Hur mycket EXTRA emo man blir, när man redan var lite ledsen, sov för länge och tittade på gråtprogram på tv
(kärlek & förlossningar), och ÄNTLIGEN klädde på sig och sminkade sig lite lite, för att gå ner till Munkan och
hänga med familjen, och så börjar det spöööregna, och man får klä av sig allt igen och stanna hemma.
Därför att promenera 35 minuter i spöregn för att hänga max en halvtimme är inte värt det. Vädret gråter, jag
grät lite mer, emo emo emo. Kallt ute också. Jag känner det. Och lägenheten skickar ut äckliga avloppsluktspustar
och allt känns så jävla tragiskt, ensamt, ledsamt, jag har inte lust med något, jag bara orkar inte idag.

Hur mångra gånger i veckan kan man egentligen känna att livet är över fastän det inte ens börjat? 
Jag orkar inte. Jag litar inte på någon längre. Min hjärna är trasig och mitt hjärta är också trasigt.

Det är en sån dag idag.