Tvätta bort.

Inatt började jag gråta när jag stod och förberedde tvätten. Jag höll i den gråa tröjan jag hade på mig i fredags
hos veterinären. Som Bella bokstavligt talat kramade mig i, hon stod där på veterinärsbordet och lyfte ena
tassen. Lade den på mitt bröst. Och sen den andra. Kramade mig. Hon borrade in sitt lilla huvud i mina
armveck, och in i armhålan. Jag skyddade henne och kramade henne så gott jag kunde, lät henne försvinna
in i tröjan och in i min kropp, klappade, tröstade. Min lilla bebis, jag finns här för dig.

Jag tog upp den gråa tröjan ur tvättkorgen inatt och den var full med små katthår. Full av de sista katthåren
hon fällde. På mig. I våra sista kramar, vårt sista gos, vår sista stund tillsammans. Jag grät med tröjan i 
famnen och sen var det svårt att sluta. Jag kunde inte somna, trots piller, och jag grät grät grät och pratade
med Bella, var hon än är just nu. Jag somnade tillslut med "hennes" lilla gosedjur tätt intill mitt ansikte,
precis som hon brukade gosa med den. Kudden blöt och hjärtat väldigt sorgset.
  
          
          

Nu tvättar jag överkastet som hon alltid sov på. Här och där små Bellafläckar. Och filten som hon kissade
på bara någon dag innan. Ska man verligen ha separationsångest för att man tvättar bort lite hår och kiss?
Konstigt hur allt plötsligt ändras.

Har förresten kunnat börja ställa skor på golvet som jag inte vågade ställa där förut. Väskor, utan risk att
någon ska hoppa ner i dem och göra något dumt. Men så fort jag ser något på golvet kommer ändå den
automatiska tanken. Som sedan följs av lite sorg. Åh, Bella, jag saknar dig. Inga skor, väskor, filtar eller 
möbler är mer värda än dig iallafall, någonsin. Jag saknar dig SÅ mycket.
 
 

Postat av: Patrik

Förstår att det kan kännas svårt att tvätta och städa bort katthår och annat. Samtidigt så finns ju alla fina minnen kvar, dom går inte att tvätta bort och du har dom med dig när du vill. Så har du ju alla fina bilder....

Men men, allt lär väl ta sin tid och man ska nog inte jäkta med att städa bort om det inte känns rätt för tillfället.

Svar: Thank you.
Jag har fortfarande kattlådan kvar, vissa av matskålarna, leksaker / klösbräda... : /
Ida

2013-07-04 @ 17:08:28
URL: http://patrikludvigsson.se
Postat av: S.

Usch! Sån hemsk känsla, saknaden. Hittade ett flisan-hår när jag nu i våras tog fram mattorna som vi brukar ha på balkongen, Så, jo! jag förstår hur känslorna av husdjurshår känns när de inte längre finns. Det där lilla hårstrået är det sista jag har av henne, det sista bevis på att hon funnits där..

Svar: : ( <3 Aw... ja det är tungt....
Ida

2013-07-04 @ 17:21:51

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Tack tack ♥


RSS 2.0