Det är så många känslor som kommer till mig, saker jag vill uttrycka, när jag går ensam, en sommarkväll
som denna, till Ica Maxi. Så fånigt egentligen hur något så simpelt kan påminna om något så stort.   
Det var verkligen så stort, den största kärleken, de allra bästa dagarna. Som dessvärre varvades med
de allra värsta, ledsnaste. Jag måste påminna mig själv om det ibland - hur ledsen han gjorde mig.
Men jag kommer aldrig glömma, och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna släppa allt det där
som var allt jag ville ha. I all sin enkelhet. På en grusgång på väg till Ica, t.ex. Här gick jag så många
gånger med honom, med hans hand i min. Kanske var jag aldrig i hans hjärta lika mycket som han var
i mitt. Kanske älskade han mig aldrig. Det är så mycket saker som aldrig borde ha hänt, om det vore så.

Kanske var det bara jag som kände en sån sammanhörighet. Jag undrar fortfarande om det inte är så
att han ska finnas i mitt liv på något sätt, om det lixom är meningen så. Men nu har han ju faktiskt gjort
allt för att det inte ska vara så. Och varje gång jag släppt in honom i livet igen, så har det varit med mitt
eget välmående som insats, som alltid offrats, efter ett litet tag. Jag försökte verkligen. Verkligen.

"Old ways won't open new doors.", läste jag imorse.
Jag vet inte ens om jag försöker öppna några dörrar, eller om jag helt enkelt satt mig bakom min egen,
låst den, och kastat bort nyckeln, ungefär.

Det är svårt att tänka på det här, det får mig fortfarande att gråta. Bilder får mig fortfarande att tappa bort
mig själv, i mig själv. Ett liv som egentligen aldrig hann börja, eftersom han alltid backade undan när jag kom
tillräckligt nära. -"Ska vi titta på lägenheter nu, älskling?"

-"Jag vet inte om jag någonsin kommer att vilja bo med dig."

Said by the same person. Ångrar jag att jag träffade honom, att han ens har varit i mitt liv? Många gånger
känner jag så, för såret som det lämnat efter sig vet jag inte hur jag någonsin ska kunna läka. Eller hur jag
någonsin ska kunna lita på en människa, ever. Samtidigt vill jag inget annat än att bara vara där, just där 
och då, när det var bra. När det var han & jag. 

Men det var kanske aldrig han & jag. 

 

 

 

 

 

Från december 2010 till juli 2013 så trodde jag det iallafall.
Och tyvärr mycket mycket långt efter det.