Weird stuff.
SITTA PÅ EN STOL istället. För SÅ fucked up är min kropp alltså? Hmm. Jaja. Och på en såndär stor boll,
ni vet. Jag hade iaf redan sjukt bra balans, men jag måste sitta lite annorlunda. När jag sitter. På en stol.
Jag sitter ju typ aldrig? Står hela dagarna i princip. Aja. Det var rätt lärorikt iallafall!
Jag är trött. Vill bara sova. Känner mig ledsen av anledningar jag inte borde ha.
Tänker mycket och det känns tomt. Och ni/du som kommenterar att allt verkar vara så mycket bättre nu,
jag vill bara säga att jag inte skriver så mycket om den biten av mitt liv längre. You know, love and such.
Inte lika öppen här. Jag vet iallafall vad jag vill & inte vill. Det är ju alltid en början. Och att kunna framföra det.
Bla bla bla.
Igår var det showträning och det var kul. Varmt under håret, har inte kommit så långt att jag vill träna utan peruk.
Jag har inte lagt den tanken åt sidan helt, men det känns inte som att jag är redo att göra det ännu. Även om det
säkert BARA skulle kännas bättre, på många sätt. Men, inte förrän jag är redo.
Man kanske skulle äta lunch? Eller sova... lunch... eller sova... Vaknade MÅNGA gånger inatt, och drömmarna
var konstiga, ångestdrömmar och sådär. Samma scenario som spelas upp 40 gånger, och lika många gånger
vaknade jag, av det, ungefär. Så natten kändes förvisso lång (så många gånger som jag hann vakna!) men inte
fan är jag utvilad... såklart.
Åh, kolla in det HÄR inlägget med bl.a. de här grymma bilderna! Som en mamma gjort med sin 4-åriga dotter.
De är helt galet fantastiska! ♥
Nu ska vi backa lite, för rätt ska vara rätt. Och nu ska du inte läsa den här kommentaren som en elak kommentar - för det är inte menat så.
Är nog ingen som sagt att allt är så himla mkt bättre - bara att du kommit över den värsta biten. (You know, love and such) Men då kan jag också säga eftersom jag har sett länge hur du fungerat ditt lilla emo ;)
När nån säger nåt bra eller uppmuntrande till dig slår det lilla emo:t till och ska vara bitter. Folk vill att du ska ha det bra, ska det vara så svårt att acceptera? För jag menar - du reagerar likadant nu som förr. Det har ingen betydelse vem jag är eller nån annan på denna blogg som kommenterat egentligen. Det som har betydelse är att du får kraft från att ha den och kan ta nytta av kommentarer som kommer- för så kan man utvecklas tex. Jag menar du skulle inte ha bloggen om det kom hat- kommentarer konstant?
Tankar som kommer när man är ensam och tom går att värja sig mot med att hålla sig ockuperad. Det finns tusentals- miljontals människor som är ensamma och lider inte för det, de har riktigt kul! Man borde ta vara på det liv man har och försöka göra det bästa för en själv. Då kommer allt annat på köpet. (Om man nu vill ha det)
Du är bra som håller på att bearbeta alla dina åkommor! Kämpa! Ge inte upp! Det är de jag ville säga.
Och jag vet, det är svårt att vara glad eller känna sig tacksam, men ingen kommer att komma och rädda dig. Du måste rädda dig, och det är tyvärr sanningen. Du har säkert också märkt att vissa som kommenterat försvunnit - why?! Evolve tiny you! Disneyfåglar, disneymöss som sjunger och riddare på vita hästar finns bara i Disney-filmerna. Du kommer att träffa nån som älskar dig som du är. När du vet vem du är. Annars blir det ett dilemma.
När andra tror att du kan ta dig igenom det här så kan nog du tro på dig med.
Du är din blogg, det har du alltid varit, du reflekterar ut det du känner, vem ska tvinga dig till att inte göra det.
Ta kraft, annars. Varför har du den?
Är nog sista gången jag kommer kommentera efter det här.
Jag önskar dig all lycka och medgång. Att du får kraft att må bra! Att du har ork för att göra allt du brinner för, sång dans och rita osv. Energi att hitta nytt folk att umgås med som är bra mot dig och energi att ta hand om de gamla vännerna som vet allt om dig. Energi att hitta nya vägar och nya hobbies.
Du är bra Ida! You go! Ta hjälp där du kan få hjälp, men DU MÅSTE ta hand om dig och lista ut vart du vill. Ha ett mål.
Ta hand om dig.
