett, det spelar ingen roll hur trött jag är,
innan jobbdagar så KAN jag inte somna. Inte utan dem. Ibland, inte ens med dem. How unfair.

Och lite kamomillté innan det. Förresten har jag klarat mig i, uhm, vad blir det, FYRA DYGN... från att inte göra
det där som jag inte ska... ja, ni vet... trichotillomanin. Varför var det lättare att skriva förut? Suck. Fyra dygn 
utan att rycka bort något hår från huvudet. Sådär. Det var det jag menade. Det låter kanske inte som en triumf,
but it is. Varje dag är en kamp. Det lät typ hur klyschigt som helst. MEN-SÅ-ÄR-DET-JU. 

(Om man missat hela storyn, läs den här...)