So this is it.

Nu har det varit lite lång paus här tycker jag allt. 
Saker händer och det är rörigt och lite jobbigt.

Har precis kommit hem från ett par timmar hos pappa, efter att först ha varit på jobbet i lite drygt åtta timmar.
Lång dag. Känner mig så otroligt trött. Hela tiden. Okej, såhär är det; Vår pappa är ju, som de flesta känner till,
både gammal & oftast jävligt risig. Well he still is. Och den senaste veckan - eller det är ju fakiskt två och en halv
vecka kanske närmare bestämt - så har det varit värre. Vi var ute och åt, jag, Hanna, Elin & Oskar, när vi fick 
samtalet om att "det kanske är dags nu". Då var han hemma i sin lägnehet på sitt boende. Annelie & Micke hade
varit där massor och Hanna och jag åkte dit och satt halva natten. Och halva dagen efter. Han var inte så värst
kontaktbar och han hade slutat att svälja, så varken mat eller nästan någon vätska alls gick ner. Efter två dygn
blev han inlagd på medicinavdelningen på lasarettet. Och där låg han med dropp och antibiotika (for stuff) i 10
dagar. Och sen var det "dags" for real då, då ingen förbättring alls skedde. Han skrevs in på palliativ avdelning,
det är alltså den sista avdelningen som man hamnar på, för att........ lixom........ dö. Det här var i tisdags.
Det är ett väldigt tungt besked även om det inte kommer som en blixt från en klar himmel. Hur förberedd man än
tror att man är så är man aldrig redo. Jag jobbade i tisdags när jag fick beskedet från två av mina systrar, och på
onsdagen så var jag hemma från jobbet för att kunna sitta hos pappa. Oftast tar det bara ett par dagar.... 

Här är vi nu, det är lördag kväll och jag har varit där även torsdag och fredag. Pappa lever men jag ser hur han
blir tunnare för varje dag. Han är en seg jävel och har alltid varit. Hur klarar han sig så länge? Hur länge borde en 
så gammal och svag kropp klara sig utan mat och nästan inget att dricka? Vissa dagar har han varit kontaktbar
och "försökt" prata och ibland kan man urskilja vad han säger, igår skällde han ut mig när jag skulle spraya hans 
mun med solrosolja (smörjande) och DÅ var det inget fel på artikulationen iallafall! -"FÖR I HELVETE, NEJ!!" and
the most angry eyes. Ba okej.... (svårt att inte ta lite illa upp men det är bara att tänka bort)

Fick lite dåligt samvete av att vara borta från jobbet i onsdags, men att tillbringa den här sista tiden med pappa
känns ju JÄVLIGT VIKTIGT måste jag säga. Idag jobbade jag ändå mina åtta timmar, because YES dåligt samvete
kicks in, men en läkare ska skriva ett intyg på måndag så jag kan få "anhörigpenning" som det heter, vilket
innebär att man får ersättning för förlorad inkomst om man "vårdar" en anhörig. Sure, det innebär ju visserligen
att jag förlorar lite pengar ÄNDÅ, men vad är pengar, egentligen, om man ser till det stora hela? Och jag känner
mig som en "dålig" anställd men det är skitdumt av mig att tänka så, det vet jag.

Så vi får väl se hur ajg väljer att prioritera imorgon. Jag vet vilket som känns mest rätt iallafall.



Undrar hur lång tid det tar. Undrar hur många dagar och timmar vi får ha honom kvar.
Undrar om han hör när vi viskar "Jag älskar dig" innan vi går därifrån varje dag.
 

                             
                                              Fin bild jag tog på pappa & lillasyster i onsdags.


Och idag när jag satt där så sov han hela tiden men jag åt middag och drack två jättestora koppar kaffe
(och åt världens minsta muffin!) bredvid honom ända tills det var dags att gå hem igen. ♦

 

Postat av: Patrik

Jobbigt läge...

Självklart ok att låta bli jobbet när det är som det är.

Kram <3

2016-05-22 @ 10:54:12
URL: http://patrikludvigsson.se
Postat av: Vesna

Kram! ❤️

Svar: Kram!
Ida

2016-05-23 @ 21:34:54
Postat av: Anonym

Oh nej vilken tung period :(( all styrka til er!!!!

2016-05-23 @ 23:35:30

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Tack tack ♥


RSS 2.0