Utkast: Juni 17, 2012
ensammast i hela världen, att inte få det jag vill ha och förtjänar - varför får jag inte det?
Jag ger så mycket av mig själv hela tiden, många gånger mer än jag orkar och mer än jag tror
att jag kan, och ändå så resulterar det i, på den viktigaste punkten av alla, att det inte går framåt,
utan bakåt, åt helvete. Jag är så trött på det, så trött på att känna att jag är värd mer utan att få det,
så trött på tårar, så trött på allt svart och ont. Jag var helt säker på att det skulle vara bättre, så mycket
bättre än allt jag någonsin varit med om, och jag visste att det skulle vara svårt, men det här är för svårt.
" I ' l l n e v e r b e p e r f e c t , b e l i e v e m e , I ' m w o r t h i t . . . "
Alla går framåt, jag står kvar. En är nöjd och en är så jävla missnöjd. Varför får jag inte mer än såhär?
Varför är det här, återigen, ett problem? Jag har lovat att älska, jag har lovat att ta hand om, jag har lovat
att alltid vara en bra människa, och jag ÄR det. Varför sitter jag här ensam i en hyrestvåa med min katt?
Varför har jag ingenstans att gå? Varför tar ingen emot mig? Varför skaffar alla runtomkring barn och flyttar till
hus och byter ringar och GÅR FRAMÅT, medan jag inte ens kan få vara ett namn på en dörr, bredvid någon annans?
Det strålar smärta och ensamhet, från hjärtat, ända ut i fingertopparna.
Mitt liv är en mardröm jag inte kan vakna ur och ett maratonlopp utan mållinje.
Men det är ju tur att man är snygg.
Det kan man ju leva på att få höra.
Eller?
<3
Du är så mycket mer än snygg, Ida! Du är en så otroligt underbar människa och du förtjänar att vara lycklig. Är du inte det, så är det något du måste tänka på att förändra - även om det känns tungt. <3
Det gör ont att läsa det du skriver, främst för att jag känner igen mig så jävla väl. Alla andra går framåt, pluggar, skaffar jobb, pojkvän, flyttar ihop, blir lyckliga men jag trampar på i samma spår som alltid. Har funderat många gånger på om jag har gjort något för att inte förtjäna den lyckan, om det är något fel på mig som gör att jag inte hittar någon speciell att älska och som älskar mig. :/
Stor kram till dig Ida, du är fantastisk och är värd all lycka, kärlek och glädje!
Hjärtat lilla, känner igen allt det där alldeles för väl.. Men det hjälper ju inte dej :(
Men tur att du Vet att du är en bra människa o dessutom såå jävla snygg <3
Du är ju faktiskt världens bästa Ida, trist bara att du inte får det du önskar. Men jag är säker på att det kommer för du förtjänar det bästa och en dag faller en massa pusselbitar på plats.
För övrigt känner jag igen mig lite i vad du skriver... jag har också fastnat lite känns det som. Men det hör väl till...
Åh. Jag vill göra något.
KRAM. Och önskar jävligt hårt att du ska få bli lycklig.
Du är mycket mer än bara snygg, sådeså <3 Vet inte exakt vad allt handlar om, men jag hoppas de löser sig, för det är du värd och mycket mer än så <3
-kram-
hållaom torkatårar
Känner igen mig i allt du skriver. Så många gånger jag har varit frustrerad över att det inte går framåt. Jag drömmer om hus (helst i en helt annan stad) men han vill inte flytta ifrån sin lilla ungkarlslya som jag avskyr, jag vill så gärna ha barn men det får man knappt prata om. Känns som att jag är sist av alla mina vänner med allt sånt. Jag får nästan panik över hur åren går och ingenting händer. Tror att många killar helt enkelt är för omogna och jag har funderat flera gånger på att bara lämna allt för att hitta någon som ser en framtid med mig. Men det är jobbigt när man älskar personen :( Hoppas att allt löser sig för dig/er. Kram
Tack tack ♥
