Sorglig sommar.
ibland så kraschar man och gråter, gråter, gråter. Håller på med middag. Plockade fram
räkorna ur frysen. Sorgligt, så sorgligt. Som jag köpte i torsdags kväll för att jag var rädd
att det kanske var hennes sista middag. Jag ville göra den speciell och köpte såklart hennes
hela natten. Det var en fin kväll och en fin natt, och jag pratade med henne, tackade henne för
att jag fått ha henne som min, och för att jag fått vara hennes. Sa att ingen någonsin skulle kunna
ta hennes plats och att jag alltid alltid kommer att älska henne otroligt mycket.
Hur gör man det mesta av ens sista natt ihop? Inget skulle någonsin kännas tillräckligt.
Vi var inte klara med varandra du & jag. Jag behöver dig i mitt liv fortfarande!
Räkor = sorgligt.
Nosavtrycken på fönstret = små, söta, sorgliga.
Satt på huk framför fönstret och grät.
När jag tinade räkorna var jag på väg att locka på henne,
med de där klickljuden som hon lyssnade till,
men kom på mig själv.
Lät bli.
Ingen liten katt hade kommit springandes.
Så sorgligt.
Finaste finaste saknade lilla bebis.
I don't care. Jag sörjer.
Du får sörja hur mycket du vill.<3 Jag var rätt så emo på min blogg igår så det är okej. Man får vara sån om man vill.
Jag är inte säker på vad Emo innebär, eller om det är något positivt eller negativt. Men jag skulle säga att du är normal. Varför skulle sorgen efter ett djur vara mindre? Sörj på!! Det tar tid, men det blir bättre! <3
Stora tårar rullar ner för mina kinder när jag läser ditt inlägg. Saknaden. Känner den alltför väl.
Åh gumman, ingen alls, INGEN, ska kunna säga att du sörjer fel, överdriver eller är konstig på något sätt.
Vem är den som avgör vilken typ av sorg som är rätt? Vem kan säga att si eller så är lagom tid att sörja, och å vilket sätt det passar sig bäst att göra det?
Bella var din katt, din familj och din bästa vän. Hur kan tiden efter att ha förlorat sin stora kärlek vara normal? Sörj, gråt och var precis hur "emo" du vill.
Jag förstår dig så väl, har känt precis likadant för mina pälsklingar, och kan fortfarande känna samma sak i perioder (inte lika intensivt längre, för det blir lättare sen även om det inte känns så nu. Jag lovar, på riktigt)
Älskar dig bästa finaste Ida. Kram, puss och all kärlek som finns <3
Det är verkligen ledsamt för din del och inte ett dugg konstigt att du är ledsen! Har nog aldrig sett nån som brytt sig om sin katt så mycket som du gjorde. Det var ju din livskamrat och det är klart att man sörjer då. Finns ju inte mycket man kan skriva till tröst mer än att hon inte kunde haft det bättre än hos dig.
Det räcker med att jag skickar lite hjärtan o kärlek nu <3 resten skrev jag nyss . Du vet var vi alla finns !! Älskade älskade du ! <3
Det är tillåtet att sörja hur man vill. Så länge man vill .
Älskar dig <3
Jag kommer alltid att läsa... och klart du får sörja Bella och skriva om det i bloggen, hur som helst så är det ju bra att få ventilera och skriva av sig, bearbeta. Även om det tar tid att komma över, så lär man sig väl leva med det efter en tid.
Förstår att det måste kännas konstigt och tomt utan Bella. Det är ju tomrum ända hit, fastän jag bara känt Bella genom bloggen...
Du FÅR sörja. Jag sörjer fortfarande efter Flisan då och då och det är snart ett år sedan hon somnade in. <3
Varning för liten novell som du självklart inte måste läsa!
Vet inte om du kommer ihåg att jag lämnade en kommentar här förut? Aja, det gjorde jag och då berättade jag att jag precis som så många andra hade följt dig under en massa år. Jag kan helt ärligt inte komma ihåg hur länge, men ja.. jag har gjort det ett tag!
Summa av kardemumma, jag känner inte dig så jag skulle aldrig kunna trösta dig som en vän, men som djurvän och världens största kattälskare som själv har två små älsklingar så kan jag ändå förstå.
När jag var runt 11 så fick jag mitt första husdjur, en dvärghamster som hette Oggy. Hon var det bästa som hade hänt mig, herregud vad jag älskade den hamstern. Efter ungefär ett år så fick hon en tumör, veterinären sa att man inte kunde göra någonting.
En dag kom jag hem ifrån skolan och upptäckte att hon var död. Sorgen jag kände då går inte att beskriva, min allra bästa vän hade lämnat mig och jag kan tänka mig att många tänkte "men hallå? det är ju bara en hamster".
Fast grejen är den att våra husdjur blir så himla mycket mer än bara ett husdjur, dom blir en familjemedlem, en vän, en själsfrände.
Jag är inte religiös alls, men just när jag tänker på döden så vill jag faktiskt tro på att man faktiskt kommer till en bättre plats. Sitt egna lilla paradis.
Oggy, hon ligger ombonad i ett bomullsmoln ätandes på ost och solrosfrön!
Bella rockar förmodligen loss med en rosa glittrig elgitarr (med dig som matte måste hon ha varit just så fräsig!) samtidigt som hon käkar världens godaste räkor med en massa andra coola katter! Och jag är 100% säker på att hon är med dig och att hon älskar dig precis lika mycket som du älskar henne.
Du har varit världens bästa matte åt henne och hon levde ett underbart liv tillsammans med dig.
Klandra inte dig själv Ida, beslutet du tog var hemskt och förmodligen ett av de svåraste du någonsin kommer behöva ta, men det var rätt. Du var så pass osjälvisk att du lät henne få somna in på ett lugnt och stillsamt sätt samtidigt som hon fick känna att hon var helt ofantligt älskad. Den där meningen låter så hemsk när jag skriver den och jag hoppas att du inte tar illa upp.
Jag skulle kunna fortsätta skriva i all oändlighet, men jag tar nog och slutar nu.
Du är stark Ida och även fast jag inte känner dig personligen så VET jag att du är en jättefin människa som förtjänar det bästa här i livet. Var hur ledsen du än vill, fortsätt att kämpa och kom ihåg att det finns många som bryr sig så du är inte ensam!
Stor kram till dig! <3
