Jag skulle köpa scenkläder men i min påse ...

2012033111122 (MMS)

Jag skulle köpa scenkläder men i min påse har jag världens snyggaste JACKA? Aja... ;)


Hår-t.

Tack för era fina kommentarer IGEN! Det känns faktiskt lite coolt att ÄNTLIGEN kunna lägga ut bilder
på andra frisyrer! Jag har t.ex. själv klippt den där korta peruken, den var lång från början.. men jag kan
inte använda den för den ser inte helt hundra ut, håret vill stå lite åt alla håll på den.. haha.  Men jag funderar
på att skaffa en kort att byta med, för jag VILL ändra frisyren lite ibland plus att det är JÄVLIGT mycket skönare
på sommaren, och även när vi showtränar... för faaan, vad varmt det är.....

(Åh gud vad skönt att äntligen kunna dela med sig av de känslorna i bloggen!!)

Och till något ni frågade om;
Mitt eget hår har alltid varit långt men det har varit lite fläckvis, lixom... för ett år sedan rakade min kille av mig
håret, för att hjälpa mig att bryta mitt beroende, och sen har han gjort det några gånger till efter det... just nu är
det på utväxt eftersom jag lyckats hålla mig i över SEX veckor, och det växer jättefort faktiskt! Underbart att se!! 
Så, nu är det ganska kort, men JÄMNT iallafall, och jag vet inte, typ... 5-8 centimeter långt? Vill inte lägga ut någon
bild ännu men jag är på god väg mot en jämn kort frisyr, tänk lite såhär fast mörkt... och det är t.o.m längre på
många ställen. (På bilden; Emma Watson, som bl.a. spelade Hermione i Harry Potter) : )




Endast EN gång förut har jag lyckats hålla mig "fri" såhär länge, det var sommaren 2002... fatta vad längesen!
Då klarade jag mig i två månader, så snart har jag gått om det... men jag känner mig mer inspirerad nu, jag 
känner mig mycket starkare nu och jag har ett betydligt större stöd nu. Alla verktyg för att kunna lyckas,
och även en stark stark vilja själv.... Det är en otrolig känsla att imponera på sig själv, faktiskt.... ♥



Oh la la.



" I ' m   a s   f r e e   a s   m y   h a i r . . . " ♪   ♫   ♥






Underbart.



Somebody's making a cake...


Hanna skrev att hon & Viggo ska göra kladdkaka.
Hey, vad gör jag här, lixom? Hahaha...
Fan jag skulle verkligen behöva röja upp lite på diskbänken
innan jag åker till Stockholm över helgen, men....
Alltså jag är fortfarande sämst på att städa.
Har ju tid nu, men fan ingen lust. Det hade ju varit awesome
om man hade haft orken & inspirationen, när tiden finns!
Meeeen det inträffar ju inte alltid samtidigt.

Får väl städa ikväll EFTER showträningen i värsta fall.
Imorgon har jag inte tid, eventuellt om jag går upp tidigt,
jag ska tvätta och sticka iväg på dansrep samtidigt...

Vi får väl se hur det blir med det.
Och här står jag med ytterligare en kopp kaffe.



Och Bella är..... troligtvis under täcket i sängen.... 









Tjugonionde mars...

Ååååhhh vad svååårt det äääär att gå upp ur sääääängeeeen.... : 0 *gäsp*

Tänkte gå upp elva, först. Men sen ställde jag klockan på tolv och sov vidare. Och efter att den ringde då,
så snoozade jag fram till klockan ett. HAHA. Sen gick jag upp. Bella är bästa sängkompisen och man VILL
ju inte lämna henne där, hon är en liten mysig kattlimpa... : ) ♥

Och nu är klockan två, prick!, och jag har precis ätit frukost. Microvärmda scones och kaffe. Omnomnom.
Ellen på TV och rosa mysoverall på. Men jag får inte vara såhär slapp hela dagen, ikväll är det showträning!
Fast jag har ont i ryggen och i halsen, och har hosta på ingång... damn it. Så först ska jag ner till Apoteket.
Men det blir lite dumt, med tiden, eftersom träningen OCKSÅ är nere på stan ikväll, och dessutom börjar en
timme senare än vanligt, så då har jag 1½ timme efter att Apoteket stänger, som jag måste fördriva på egen
hand. Boring! Och jag orkar ju inte gå ner tidigare, och sen gå hem igen, och sen gå ner igen. Blir så jävla
mycket "gå" då.... ^^ Bla bla bla bla bla bla.



Tea, scones & pink candles.

Middagen blev en stor chai latte (fyllde på téburken igår med goda Chai Assam i lösvikt från Ica Maxi!) ,
och de där scones:en, med smältande smör och skinka... omnomnom. Nu är klockan halv elva och jag
väntar på att HAN ska ringa, och undrar om jag ska ta ett bad... ryggen is still killing me. 

Men jag matchar min mysiga one-piece med mina nya ljus ikväll! 




Lite gnäll & överraskningsfika! ^^

Äntligen funkar mina kanaler igen! Passade på att ringa Tele2 när jag var hemma på lunchen, och killen
i telefonen hjälpte mig, och skickade "nya signaler" till kortet, och tillslut så fanns trean och femman
och alla de andra igen! Pheeeew! Som jag saknat! En hel VECKA utan lixom! Men nu så. All set.

Åsså var det en massa jävla regn ute när jag skulle på lunch, fy fan! Tog regnjacka på vägen tillbaka.
Inte ALLS pepp på regnväder! Vill ha vårsol och ljumma vindar... : ) Och GÄRNA I HELGEN för jag vill
inte ha med en massa olika skor & jackor till Stockholm, tack.



Mercí var ordet! Kollegorna fixar frukt & choklaaaad till "personalrummet"/köket.. : )


Solen bestämde sig iallafall för att leta sig igenom molnen EFTER jobbet...
(och nej, det är inget UFO, det är Max-zeppelinaren...) 


Kanalerna funkar, men INTE ryggen. Usch vad ont jag har. JÄVLAR vad ont jag har. Vill inte göra värsta
gnällinlägget men det här är inte kul... ska knapra lite tabletter - som ändå inte brukar hjälpa, jag borde
verkligen be om något starkare!
- och lägga mig i soffan. 




ÅH. Nu kom min granne Anna ner med nybakta bullar & scones till mig.... well helloooooo.... ♥ ♥ ♥ 



Aaaand...

JA! Och förresten ska de höja min redan höga hyra också!!! HURRAAAAA! 

Jäääävlaaaa aaaas.

Kopplar in och installerar boxen... funkar bra... tills jag ska kolla på trean... som FORTFARANDE INTE FUNKAR.
Jag började grina. Efter att jag försökt med allt, ringt Tele2 - som var stängt såklart - och kollat deras hemsida.
Fucking jävla runk. Jag blir så jävla less. Jävla skitgrejer. Nu måste jag ju ringa imorgon IGEN och framstå som
värsta idioten!! Hurraaaa! Och det var ju lixom därför jag fick nya grejer, för att "betalkanalerna" försvann, 
och vad blev bättre? Nothing! Fortfarande jävla ettan å tvåan å fyran å sexan. Fuuuuck fuck fuck fuck.

Och jag har hosta på ingång. Också fuck. 

Och jag som blev så glad när Frank var på bild, på kortet. Ja, heja. Nu - not so happy.



Tjugosjunde mars, en månad kvar....

Phew, där är min meny! Hello there, I've missed you! Hmm, vad var det nu för video jag skulle lägga in?
Haha, åh, jo just det... Bara för att jag heeeeeela tiden sett den på TV senaste veckan, har ju varit utan
en massa kanaler och därför ENBART kollat på sexan, typ... och reklamen med det här klippet går... jämt... 




It's SO stuck in my head. Mohaha... ett av världens bästa program, helt klart. 


Åh, jag är så seeeeg! Skulle lagt backtrackskörer i studion ikväll med Marcus men min hals är så bråkig,
det är den ju jämt, och idag känns den extra bråkig fastän jag inte ens sjunger, då är det ju ingen idé
att försöka ens... vill inte förstöra den extra mycket... vill ju gärna hålla till själva SHOWEN också!! 
Och så var det inget ordinarie showrep inbokat, utan ett frivilligt, men jag kände bara att ÅH VAD SKÖNT 
att ha en ledig kväll! Slutar ju ändå så pass sent, och sen handla efter det (och jag har hämtat nya boxen
så jag får tillbaka mina kaneler!!),
och sen skulle jag isåfall fått gå hem först och hämta träningskläder och
SEN gå till övningen, då hade jag ändå kommit jättesent. Totally not worth it. Kommer ju ändå dansa en 
massa på torsdag på träningen och sen ska jag dessutom extraträna med Elin på fredag... så, jag känner 
mig välförtjänt en ledig kväll. Så det så. 

Och på fredag åker jag till min fina kille och stannar ända till på måndag, uuuunderbart. Otrolig saknad! ♥
Ska även kolla scenkläder då, det är ju liiiite större utbud på butiker där än här, om man säger så! 

Nä, nu ska jag försöka ge mig på att installera nya boxen, fan vad jag saknar trean. Och Comedy Central.





Kolla förresten vilken fin present jag fick från storasyster Annelie idag! VÄLDIGT passande, hon vet ju hur jag
funkar här hemma... HAHAHA! "Both of us can't look good at the same time... it's me or the house!"

♥ ♥ ♥ 


Knu...

Men okej, nu blir jag ju lite sådär halvnöjd. Hela menyn ovanför skrivrutan här, där man ska kunna välja om man vill lägga in bilder eller HTML-koder eller välja fetstil och yada yada, ni vet, den finns inte. Och jag skulle ju lägga in en video. Hallååååååå.... Knurra.

Måndag morgon, kan vi glömma...

Jag fortsätter att tacka er för era fina kommentarer! De trillar fortfarande in, och jag ler! : ) 


Idag skulle jag danstränat med lillasyster från kl 12, men hon fick förhinder. DET GJORDE INGET! 
Jag låg kvar i sängen med Bella och tog en välbehövlig sovmorgon, till klockan exakt 12:34. 
Ett, två, tre, fyra, lixom. Det tog jag som ett "klara färdiga gå", och gick upp.

'


Och klockan tre-ish kommer Bea och jag känner att min startsträcka är onödigt lång! Står här med en kaffe
och har inte lyckats åstadkomma mer än så under den senaste timmen. Herregud. Nu måste jag ju sätta lite
fart alltså. Det är visserligen mer städat här än innan, men fortfarande stökigare än hemma hos en normal
människa. Bah. När hon kommer ska vi gå och handla fiiika, och jag ska även handla fika till styrelsemötet
ikväll. Icke glömma, icke glömma. 

Klara färdiga gå!






Snart är det dags...

Åh, tiden går så fort... om bara en månad och två dagar har vi showpremiär! Helt gaaalet! ♥ 



Man längtar ju efter de mest konstiga saker egentligen, som lukten av omklädningsrummen i ishallen (där vi
bygger upp vår enorma scen!),
att få ställa ut och numrera alla stolar, ljudet av gaffatejp, att bli smutsig av
att rodda podier, att se en galen Ola klättra i taket och rikta lampor, att någon tagit med sig en kaffetermos
till pausen, att bli galen över mick- och placeringsschemat, and so on, yada yada. Och sen kommer lixom allt
det där andra. Mörkret, publikens sorl, förväntan, adrenalin, strålkastare, you name it. Allt det där. Kurr ♥


Tack! ♥




Kommer hem från jobbet och blir nästan lite nervöspirrig när jag öppnar bloggen. Men fan, vilka fina kommentarer
ni lämnat. Både här & på Facebook. Det gör mig glad och lite tårögd, det känns som om jag växt flera centimeter
sedan igår! Underbar känsla!! Tack älskade ni!! ♥  Tack för att ni är openminded & för att ni peppar mig! : ) ♥ ♥ ♥

Snart kommer en tjej över som ska köpa en fin kappa av mig som jag inte använder! Sålde dessutom ett par 
skor till en bekant för ett tag sedan, och har massa mer saker jag skulle behöva sälja. Har ju så mycket kläder!
Har sååå svårt att skiljas från saker oftast, men nu känns det rätt att börja rensa lite. Fan, då får man ju pengar
och kan köpa NYA grejer! Och just nu är det först & främst scenkläder som behöver införskaffas...


(Häromdan var jag på stan UTAN att handla trots att jag hade fått lön!! Awesome, Ida! Tänker mig den här till
ett par jeansshorts i sommar, och ett par bruna ben... men jag är ju ändå blekast, jämt. Typ. Anyhow - Lindex.)




Ponchotröja, typ.

.
.
.
Tack, igen. Ni är bäst.


Hej, jag heter Ida, och...... ♥

Det handlar väl mest om att bestämma sig. Typ som när jag bestämde mig för att "hålla det här hemligt" på internet.
Alla andra vet ju. Alla jag känner, vet ju. Och nu har jag bestämt mig för att släppa på tyglarna, och låta det vara
"ingen big deal". Fastän det samtidigt är typ the biggest deal of my life. Men det är okej. Det känns bra.
Tre.
Två.
Ett.
Noll.
När jag var 11 år och min mamma var som sjukast i cancer (samma år som hon blev besegrad av den jävla sjukdomen, 1996)
så utvecklade jag en egen sjukdom, som heter Trichotillomani. Det började med att jag tappade håret av den stressen och de
påfrestningar jag (och mina syskon, såklart) utsattes för. Sedan övergick det i Trichotillomani.
En hemsk självdestruktiv sjukdom som många inte ens vet existerar. Ni kan läsa mer om sjukdomen här:   http://sv.wikipedia.org/wiki/Trikotillomani
Men lite kortfattat kan jag berätta att det handlar om att man själv plockar/rycker bort håret från sitt huvud (eller i vissa fall andra ställen på kroppen),
och jag har gjort det både omedvetet och medvetet sedan jag var 11 år. Idag är jag 27 år, going on 28 och jag har sökt hjälp för detta oräkneliga
gånger hos Psyk, exempelvis. Det tog lååång tid innan jag fick hjälp, och när jag fick den var det många gånger SÅ fel. Fel person, fel metod,
fel fel fel. Har många gånger "skrikit" efter hjälp men stått ohörd. Än idag har jag inte kunnat få någon ordentlig hjälp från dem. Jag träffade en
riktigt bra psykolog våren 2004 men sedan slutade hon jobba med detta. Hann bara gå hos henne i några veckor/månader.
Anyhow. Strax innan jag fyllde 16 år började jag använda peruk. Det var väl mest dit jag ville komma, med det här inlägget.
Jag gör det fortfarande. Och som jag skrev innan så är det väl ingen big deal, bara det att jag under de senaste veckorna
bytt frisyr igen och jag tänkte att det kanske skulle bli lite svårt att förklara hur jag lyckats gå ifrån att ha kort lugg till att
ha lång lugg igen, lite sådär hokus-pokus-aktigt. Och jag har ju velat skriva det här SÅ LÄNGE - för om jag gör det så kan jag
ju byta frisyr, och ha kort svart lugg ena dagen och lång röd lugg dagen efter, och ni vet varför!! Jag kommer nog känna en riktig
frihetskänsla när jag väl vågar slänga ut det här. Ni skulle bara VETA hur länge jag velat. Och jag är säker på att jag kommer få
mer stöd än elaka ord, men klart man är rädd för det sistnämnda. Folk ÄR ju idioter på internet. Och en elak kommentar väger
ibland tyngre än hundra snälla. Men vet ni, jag har valt nu. Jag valde själv!  : )  Nu vet ni. Och det känns så himla skönt för mig.
Jag kan byta emellan mina två frisyrer jag har här hemma utan att nojja för ER. Kanske fixar en tredje av bara farten! Fattar ni vad
skönt att kunna byta? Frihet, frihet. Så fri som man kan bli, i sin ibland jävligt begränsade värld.
(Nåja, nu ska vi inte gå in på det, det här inlägget blir tillräckligt långt som det är, men byta & byta - faaaan vad jag fått bråka mig
igenom åren, med läkare som inte beviljar nya remisser och yada yada.... som om livet inte redan vore tillräckligt bråkigt mot mig...)
Sjukdomen har jag fortfarande, men just nu så går det riktigt riktigt bra. Jag har hittat ett stöd som är bättre än alla de psykologer
jag någonsin träffat i ärendet, t.o.m än hon som var så jävla bra. Och det är min underbara pojkvän. Ingen pojkvän har tidigare varit
SÅ delaktig i det här problemet, som han är. Fy fan vad jag älskar honom. Fy fan vilket underbart stöd han är. Jag känner mig
starkare än någonsin och jag är fan nästan helt säker på - för första gången under de här SEXTON åren som sjukdomen haft mig
i ett jävligt hårt grepp - att han kan hjälpa mig ur det här. Att JAG kan ta MIG ur det. Jag kämpar arslet av mig varenda dag för att
inte falla tillbaka. Och han finns här för mig. Jag har aldrig varit så stolt över mig själv, som nu!
Vet ni, det var faktiskt inte så svårt att skriva det här som jag trodde. Jag är mycket starkare nu.
Det här är mitt mörkaste svartaste hål men jag klättrar uppåt, uppåt, uppåt... och jag hoppas det fortsätter så! : )
Det handlar väl mest om att bestämma sig. Typ som när jag bestämde mig för att "hålla det här hemligt" på
internet. Alla andra vet ju. Alla jag känner, vet ju. Och nu har jag bestämt mig för att släppa på tyglarna, och låta
det vara "ingen big deal". Fastän det samtidigt är typ the biggest deal of my life. Men det är okej. Det känns bra.



Tre.

Två.

Ett.

Noll.


När jag var 11 år och min mamma var som sjukast i cancer (samma år som hon blev besegrad av den jävla
sjukdomen, 1996)
så utvecklade jag en egen sjukdom, som heter Trichotillomani. Det började med att jag
tappade håret av den stressen och de påfrestningar jag (och mina syskon, såklart) utsattes för. Sedan övergick
det i Trichotillomani. En hemsk självdestruktiv sjukdom som många inte ens vet existerar. Ni kan läsa mer om
sjukdomen HÄR.  (med alternativ "svensk" stavning, med K)

Men lite kortfattat kan jag berätta att det handlar om att man själv plockar/rycker bort håret från sitt huvud (eller
i vissa fall andra ställen på kroppen)
, och jag har gjort det både medvetet och omedvetet sedan jag var 11 år.
Idag är jag 27 år, going on 28 och jag har sökt hjälp för detta oräkneliga gånger hos Psyk, exempelvis. Det tog
lååång tid innan jag fick hjälp, och när jag fick den var det många gånger SÅ fel. Fel person, fel metod, fel fel fel.
Har många gånger "skrikit" efter hjälp men stått ohörd. Än idag har jag inte kunnat få någon ordentlig hjälp från
dem. Jag träffade en riktigt bra psykolog våren 2004 men sedan slutade hon jobba med detta. Hann bara gå hos
henne i några veckor/månader.

Anyhow. Strax innan jag fyllde 16 år började jag använda peruk. För att det började synas, såklart. För att jag
förstört mitt långa, fina, älskade hår. Det var väl mest dit jag ville komma, med det här inlägget. Jag använder
fortfarande peruk. Och som jag skrev innan så är det väl ingen big deal, ...bara det att jag under de senaste
veckorna bytt frisyr igen och jag tänkte att det kanske skulle bli lite svårt att förklara hur jag lyckats gå ifrån
att ha kort lugg till att ha lång lugg igen, lite sådär hokus-pokus-aktigt.. ^^ Och jag har ju velat skriva det här
SÅ LÄNGE - för om jag gör det så kan jag ju byta frisyr, och ha kort svart lugg ena dagen och lång röd lugg dagen
efter, och ni vet varför!! Jag kommer nog känna en riktig frihetskänsla när jag väl vågar slänga ut det här.
Ni skulle bara VETA hur länge jag velat. Och jag är säker på att jag kommer få mer stöd än elaka ord, men klart
man är rädd för det sistnämnda. Folk ÄR ju idioter på internet. Och en elak kommentar väger ibland tyngre än
hundra snälla. Men vet ni vad, jag har valt nu. Jag valde själv!  : )  

Nu vet ni. Och det känns så himla skönt för mig. Jag kan byta emellan mina två frisyrer jag har här hemma utan
att nojja för ER. Kanske fixar en tredje av bara farten! Fattar ni vad skönt att kunna/våga byta? : ) Haha.
Ganska nice ändå att kunna vara snygg på olika sätt från dag till dag... om man nu vill det...  
Frihet, frihet. Så fri som man kan bli, i sin ibland jävligt begränsade värld.


(Nåja, nu ska vi inte gå in på det, det här inlägget blir tillräckligt långt som det är, men byta & byta - faaaan vad
jag fått bråka mig igenom åren, med läkare som inte beviljar nya remisser och yada yada.... som om livet inte
redan vore tillräckligt bråkigt mot mig... Oh well.)


Sjukdomen har jag fortfarande, men just nu så går det riktigt riktigt bra. Jag har hittat ett stöd som är bättre än
alla de psykologer jag någonsin träffat i ärendet, t.o.m än hon som var så jävla bra. Och det är min underbara
pojkvän. Ingen pojkvän har tidigare varit SÅ delaktig i det här problemet, som han är. Fy fan vad jag älskar honom.
Fy fan vilket underbart stöd han är. Jag känner mig starkare än någonsin och jag är fan nästan helt säker på -
för första gången under de här SEXTON åren som sjukdomen haft mig i ett jävligt hårt grepp - att han kan hjälpa
mig ur det här. Att JAG kan ta MIG ur det. Jag kämpar arslet av mig varenda dag för att inte falla tillbaka.
Och han finns här för mig. Jag har aldrig varit så stolt över mig själv, som nu!


Vet ni, det var faktiskt inte så svårt att skriva det här som jag trodde. Jag är mycket starkare nu.
Det här är mitt mörkaste svartaste hål men jag klättrar uppåt, uppåt, uppåt... och jag hoppas det fortsätter så! : )







Det luktar jägermeister ute.

Det luktar jägermeister ute.


Åvadgördetomhundraår

Jag vet. Den är ju en månad gammal typ. Men fan vad snygg den är. MOHAHA! ^^




Och åååh vad jag vill fortsätta på tatueringen, men har jag råd eller? Har jag tid eller?
Typ nej och... kanske.

Höhö. Vill vill vill vill vill kurr kurr vill vill.


Stuck.

Det är så lätt att fastna.
Både här & där.

Framför datorn.

I beteenden.

I känslor.



Att fastna så man inte vet hur man tar sig vidare.
Ibland för att man inte vet bättre, ibland för att man helt enkelt inte orkar.  


Jag sitter fast på ganska många sätt just nu. 



"Over my dead body, baby, that's where I'll be."

Jag är så jävla bitter just nu! Eller nåt annat, jag vet inte, missnöjd eller bara jävligt trött.
Less. Slutkörd. Ibland så jävla förvirrad, känner mig lite dum i huvudet, känner hur frågande
jag ser ut ibland, följt av ett "Jag fattar inte?". Det känns som att hjärnan kör lite på halvfart,
och den kan inte ta till sig speciellt mycket nu. Som igår på showträningen, när jag kom direkt ifrån
jobbet, och vi höll på länge, och sen efter det var det möte, och jag var bara sååå efter, kändes
det som. Mentalt lixom. Och sen det där med att kroppen kontrar med att göra ont nästan precis
överallt. Idag har jag haft så ont i käken, det blir värre & värre varenda dag, morgnarna är
absolut värst, det känns som om jag har en spänd gummisnodd i vänsterkäken som gör att jag
inte ens kan bita ihop där ibland, så inga av tänderna på den sidan ens nuddar varandra. Bra?
Nä. Inte så bra. Har jag råd att gå och kolla upp det? Nej. Sist jag gjorde det betalade jag 1.700
= ETTUSENSJUHUNDRA spänn för att en karl skulle dra i mig, ta en röntgenbild och konstatera 
att det var stressrelaterat. Tack för det. Så jag tänkte att jag gärna sparar de ETTUSENSJUHUNDRA
kronorna den här gången. Diagnosen LÄR ju vara densamma. Men jag skulle behöva göra något
ÅT det också. Halva ansiktet och örat fucking hurts. Jag vill typ kräkas ut min käke.

Tänk vad stress kan göra med en egentligen. Det är så jävla fysiskt och äckligt så det är inte sant.
Det känns som om jag är sååååå på gränsen faktiskt. Till vad? Till att vilja gå och lägga mig och grina
och aldrig mer gå till jobbet eller ens gå upp ur sängen. Precis så känner jag. Och jag kämpar varje
dag för att det inte ska bli så. Jag kämpar samtidigt så jävla hårt - så jävla hårt, fattar ni!? - med ett
beroende, en sjukdom, som jag haft sedan jag var ELVA ÅR. Det är så sjukt jävla längesen och jag
tror nästan det gör mig sjuk av att försöka. Men ändå så gör jag det, för jag vill, för jag måste. 
Och jag är så jävla duktig nu, jag är så sjuuuukt stolt över mig själv, mer än någonsin.
Men samtidigt så mår jag så jääävla dåligt.  

Jag är inte ute efter att någon ska tycka synd om mig. Men jag tror inte folk fattar hur mycket en och 
samma människa kan gå och bära på. Det syns ju så sällan utåt, och så går man där med sitt jävla 
leende (trots att käken gör så jävla ont så man knappt VILL le), och sitt jävla "Jodå, jag mår bra/okej!"
för man KAN inte säga något annat. Hur skulle folk reagera om man sa som det var? Vad skulle de tro?
Vadå, du som BARA JOBBAR HALVTID, det är väl inget synd om dig, du måste ju ha all tid i världen,
du kan väl aldrig vara trött, yada yada yada. Alltså fuck you. Så vill jag säga. Men det gör man ju inte. 
Är det ens eget fel för att man inte säger som det är? Gör man någon en tjänst genom att hålla tillbaka?
Men vad vinner man på att börja grina och bryta ihop offentligt lixom? Nej, lås in det nånstans i käkregionen
och bit ihop jävligt hårt så det inte slinker ut. Typ. För så länge man inte har ett gipsat ben eller blöder ur
ögonen så syns det ju inte att man faktiskt ÄR sjuk. Kan någon gipsa mitt innersta eller kanske bara plåstra
om mig lite? Sätt dropp på min hjärna, skjutsa mitt hjärta i en rullstol.

Det finns så mycket, så mycket, som är bra. Det är därför jag orkar mer än jag tror.
Men var går gränsen?



DET HÄR SKREV JAG I MÅNDAGS, OBS.

.....

Och jag bara försummar min blogg... ^^ I lördags kväll hade syster Åsa 40-årsfest och sen så överraskade
hon & Håkan med att förnya sina löften / gifta om sig! ♥ Jag & pojkvännen spelade & sjöng "Utan dina andetag"
som vi bara snabbt hann repa in precis innan, men det gick jättebra! Och det var en skitbra och rolig kväll,
med en massa god mat & dricka & tävlingar & daaans! : ) Yay! 








(Känns lite osymmetriskt, JA, det kan vara så att någon är bortklippt. Host & gruff.) 









Har tyvärr inga bilder från själva "vigseln" eftersom jag till att börja med SJÖNG när den började, sen så räckte
inte min kamera ända dit! Men jag hittade den här långt-ifrån-bilden i Kattis' blogg så jag lånar den lite!! : ) 



Konstigt hur jag lyckats undvika värdparet på bild nästan helt? Eh.... 
Tack Åsa & Håkan för en fiiin & rolig kväll! (och kika in i den andra bloggen sen, you know, för fler/hela bilder....) ^^



-_-

Jag skrev ett inlägg igår som jag inte ens blev klar med.
Och nu varken hinner jag eller orkar göra klart det.
Det får bli en annan kväll.

Och idag då. Direkt från jobb till showträning - som höll på till 22:30, sen styrelsemöte efter det,
hemma 23:10.  Börja laga middag & matlåda nu? Vill hellre lägga mig i en hög. Jag orkar inte mer.

Och jag har så jävla ont i nedre delen av magen, det krampade rejält under träningen.
Kändes som om livmodern skulle trilla ut, typ. Och jag har inte ens mens. 
Känns ju tryggt. Inte.


Jääävligt jolly inlägg.

Nu jäl-var.

► upp ur sängen ► linser i ögonen ► kaffe i magen ► på med musiken ► speed cleaning!!


Utkast: Mars 16, 2012

S o   r a i s e   y o u r   g l a s s
i f   y o u   a r e   w r o n g
i n   a l l   t h e   r i g h t   w a y s . . .   ♪   ♫ 


Jag påbörjade ett inlägg här för en stund sedan men det försvann då min dator stängde av sig själv.
Den gör så ibland. Rätt ofta faktiskt. Älsklingen ska hjälpa mig titta på den när han kommer imorgon.
Åhh, för JAG suger på sånt! Borde tömma datorn på en massa bilder, jag har ju en extern hårddisk som
jag kan ladda in dem på, jag har bara inte "orkat"... på typ 4-5 år... Piiinsaaaamt.... 





Och jag skulle ju skriva
att jag är så less
på att jag aldrig kan riva muren

bara väntar på rätt tillfälle

varför inte idag
eller igår

eller imorgon i värsta fall

så jag kan få utrymme att leva
lite mer
än nu


Jag är min egen värsta fiende
men på sistone har jag ju varit så himla bra
trots att det är jobbigt som fan

om jag orkar DET
varför skulle jag då inte orka vara 
en mur-rivare

en slå-sig-loss:are


Och nu blir klockan tolv och då blir det lördag och jag har MASSOR att göra! Vafan! 
Diska, städa, och imorgon kommer finaste killen, och så är det stor jävla fest på kvällen.
Så nej, det blir inte av idag heller. Hinner inte riva murar med de här skrynkliga diskfingrarna.

Puss på er. ♥


Bild - 2003.

Sleepy dudes.

Idag låg Bella & jag ihop i sängen och sov till klockan 15:40! TJUGO I FYRA! Herreguuuuvd.
Men det behövde jag ju uppenbarligen. Och jag hade kunnat sova längre än så. L-ä-t-t.



Och jag som ska städa hela dagen. Uj uj uj. Vi börjar med en "frukost" (haha) och ser vart det leder... 



Word.

Julklappsbokstäverna från familjen Winterliden kan man pyssla med om man har tråkigt...
JULMYS, stod det från början. Det ändrade jag såklart för längesedan. Varför plocka bort om man kan ändra? ^^ 





Torsdagstvätt & pannkaksbrunch!

Blev väckt kl 11:15 av pojkvännen som ringde, mys! När vi hade lagt på skulle jag somna om en halvtimme
tänkte jag, men då hade såklart Bella hört att jag var vaken. Så hon satt utanför sovrumsdörren och jamade
"HELLOOO HELLOOOO HELLOOOOOO", på bästa släpp-in-mig-jag-vill-kela-vis, så jag gick upp och öppnade
dörren och sen gosade vi i en halvtimme tills det var dags för mig att gå upp. Tvättdags! Finally.

I förrgår fyllde min näst äldsta syster Åsa 40 år! ♥ Och därför blir det stor fest på lördag, kombinerat med 
firandet av hennes & Håkans tioåriga bröllopsdag som de hade på nyårsafton. Wohoo! Och det är fest på
en ledig helg, det var ju tur... : ) Min kille kommer hit och det är så himla bra! Längtar såååå! Mmmm!
Ska få ihop en snygg outfit också tänkte jag, och alla mina hattar/hårprydnader slåss om att få användas!
Helst alla på en gång! 



Jahapp, och dagen bjuder på showträning ikväll igen. Vi började med tisdagsrep i förrgår, så nu kör vi två gånger
i veckan framöver. Plus några helger. Om sex veckor är vi lixom på scenen!! Herreguuuuuvd! Och det är sååå
mycket som ska fixas innan dess, mest i klädväg... Skulle verkligen verkligen vilja få tag i en vit kort skinnjacka
eller liknande, någon som skulle vilja låna ut alternativt sälja en till ett bra pris? Och vita stövlar, gärna högt skaft
men PLATTA, ingen klack alls helst. Alldeles för mycket dans för det... så nu är man på jakt... 

Tradera, säger ALLA. Men, hello. Jag har varken ork, lust, eller RÅD att köpa på mig allt vi behöver. Jag är ingen
Tradera-freak heller så jag sitter inte och vaktar och budar och klickar och grejar. Alldeles för mycket jobb för
mig. Därför säljer jag inga grejer där heller, fastän jag har så jääävla mycket kläder jag borde bli av med. 

Oh well. Jag återkommer.



Inatt stekte jag pannkakor kvart i ett. Det var man ju ganska glad över när det var dags för frukost... ; ) 

Schwuuung!

Nej nu börjar det bli lite för mycket virrvarr. Torktumlarskalle. Kanske dags att börja knapra Concerta igen?
Man känner att man börjar nå bristningsgränsen, även fast dagen inte varit speciellt stressig. Stressen sitter
ju ändå mest på insidan, och insidan känner så väl hur påfrestande det är att jobba heldagar fastän jag är 
sjukskriven på halvtid. Jag skulle absolut inte vilja byta till att jobba som förut, mån-fre 4 timmar om dagen.
Det här passar mycket bättre just nu och så får jag längre helger varannan vecka så jag hinner träffa min kille
ibland också. Så det är ju inget alternativ. Men, ändå. Jag orkar inte behålla fokus hela dagarna. Speciellt inte
nu verkar det som, med showen i bakhuvudet som kommer närmre & närmre, med texter, stämmor & koreografier
som ska sitta som berget, scenkläder som ska fixas - och där har vi problem både på ekonomifronten och vem-fan-
ska-sy-?-fronten. Phew. Näeh, det kanske inte skulle skada med lite piller. Men har jag råd med / tid med alla dessa
koller man ska börja gå på igen, då? Och fick jag inte en massa magsmärtor av dem? Det har jag ju verkligen inte
tid med, min mage är ju dum i huvudet (?) som den är nu. Jag skulle behöva lämnas in på service. Helkropps-, tack.

Ja nu kände jag mig mycket klokare. Inte.




Köpte 200 g Marabou Daim efter jobbet för 17 spänn fastän jag inte borde lägga några pengar på NÅGOT onödigt
just nu. (Fast jag tyckte kanske inte att det VAR onödigt?) Och så hittade jag en tjuga på marken på vägen hem.
Jag tjänade alltså tre spänn på att köpa choklad! Trevligt. Och hur gott är det inte..... omnomnom....

Nope.

....nä. Jag är för trött. Det är för sent. I'm sorry! ^^
Puss & godnatt!

Vår, underbara vår.

För ett par veckor sedan var det kolsvart klockan 4. Idag var det soligt och fåglarna kvittrade, när jag gick
ner mot stan klockan halv 5! Uuunderbart. Solbrillor på, vårjacka på! När jag passerade digitaltavlan vid
OKQ8 skvallrade den om att det var 14 plusgrader! Halleluja! Och varmt var det, i mina vinterkängor.
Dem kunde jag inte göra nåt åt, men jag tog av mig en av tröjorna när jag var på stan, och hade endast
linne under vårjackan. Hur bra? Så bra. 



Har precis kommit hem och jag kom t.o.m ihåg att gå och köpa kattsand! Det var ju en jävla tur. Jag är ju
en sån som alltid kommer på att köpa det när det redan är SÅ HIMLA SLUT, lixom, man tömmer kattlådan 
och ska hälla i ny sand, följt av ett "Ooops, just det..", och så får hon ha ett pinsamt tunt lager sand tills
jag handlat nytt. Meeen bara sedan igår kväll. Now mommy fix!

På vägen hem från stan tog jag nästan med mig någon annans katt hem förresten. Gick på Vårfrugatan och
det gick en stor fin katt utanför ett hus, jag satte mig på huk och kollade om den ville kela, och OM den ville!?
Det var svårt att skiljas åt, och när jag reste mig för att gå följde den efter en bit. Haha! Blev nästan kattjuv.



Jag köpte fina hårblommor på H&M för ett presentkort jag hade där. Det går ut på torsdag så jag passade på
nu, why låta 50:- gå till spillo lixom? Så jag behövde bara betala 9:- för dem. En stor och två mindre, vita. 
Sen var jag på Lindex och provade kläder, först den här fina tröjan från barnavdelningen;



Och sen den här fina fina klänningen som jag absolut vill ha! Påminner om en från förra året, men tror inte
den är exakt likadan? Lillasyster har en jättefin blå. Eller så är den likadan i modellen men nu finns den i röd
och en mörkare blå än sist. Anyway. Den är för lång i modellen så jag skulle absolut korta av den om jag köpte
den. Men det gjorde jag inte, har 80:- att leva på tills nästa pengar kommer! Tur att akt.ers. kommer den 18/19:e
så man slipper vänta ända till löning... This is no fun! Anyhow, här är den fina klänningen;




Ida waaaants..... Ida looooves..... Det fanns bara en 34:a kvar och den kommer säkert bli köpt, men jag ska
tänka på den tills mina pengar kommer... nu är det ju inte alls nåt sånthär jag borde köpa, utan scenkläder
till showen! Tyvärr passar den inte in i år, hahaha! ^^




Men det brukar ordna sig.

Hahaha, såg nyss ett South Park-avsnitt jag inte sett förut. Aaaawesome. Jättemarsvin tar över världen!
Fan vad jag älskar SP. Mwaaahahaha. ♥



Har ätit megagod middag också, kycklingfilé & sallad. As simple as that. Men sååå gott. Det skulle jag nog,
på riktigt, kunna leva på. Pressade en vitlöksklyfta i smöret innan jag stekte, det är det bästa. Yum yum.

Mjaha, mer då? Jobbat idag. Slutade klockan fem. Handlade lite mat. Är trött och är LEDIG imorgon.
Helt ledig t.o.m! Ska fan sova länge. Brukar vilja klämma in det när jag har tid. Är ju alltid trött. 
Sen skulle jag behöva gå ner på stan också... eh, just nu har jag glömt varför... men jag borde det. Hahaha!



Trodde jag hittade en LEDIG HELG i slutet av mars och blev nästintill överlycklig, eftersom jag då skulle kunna
åka till min kille, plus hinna skaffa lite scenkläder också, i Stockholm. MEN. Så har vi en jävla grej på lördagen
med kören såklart. Fan. Ingen ledig helg förrän showen är över med andra ord. Känns lite.... halvbra.... : / 
Kommer ju fan aldrig iväg. 

Testade lite scenkläder hemma. Till ETT av seten. I övrigt har jag fan ingen aning! GAH! Stress. 




Natt natt från Ida & Bella Residence

Euphooooria! Klockrent att hon vann!  Jag sms-röstade dock på Danny (till det dyra numret, tillåmä!) men
kände att vem som helst av dem gärna fick vinna. Och så kom de båda i topp! Underbart! Jag blev helt pirrig
vid röstningen, som om det var jag själv som satt där lixom! Hahaha. Och nu är jag så jävla trött.

Klockan är bara halv elva men jag funderar helt ärligt på sängen. En dusch först, sen dyka ner med Jonas
Gardell (...i bokform...) och slumra. Har jobbat idag och är trött, och sen tror jag att jag blev lite matt efter
mitt lyckorus tidigare. Hihihi. Det känns helt okej. Att lägga sig tidigt alltså. 



Någon KAN ha klöst på soffan..... ^^




^_O ♥

Hoppade och studsade lite på jobbet, av ett sms. Det kom som en räddare i nöden kan man säga,
så lite kunder som vi hade då (eh, inga?), och jag var så uttråkad och trött. Och så vibrerade det i
fickan på min långa kofta... och vips så hade jag "fått" två nya soloinsatser i vårens show! Alltså!
Jag blev så HIMLA GLAD, för båda låtarna ville jag verkligen verkligen ha! Den ena blir en helt
awesome duett och den andra är helt min. ♥ Med 25 pers i kören bakom, då... : ) Åh. Men.

Den andra låten, som jag ska bära helt själv, är en låt som jag älskar, men eftersom min hals inte
är som den ska så vet jag faktiskt inte om jag klarar av den längre. Och hur ont skulle det inte göra
att behöva tacka nej till en låt som man så innerligt VILL ha? Att önska sig den, bli vald, och sedan inte
kunna genomföra den. Kan inte tänka mig den känslan för jag har inte behövt avstå förut... : / 

Provade nyss att sjunga den och det gick väl, ehumm, bättre än jag trodde kanske, men nu har jag ju
å andra sidan inte sjungit sönder halsen - fast heller inte sjungit upp, plus minus noll? - sen kommer den
ju lixom ligga mitt i programmet och dessutom direkt efter en låt med absolut mest krävande dans.
Så man kommer ju vara helt andfådd. Och jag vill INTE skippa låten innan såklart. Den är helt smashing. 
Åh! Ska testa tonarter med Marcus på tisdag men den kommer inte gå att sänka så mycket heller, då 
kommer det bli alldeles för lågt i verserna kanske. Damnit. Jag är så himla glad, och skeptisk, på en gång!
Men mest glad. Mitt hjärta slårt så hårt för det här!! Åååååh, eufori. Typ. 


Ikväll mellofinal. Dra inte ner mitt humör.... ^^




Sjunga, dansa, äta, sälja.

21:00, slog klockan precis när jag stoppade in sladden i mobilen. Bild-inladdning pågår. Meep meep.
Vilken lång dag det varit. Lång för att ha varit "ledig". Gick upp klockan åtta, eller nja, åtta-ish, tror att
jag snoozade lite, kan det ha blivit tjugo över? Anyhow. Sen styrde jag upp mig själv, åt frukost och
blev hämtad av Marcus kl 9:15. Gäsp! Sedan bar det av till studion, där vi lade backtrackskörer på tre
låtar. Hallå! Vill man sjunga så tidigt på morgonen? Svar: Nej. Men vi har ju väldigt roligt, iallafall... ^^ 



Sen hemåt några timmar senare, jag gjorde iordning lite kläder inför morgondagens loppis @ Klara Hall,
där min familj bokat och belamrat hela stället med prylar i mängder! Inriktning barnkläder, men jag kommer
sälja lite kläder i min size också. What-used-to-be-my-size, också, typ. Sen väntade jag på att lillasyster skulle
höra av sig, och sedan gick jag hem till henne, prismärkte mina kläder, lämnade dem där, och sen tränade
vi en massa dans i hennes vardagsrum! Hon missade ju övningshelgen så jag hjälpte henne komma ifatt lite.
Sen blev jag påtvingad god middag, sen gick vi och handlade, och sen skiljdes vi åt. För inte så länge sedan.



Och nu ska jag laga matlådor inför helgen! Konstigt att laga mat och sedan inte äta, utan bara ställa in i kylen.
Hahaha! Sjukt opepp på det! Men men, det måste ju göras. Jobbar lördag & söndag. Så, jag är inte med på
loppisen imorgon, men jag hoppas jag får nåt sålt ändå!! Kom och köp, kom och köp. Var barmhärtiga, så jag
kan ha råd med tågbiljetter och åka och träffa min kille. Alternativt köpa lite snygga scenkläder. Hihihi-hohoho. 



Tankar & kanske gnäll.

Åh, jag lyckades äta frukost (havregrynsgröt + en vit brödskiva med kokt skinka) utan att få ont i magen
och utan att må illa! Känns ju JÄVLIGT FINT! I övrigt tycker jag att "det här" har hållt på lite för länge och
jag är så trött på att vara orkeslös och halvfungerande. Har verkligen inte tid, ikväll är det t.ex. showrep igen.
Missade förra torsdagen men var med i helgen. Men utan att kunna äta. Så det känns ju bra nu iallafall, att det
går framåt. Jag hoppas det gör det? I tisdags och igår mådde jag halvbra på jobbet... känns bättre när man är
ledig och får sova längre... Alltid. Men vet inte riktigt hur jag ska få energin till kvällens rep.

Och rösten. Det här eviga tjatet. Blir arg på mig själv för att jag inte kollat upp det tidigare. Visst, först hade
jag inte råd - det första ÅRET typ - men sen i november/december typ, så borde jag ha investerat i ett besök
hos nån specialist. Nu är jag tillbaka på jag-har-inte-råd-rutan igen, fan!! Och tid, finns det tid? Alltså... njaeh?
Och nu börjar soloinsatserna delas ut och jag är så himla rädd att jag ska bli tvungen att tacka nej till saker.
Det gör så himla ont att stå här, inför största bästa roligaste showen ever (delad förstaplats med 2006 so far!)
och vara i så himla dåligt skick. Och många saker kan man fejka sig igenom, men man kan inte stå där med en
mikrofon i handen och inte kunna sjunga som vanligt, och låtsas att man kan det. Fan jag som önskat så innerligt
att det ska gå ÖVER! Att vila skulle hjälpa. Men det är som att hela kroppen bara bryts ner, bit efter bit. Och jag 
som var så glad över att tappa all den där vikten under min arbetslöshet, fastän jag mådde skit, men alla de här
sakerna som kom som en bonus till det... Nej, aldrig mer. Det kan inte vara värt det. En röst som lägger av,
en mage som lägger av... en hjärna som verkar vara på semester. Men hur får jag det tillbaka?

Och jag som är så lycklig nu. Lycklig i kärlek, lycklig i jobb (mestadels, iaf). Varför kan inte kroppen hänga med?
Varför ska det vara antingen eller? Och jag som är så HIMLA DUKTIG nu, med en grej. Med en sjukdom, ett beroende.
Jag jobbar arslet av mig för att ändra på mig, för att klara av det här, och så kan jag inte ens skriva om det.
Jag är så jävla stolt över mig själv, imponerad, chockad nästan. Och jag har världens bästa stöd från min kille.
Världens bästa. Men åh, vad jag önskar min röst tillbaka. Åh, vad jag önskar min något välfungerande mage tillbaka.


Inte antingen eller.



Gott & blandat.

: ) Såja. Nu ska jag försöka ta mig lite tid. Har varit helt sjukt dålig på att fota på sistone, nästan lika dålig
som jag varit på att diska!! Hahaha.. ärligt talat så var det inte alls mycket disk kvar när han kom hit.
Men nu, efter ett par dagar så är det mer igen.. såklart.. fan. Ska ta tag i litegrann snart, men det är lite
störigt att diska när man har världens torraste händer som spricker upp och blöder! Not-so-woop-woop.
Och nej, tipsa inte om diskhandskar, det är hemskt.. jag vill känna min disk! ^^

(fast helst vill jag inte kännas vid den...... you know....)

Hmm, det blev ganska mycket bilder nu när jag tömde ur kameran, DET har jag visste inte gjort på ett tag! 
Till exempel mina bädda-sängen-bilder, med mina snygga rosa leopardlakan från Ica Maxi som jag köpte 
nångång runt jul, tror jag? Invigde dem med snyggt sällskap i söndags! ; ) ♥ 



Sen tog jag även ett par bilder på de andra i söndags när vi hade showdansträning, jag själv satt på en stol 
och var snurrig och mådde crap.. BUUU! Hatar att sitta still. Iallafall när jag vill dansa. 





Och sen lite annat random....







Jaha, och nu är klockan redan kvart över åtta. Hur sugen är jag på att diska? Inte ett dugg! Borde börjat direkt
när jag kom hem, då jag var glad & upprymd över em grej... visst, det är jag fortfarande, men jag blev lite seg
av att sätta mig ner, minst sagt... Haha.. Typiskt mig. Vi får väl se hur det här går... 


Hoho!

Förlåt, o mina kära läsare. Känner att jag inte bjuder på mig själv tillräckligt nu alltså. Hihi. 
I'm so sorry. Tiden gick alldeles för fort när min kille var här, och idag efter jobbet gick den ännu fortare.
Står här och lagar middag, klockan är snart 22, sen ska jag alltså ÄTA den, hoppas på att magen inte blir
alltför upprörd (men det har blivit lite bättre iallafall!), och sen ville jag ju bada också! Hur ska man hinna 
med allt, lixom? Tiden går så fort på arbetsdagar! Ja, EFTER jobbet menar jag ju såklart...
Nej nu ska jag ta hand om min pasta! Adios läsors.



Vem vill man umgås med?

Oj, hoppsan, fanns visst ingen tid att blogga igår! Hem efter många timmars dans, och så hoppa rakt på
disken och städningen.. städade badrummet, bytte sängkläder... och sen kom min älskling hit! Jag mötte
honom vid stationen kl 22 och så gick vi hem i sju minusgrader.. burr... 

Nu står han i duschen och jag saknar honom redan! Hahaha! 

Jag ditchar min tvättid idag för att hinna gå ner på stan ihop, och ikväll har vi styrelsemöte som jag helst av allt skulle
vilja stanna hemma ifrån eftersom det är vår enda hela kväll. Sen åker han hem imorgon när jag går till jobbet.
Men jag ÄR ju trots allt suppleant så jag HAR ju inte närvaroplikt direkt? Bara det att jag alltid är med ändå.... 

Äh, vi får se. Känns ju så jävla dumt bara att sitta på möte hela kvällen när han är här.



Dagboksskriv och kattsällskap. Godnatt!

2012030410407 (MMS)

Dagboksskriv och kattsällskap. Godnatt!


Andrachanser.

Måh, inga höjdare som gick vidare till finalen ikväll! Nä.. det var synd... Jag hade fan hellre sett
Sean Banan där, haha, å det var roligt att se Andrea äntligen (till höger i fjädrar & bananklackar)!
Och Sean har ju lätt tävlingens snyggaste smile! ^^

>>> bild / aftonbladets blogg


Nåja. Vad är en bal på slottet?

Från en andrachans till en annan! -
Jag har ätit middag och mår fortfarande bra! Wohoo! Drack lite Cola MED kolsyra när jag kom hem från 
träningen och magen ba NO-NO! Så jag försökte röra bort kolsyran sen till middagen, det gick bättre.
Hahaha. Fan vad man får krångla. Krångelmage. Men jag vill ju ha min Cola lixom, så jag får i mig nåt!
Socker is the shiiit! 

Lalala. Och så var det det där med disken då... *sneglar över axeln* Arrghhh.... 


Baila baila, hela dan!

Kroppen är ju INTE min bästa vän just nu, kan man lugnt konstatera. Har idag haft övningsdag inför show,
alltså intensiv dans mellan kl 9:30 och 17:00!! Och sen lunch en timme i mitten. MEN. Min mage ville visst
inte ha någon lunch. Visst var jag hungrig, och jag som fixat så bra mat. Men nejdå, jag fick i mig typ fyra-fem
fjärilsmakaroner och en tugga kyckling. Sen tog det stopp, sen kom kräkkänslorna. Så vad göra? Bara att ta
undan maten, lixom... Fuck. Och sen orka dansa hela dagen ändå, utan lunch. Drack Cola istället, utan kolsyra,
och fick iaf i mig lite choklad. Och en banan. Men det kanske man inte kan leva på, på 6½ timmes dansande...
Oh well. Jag ska försöka äta igen nu, iallafall. Hoppas det blir bättre imorgon, samma schema även då....


Imorgon kommer min kille hit så jag har en massa DISK att ta hand om - som vanligt - och jag måste ju fan
bli klar med det nån jävla gång! Fan jag HATAR att diska!! Och nu ska jag först & främst äta. Så det så.


Hoppas få ihop lite bilder från dagen, jag själv har inte fotat ett DUGG. 






I turned into a pink teddybear! Mmm ♥

Fick hoppa in och jobba två timmar idag, 17-19, eftersom en kollega gick hem för att hon mådde dåligt.
JAG är ju inte heller på topp, men men... gick kanske lite back ekonomiskt trots det, eftersom jag fick
med mig en alldeles egen rosa "one-piece" hem! Wohoo, finally! Vi fick in dem på jobbet imorse och har
sålt många under dagen! Och jag haffade såklart en rosa. Åhh, underbart. Bryr mig inte ett dugg om alla
som hatar dem och säger att de är fula, jag älskar den och känner mig sjukt söt! Hihi! ♥
Bara 350 spänn kostar de för vuxenmodell, och 300:- för barn! 



Så, det var inte så tokigt att hoppa in & jobba ändå... de hade hunnit ta slut innan min nästa tid på tisdag!! : ) 


Chok-glad.

Jag var hemma från träningen ikväll. Lite synd för vi övade på ett nummer som jag inte ville missa!
Fast det kommer ju fler tillfällen, såklart.. men ville bara inte missa just det här... åh, kan inte skriva
så mycket mer, haha, trots att jag vill! Ni får väl vänta till MAJ, eller nåt.. ; ) 

Fortfarande yr och väldigt less på det, men magen är mycket mer kompis idag än senaste dagarna.
Gillas stort! Och jag köpte choklad, massor.. som jag småäter lite.. gillas också! Lakritschokladen var god! 




Men nu blir det té och lite kvällsfika, sen sängen, och imorgon ska det sjungas i studion all day, typ. 
Kom igen rösten. Håll.


Today.

Det känns lite bättre i magen idag, har kunnat äta frukost (verum hälsofil med banan & äpple)
och även té & lite morotskaka hos Hanna utan större problem! Men jag är fortfarande väldigt yr
och jag har gått ner två kilo på bara ett par dagar. Så jag håller på å känner efter om jag ska 
gå på showträningen ikväll. Borde väl kanske inte, men jag har så svårt att stanna hemma. 
Får väl skäll av min karl om jag går... haha. Tänkte att jag kanske kunde vara med på HALVA 
övningen iallafall... fast att sjunga rock kräver ju lite tryck, mag-mässigt, och det kanske inte
är precis vad jag behöver just nu? Aarghh... Borde väl inte stressa upp mig över det också.
Stupid... self...

Det är iallafall världens vårväder ute idag! Vårjacka, solbrillor & inga vantar! 
(det är ju inte så långt till lillasyster) ^^


RSS 2.0