Jag håller på att rensa ur min dator lite. Och då menar jag att jag håller på att flytta över MILJONTALS 
(jag tror inte att jag skojar!) bilder från hårddisken till min EXTERNA hårddisk, som lixom bara står här
och hungrar efter att bli påfylld. Man kanske inte MÅSTE ha alla bilder man plåtat sedan 2007 på datorn,
lixom. Hehe. Undrar om allt får plats....

Det tar tid! Och jag är kär! Och vad spelar det för roll! Kanske borde fundera på middag.

Det gick bra hos sjukgymnasten förresten. "Det är inte så lätt att ha problem med det stället på kroppen
som typ INGEN vill behandla", sa hon. Haha. Score. Men jag är ju iaf på rätt väg och nu skulle hon fixa
så att jag kan få rätt hjälp här på hemmaplan, med typ avslappningsträning / massage / akupunktur etc.
Vet inte om jag skrivit det innan, det där med att det inte BARA är stress som utlöst detta utan även
överrörlighet. Som jag och mina syskon har. Är? Är överrörliga. Det låter ju lite komiskt med tanke på
att jag är stelopererad.... (jag jämnar ut det lite, så att säga...) Då har man tydligen lättare att få ont i 
leder & sådär. MEN KUL DÅ! Hon sa även att jag var lite "svajig" i nacken och att jag borde träna upp
den. No kidding. Även sångpedagog för stämbanden / rösten / käken / ALLT som har fuckat sig de
senaste 2½ åren, men det finns tydligen hopp iaf! TJOHO! Tur att jag är så jävla tät så jag har råd att
gå och träna. Mohaha. Hemövningar, tack....? 

Som bonus får ni här lite bilder. Ligger lite efter men... screw that!

Man ska inte skriva för mycket om sitt jobb på bloggen, det kan ju bli fel om man skulle skriva en massa
tråkigheter lixom! Out in the open. Så jag gör inte det. Ni som känner mig vet, men idag tycker jag iaf att
det känns lite extra sorgligt, då en fantastisk kollega blir uppsagd, och att jag dessutom jobbat sista dagen
med en annan fantastisk kollega, för nu på nya schemat jobbar vi aldrig samtidigt längre... det kanske bara
blir så året ut, men ändå, det känns så himla tråkigt! Såååå tråkigt! Vi är ledsna båda två men hoppas att
vi får en ändring på det snart. Och kollegan som slutar kommer vi såklart sakna massor. Alltid.

Och så fick jag en sockrad donut av M innan vi gick hem, omnomnom, jag tyckte inte den var tillräckligt söt
så jag hade aprikosmarmelad på den. Oh yeah! För sån är jag! Tack M! ♥ : ) Vi åkte även och handlade och
sen körde hon hem mig, så jag passade på att handla kattsand också. Tungt! Det har regnat ute hela dagen
idag och nu efter jobbet hade allt frusit till is! Så det är helt scheisse halt ute! Kör försiktigt allihopa!!!

Mjaha, vad blir det för middag idag då? Inte vet jag. Har rester i kylen (indiskt - korma - massa grönsaker 
och potatis och gott och bonusbacon i jättegod sås!) men det blir så tråkigt om man bara äter samma rätt
hur många mål som helst i rad. Så nu måste jag slänga in nåt annat emellan känner jag. Pasta kanske?

Nu har jag lyckats få skjuts till imorgon också, wonderful! Let's make a day out of it, lixom. 
Ser faktiskt fram emot att träffa sjukgymnast, de verkar skittrevliga och det ska bli spännande att se om
de har nån bra plan för mig i mitt arbete med käken. Och allt runtomkring. Är ju typ stelast i världen i
nacke & axlar lixom... and it's all hänging ihop... med lite tur får jag säkert ordning på stämbanden som 
bråkat i över två år, också!!! Pleeeease! ♥ Vill vill vill, I'll do anything! 

 

Njääeej, om man skulle ta och..... göra nåt..... 

 

....och så har man tid för internet igen, när han åkt hem. Haha. Sällan.... ( ♥ )


Det blir så tomt. Lixom. Och jag har fortfarande inte lyckats få till skjuts till Västerås på onsdag.
Då ska jag till sjukgymnast för käken. Rekommenderat besök dessutom! Kan ju bara bli bra!
Hope so. I värsta fall blir det buss dit, men det känns ju LITE kasst att behöva åka härifrån
TVÅ TIMMAR innan besöket, när det tar typ en halvtimme att ta sig dit med bil? Hmm...

Imorgon är det jobb som vanligt och jag orkar inte stå och ha ångest för onsdagsresan. All onödig stress 
gör ju bara käken värre, det känner jag direkt. Har varit lite dålig på att ta tabletter i tid och att göra alla
muskelövningar när jag haft min favvis här, man halkar ju lätt ur rutinerna lite... när man hellre tar lång
sovmorgon och sen ligger i soffan hela dagen... hihi... Men man behöver sånt också!!

Ni har väl inte missat dagens bästa? Grabbarnas nya platta har sitt officiella släpp idag!



( k l i c k a   f ö r   a t t   l a d d a   n e r   e l l e r   t j u v l y s s n a ) 


Och jag funderar på att gå och lägga mig. Efter en dusch. Somnade i reklampausen på kvällens
film, The Tourist (yum yum yum, med Depp & Jolie ♥), för jag är så himla trött! Imorgon blir det
ingen sovmorgon, för då ska vi ut på stan och dela ut flyers och göra reklam för julkonserten.
Utomhus. Med klädkod som inte innefattar jacka. Fatta vad kallt. Måste lösas... (tio tröjor typ) 
Och sen kommer min boyfriend!!! Yaaaaaaay! ♥ 

Godnatt! 

Snart får vi filmen från showen i våras och jag längtar längtar längtar! Kommer grina mig igenom hela upplevelsen.
Euphooooria!

(...återigen en "klicka-på-bilden" - denna gång för att se videoklippet...)

 

Men åh vad glad jag blir av alla era kommentarer. Som jag skrev igår, jag blir bara ännu starkare av
era ord och det känns som om jag vill ÄNNU mer, bara för att kunna "redovisa" mina resultat, som då
förhoppningsvis bara blir bättre! : ) Jag är så glad att jag tog beslutet att skriva om det här öppet i
vintras/våras. Hela jag känns lättare sen dess. Som att jag inte behöver bära hela tyngden själv inom mig,
utan få skriva om det, och visa lite bilder - på både de olika perukerna jag har, och på mitt eget hår.
Då är det som om jag får portionera ut det. Slänga ut lite, kunna släppa det, och sedan få era fina ord
som extra näring. Underbart. Ni är fina! : ) 

Tyvärr har jag inte så pass jämnlångt och jämntjockt hår att jag kan gå utan. På vissa ställen är det massor
och på vissa ställen mindre. De "värsta" ställena just nu är bakpå hjässan (ironiskt nog där jag alltid har
MEST hår och mest volym i perukerna, fixeringen vid det området är hög...) och framtill, mest på ena sidan.
Ibland blir jag livrädd att det inte ska växa ut ordentligt där. Det är ju DÄR man ska ha mest hår! Att jag har
sjukt mycket hår i nacken och sådär är ju visserligen fantastiskt, det har varit fläckar där också som växt
ut jättebra! Så jag är hoppfull.... och livrädd.... at the same time....

Jag har en bekant, en skitfin tjej, som har alopeci (en sjukdom då man tappar håret) och hon har nyligen
börjat lägga ut bilder på sig själv helt utan peruk och jag tycker hon är så himla cool! För att inte tala om hur
vacker hon är, och hennes självförtroende gör henne bara ännu vackrare. När jag ser hennes bilder börjar jag
tänka att jag önskar att jag var sådär modig när jag hade rakat av mig mitt hår, och att jag hade vågat skriva
om det, visa bilder. Det var ju ganska coolt ändå. Det är ju ändå en ganska ovanlig frisyr på en tjej. Jag tycker
alltid att alla tjejer/kvinnor som är rakade är jättemodiga och tuffa. Man får ju några blickar lixom.... Men JAG
är väl inte sådär cool?! Näej... vad läskigt... : ) 

Den dagen jag rakade av mig håret så var det min älskade pojkvän som höll i trimmern och det var på hans
initiativ som vi gjorde det, han hjälpte mig att bryta beteendet (eftersom jag inte hade något att få tag i!) och han
var så JÄVLA fin emot mig. Det var i slutet på januari förra året. Efter det tror jag att vi gjorde det en eller två
gånger till när beroendet var för jobbigt för att bryta av egen kraft. Men sedan dess har det bara fått växa. 
Stundtals ifred och stundtals med en jävligt dålig Ida som gör ALLT för att förstöra det. Emot min vilja. 
Men ändå kan jag inte stå emot det.... Det är det jobbigaste av allt. Och det går verkligen upp & ner.
Men han är den bästa hjälpen, det största stödet, den varmaste famnen. Jag älskar honom för allt det. 

Och så tittar jag på hennes fina bilder... och så vet jag att det FINNS bilder på mig när jag är rakad, från förra
året.... och så undrar jag om jag vågar lägga ut dem? Fan jag får ingen andra chans va? Om jag plötsligt skulle
känna mig ännu starkare och vilja gå UTAN, helt utan hår, så måste jag ju raka av mig det IGEN....?
Vill jag ens det? Vill ju inte "losa" längden jag jobbat på nu.... men det bästa vore ju verkligen om allt fick 
möjlighet att börja växa samtidigt... så att inte kontrasten mellan det lång och det korta blev så stor... 
Jag vet fan inte! Innerst inne har jag ju hur långt och tjockt hår som helst.... precis som när jag var liten.....

Äh, varför skulle jag INTE våga lägga ut bilder? Jag är ju mycket tuffare nu ändå.... thicker skin... ; ) 
: D : D : D     Här, från februari 2011:

: )  Det var ju inte så svårt... ska bara.... publicera....... ^^
Fight fight fight! ♥
  

Jag borde skriva mer om det. Det gör mig starkare. Att få dela med mig och ventilera, och alla
de fina orden jag fått av er, har stärkt mig. Och om jag skulle börja skriva mer om det så tror 
jag också att jag skulle se till att jobba ÄNNU hårdare på det, vara ÄNNU bättre. 

Okej på sistone har jag inte varit LIKA duktig som jag varit tidigare under "den här perioden",
men jag är fortfarande jävligt duktig och jag har inte fått något riktigt återfall ännu. Det var dagen
innan jag började jobba igen efter semestern, alltså den 20:e augusti, som jag bestämde mig för
att "Nu jävlar börjar jag om igen!" och så slutade jag. Rakt av. Igen. Precis som innan showen.
Då gick det också jättebra men stressen och allt dåligt mående fick mig att falla tillbaka. Då.

Nu har det mer varit nåt hårstrå här och nåt hårstrå där, men bara de senaste par veckorna. 
Det är ju när saker runtomkring känns påfrestande och jobbiga, som man tar till det där... 
Håret växer massor, det är långt! FÖR långt för den korta peruken, jag har håret uppsatt
varje dag under den, med hårspännen. Är rädd att få ett återfall igen för det är så JÄVLA svårt
att sluta när man väl kommit in i "rutinen" igen. Men tänker ju lixom inte. Det bara sker.
Och håret har man ju alltid med sig. Det går inte att undvika det direkt.

Vill inte raka av det igen. Det är ju i värsta värsta fall. Det har blivit så himla långt... : )

Det är kallt ute. Det luktar snö. Utanför jobbet luktar det även strips & friterad fisk (om vinden ligger
på från McDonald's-hållet), och när man kommer i närheten av mitt hus så kan det lukta ris och
nåt gott wok:igt från Chop chop. Haha. Det är iallafall MYCKET bättre. 

Nu har jag överlevt mina fyra hel-arbetsdagar i sträck, med bara en endaste liten pyttesovmorgon sedan
förra måndagen. Det var i fredags det, då sov jag lääääänge. Jag behöver sånt. Jag behöver sånt mycket
oftare än såhär. Men nu blev det ju så, i och med att jag hade läkarbesöket i lördags och då var tvungen
att byta arbetstid, och tog igen den i måndags istället. Och i torsdags när jag fyllde år så var jag också
uppe tidigt eftersom systrarna bestämde Västeråslunch. Det känns verkligen att jag tappat en massa
sovmorgnar. *yaaaawn* Men nu är jag ledig, i FEM dagar!! Så himla skönt!! Och jag längtar SÅ MYCKET
till på lördag för då kommer min älskade saknade pojkvän hit... åååhhh.... ♥ Imorgon ska jag fan sova
ända tills det är dags att göra mig iordning för kören på kvällen (går hemifrån vid 18). Fatta vad skönt
det hade varit. Eller okej, inte för länge kanske... för för länge.... då blir man ju bara snurrig. Men jag
skulle, helt ärligt, kunna sova i ett helt dygn om jag inte hade nåt annat för mig. Har så himla svårt att
SOMNA, men när jag väl somnat så är det jääävligt svårt att komma upp....

Om någon undrar (självklart gör ni det!) så har jag INTE varit piggare på jobbet igår och idag!!!
Herreeeeeeeminguuuuuuvd vad trött jag är. Energinivån ligger på sisådär minus 120 och trots att
jag går och står, så nickar jag nästan till ibland. Sick? Sick. Gick t.o.m över till Godisgallerian 
och köpte lite CHOKLAD för att få i mig socker, och så kaffe på det.... funkade väl en liten liten
stund men sen blev det dipp igen. Såklart. Nu ska jag gå och lägga mig, sen ska jag vakna av
alarmklockan och kolla på Hollywoodfruar. Sen får vi väl se om jag orkar fixa någon middag eller
om jag somnar om efter det!

SNARK! Nu somnade t.o.m min vänsterfot, SÅ trött är jag! 

En..... dag........ till............

 

Då var det dags att göra lite käkmuskulatur-träning (denna gång EFTER att jag borstat tänderna,
live and learn....) och sen hoppa i säng. Imorgon blir det en sväng till apoteket INNAN jobbet,
så jag kan hämta ut mina utskrivna tabletter... (tack lillasyster i FÖRVÄG som kör ner mig!) 

Puss & godnatt! 
 

Den där känslan när man RITAT FÄRDIGT. Underbart.
Inte för att jag känt mig det minsta stressad denna gång, jag har ju haft god tid på mig
och jag sköt inte upp det till sista stund heller! Heja! Live and learn lixom.. jag har ju
haft lite för mycket fritid på sistone, kan man säga... men det ska det väl bli ändring på
här nu när karlarna är i Sverige igen! Yeeeeah! : )

Och klockan är 23:20 och jag har jobbat idag. Ska även jobba (heldagar, zzz) måndag, tisdag
& onsdag också. Ja, eller hur, gnäll gnäll. Men jag är fortfarande bara halvtidsanställd och det
blir lixom över 1½ veckas arbetstid på fyra dagar. GÄSP. Är supertrött efter idag så blir lite
orolig över energin... Men jag har ju en bra EFTERLÄNGTAD helg att se fram emot sen!! 
Haaaalleluja. Och sen blir det november också, nästa vecka. Fy fan vad fort tiden går ibland.

Nu ska jag äta en mandarin! Nej så heter de ju inte. Satsuma heter de. Fast först ska jag tvätta
bort blyertssotet från händerna... och sen pussa lite på katten. Och kolla på sexprogram på tv. Hehe.

 

Idag tog jag 10:23-bussen mot Uppsala och var på plats på Kaniken halv tolv. Tolv hade jag min tid
så det var ju ingen brådska direkt (förutom att jag var jättekissnödig som jag alltid blir när jag är lite
nervös!). Vi började med en röntgen av käken & tänderna, och först fick jag plocka bort piercingsmycket
i läppen. Hade redan igår kväll bytt till en annan ring som man kan plocka bort utan tång... men jag 
behövde plocka bort lite mer än så! Eftersom det sitter små grejer på insidan av peruken på sidorna
och att jag hade hårspännen jag satt upp mitt eget hår med under, så fick jag lova att plocka bort allt sånt
också. Sånt känns ju alltid lite olustigt. Men sköterskan var jättebra och snäll, och hon berömde mig så 
mycket för mitt hår... : ) Röntgen gick bra, tycker den känns lite läskig eftersom man ska lägga hakan
på ett stöd, bita i en platta som sitter fast i stödet (här känner jag mig lite som ett djur, vet inte varför),
hålla händerna i två handtag ungefär i axelhöjd, och så går det en grej runt huvudet långsamt som fotar.
Jag blundade för säkerhets skull. Haha! Det gjorde lite ont faktiskt, eftersom man skulle bita i markeringar
på den där plattan, och min underkäke vill ju lixom inte riktigt jobba i framled... men det gick bra. 
Och sen var det bara att fixa frillan igen.... : ) 

Sen fick jag träffa en övertandläkare som heter Erik OCH HAN VAR JÄTTEBRA! Äntligen får man träffa
lite proffs!! Vi gick igenom papprena som jag (nästan till fullo) fyllde i inatt och sen antecknade han väldigt
mycket, frågade saker och lät även mig fråga saker. Redan innan undersökningen började kände jag mig
bättre omhändertagen än jag blivit nånsin hittills i detta ärende. Good! Sen så var det mycket kännande
och klämmande och tryckande och vridande på alla möjliga sätt. Han ritade även på mina tänder för att
kolla hur jag gapade, hur pass snett jag drog, och så mätte han mycket. SÅ NOGGRANN. Loved it.
Sen kollade vi även röntgenbilden och han visade andra bilder och förklarade allt jättebra och pedagoiskt,
och berättade vad det var - en (antagligen) diskförskjutning som blivit en disklåsning. Well I wouldn't argue
against that. Fick papper på rörelseträning jag ska göra, han skrev även ut starkare Voltaren och en massa
alvedon som jag ska kombinera framöver. Sen försökte han "manipulera" käkleden, som det heter, genom
att gå in med en hand inuti munnen med ett grepp om hakan, och en på utsidan, och successivt öka trycket
och försöka lixom lirka loss låsningen... men jag satt ju typ stenhårt fast... fast han mätte gapet flera gånger 
och upprepade det där några gånger, det gjorde lite ont men efter det så kan jag flytta underkäken lite mer
åt höger än jag kunde innan, och även framåt! Så det känns ju jättebra! Även om det bara handlade om några
millimeter. Men det kändes. Och jag är efter det här besöket mer hoppfull än jag varit hittills i år så jag är
så HIMLA NÖJD. Helt klart värt den HÖGA summan som det kostar... fick även ett återbesök inbokat den
6/11 som jag INTE behöver betala för (wohoo!) och då ska vi kolla hur det har funkat, med att medicinera
och även rörelseträna tre gånger om dagen. 

Nu MÅSTE jag ju komma ihåg det!! Både träning & piller. Han sa (efter att jag frågat) att det var jättebra med
akupunktur som komplement, eftersom det hjälper bra mot muskelspänningarna som man ju drar på sig när
man går och har ont och inte funkar som vanligt. Så det hoppas jag att jag kan fortsätta med. Att träffa någon
för massage eller liknande för axlar & nacke hade ju inte heller varit en dålig idé.... 

Och det bästa av allt - JAG HAR INTE SÅNGFÖRBUD!!!! Han sa att det var bra att hålla käken igång men 
såklart att jag fick känna efter själv, om det gör för ont så ska jag såklart ta det lugnt. Kommer fortsätta ta
det lugnt på övningarna i fortsättningen men nu kanske jag kan vara med på julkonserten iallafall! Vi får se
om sjukgymnasten - som jag ska till den 31/10 - säger annorlunda, men annars är jag hoppfull. Sen så
ska jag fortsätta att undvika alltför seg mat och liknande, men nu går det ju ändå rätt bra att äta annat,
inte BARA soppor & barnmat längre lixom... (men köttet i thaimaten i torsdags var inte så kul ^^) Och det
var inte tal om nån operation eller så, om det nu inte skulle vara så att det inte blir bättre utan sämre, och
han sa att i 98% av fallen så går det här att lösa utan kirurgi. Och de 2% som faktiskt måste opereras är det
väldigt bra resultat på. Så nu känner jag mig MYCKET lugnare. Fy fasen vad skönt. Trots att jag fått utstå
lite smärta idag så är jag så himla glad! Fan vad det är skillnad på folk och folk alltså! Har träffat så himla
bra människor idag! Jag är SÅ nöjd! Nu hoppas jag att jag kan vända det här åt rätt håll, och att jag kan få
tillbaka förmågan att gapa upp ordentligt, och att slippa ha ont. Och det var inte så lång behandligstid som
jag var rädd för heller! Kanske några månader, men inte ÅR iallafall, som jag var rädd för! 

Fan vad dyrt det är att åka buss förresten! 180 spänn för att åka till Uppsala och tillbaka.... men jaja,
det är ju en annan story. This was a good day. Trots att det aldrig slutade regna... ^^

Alla firar vi på olika sätt....... : ) 


Hemma igen, efter körövning med väääääldigt lite ytterst oartikulerad sång. Det är så svårt att låta bli.
Tänk buktalarsång. There you have it. Ja, och som ni ser, lite nålar. ( ♥ ) Why not lixom.
Emelia hade t.o.m BAKAT till fikat för att jag fyller år. Underbara människa! : D : D : D

Och sen sjöng de för mig, hela min stora fina sångfamilj! (...och sen hade vi styrelsemöte.... ^^)

 

Tack alla finisar för era gratulationer både här & där, I love you! ♥
  

Att det ska vara så krångligt att styra upp grejer med syrrorna ibland... men så är det ju.... ^^
Det slutade iallafall med att vi kom iväg på lunch & fika, i Erikslund (Västerås) minsann! 
Jag tänkte att, vafan, lite thaimat kan jag väl säkert äta om jag är försiktig, det är ju ändå
min bööörfday lixom... meeeen, det visade sig vara en halvdålig idé. Reultat = ONT i käken,
samt halva huvudet/halsen. Men det får det vara värt, huh?! : P 

                                     

Och ikväll är det dags för kör igen, utan att sjunga.... wohey.....
 

.......att vara stark mitt i allt kaos...... 

 

And keep growing. 

♥
  

Hej alla babes! (så har jag nog aldrig börjat ett blogginlägg förut.....)
Jag har alldeles precis bytt lösenord på min låsta blogg, p.g.a. att någon som inte borde vara där
har lyckats ta sig in... så jäkla tråkigt.... men jag måste ju vara väldigt intressant om man nu gör sig
besväret... ; ) Så ni som brukar läsa där, ni kan väl höra av er om ni vill fortsätta. Det är inte SÅ spännande.
Jag lovar. ^^ Ska även gallra lite. Bli inte ledsna. It's for a good cause.... 

♥

 

Mjahapp. Klockan är kvart över 8 och det är tisdag, vilket betyder nedräkning till Hollywoodfruar! Tjohoo!
Varje vecka går man ju här och längtar efter att se vad Gunilla Persson har för sig i nästa avsnitt! Hähä. 

Oh! Glömde skriva igår om en grej. Tema = käken. Jag ringde till bettfysiologen i Uppsala dit jag fått
remiss för att boka en tid. Fick höra att det var lång väntetid, vilket jag redan visste. Dock ej hur lång.
Fick veta att jag hade FÖRTUR! Då blev jag lite gladare.

Fick veta att även om man har förtur så kan man bli tvungen att vänta i SEX MÅNADER...

Så då dog jag lite.
Skulle bli uppringd idag av en sköterska som skulle kolla det där med tider.
Aldrig i jävla LIVET att jag går med det här ett halvår och bara blir sämre!

Så idag ringde en MYCKET TREVLIG (ovanligt på sistone!) sköterska därifrån och berättade att hon hade
en tid för mig redan nu på LÖRDAG! Och jag blev ju såklart superglad!! Ett halvår VS fem dagar. The skillnad.
Sen att det kostar apmycket pengar och att jag inte riktigt vet hur jag ska komma dit är ju nåt jag får lösa de
närmsta dagarna. Buss i värsta fall. Som också är dyrt. Men crap that, nu har jag iaf ett besök så att jag kan 
börja få hjälp med detta!!! Plus besöket i Västerås hos sjukgymnast den 31/10. Börjar bli lite hoppfull. Äntligen.

Det är ju lätt att deppa ihop när man inte kan sjunga och allt gör ont, lixom. 
Stressen växer, vilket ökar problemen. JA, jag borde verkligen börja med nåt, typ yoga, eller nåt annat
magiskt fantastiskt bra. Undrar om inte min bästa Bea har nåt förslag? Hon har ju en mamma som är typ
häxdoktor, och där är det bara bra skit ska ni veta!  : ) 

Jag ska ge mig på disken, och sen blir det TV:n, och sen blir det väl nån middag om jag har tur.
Adios bloggläsors.
  

Jäkla skit att jag glömde köpa kattsand igår! Så jag var tvungen att ge mig ut idag igen, och det regnar,
regnar, regnar, regnar... Och jag bara fryser så fort jag går utanför dörren. Blir ju rädd vid tanken på att
det bara är mitten av oktober och att det kommer att bli MYCKET kallare än såhär! Jag har ju för fasen
inget underhudsfett verkar det som! Har de senaste veckorna gått ner ett par kilo TILL (eller igen, skulle
man väl kunna säga), och ligger nu på 53-54 istället för ca 55-56 som jag gjorde när han åkte, t.ex. 
Måh. Igår försökte jag väga upp det med att äta tre goda bullar som grannen kom ner med! Hon fick ett
par ark bakplåtspapper av mig och jag fick bullar! Bra byte som fan! : ) Anyhow.

Men så försökte jag ändå tänka positivt, på vägen till Ica. POSITIVT! Som vilken TUR det är att jag åtminstone
har en bra och snygg REGNJACKA och ett par grymma GUMMISTÖVLAR! Gud så bra! Tills.... tills jag till
min fasa upptäckte, efter att ha gått i en vattenpöl, att det börjat läcka in i vänsterhälen. VAFAAAAN!!
Har inte haft stövlarna länge alls! Så nu måste jag laga dem, alternativt kolla om det går att reklamera dem,
fast jag har inget kvitto kvar.. skit skit skit! Jag ÄLSKAR mina stövlar, jag klarar mig inte utan dem! Det är de
enda skorna som klarar av det här jävla vädret. Åh. Come back to me, älskade skor. Fyll er uppgift. Inte hålet.

Oh well. Nu ska jag fixa middag och matlåda till imorgon. Jobb igen. Och sen på onsdag också. På torsdag
är jag dock ledig och då fyller jag ÅR! Idag fyller min käresta år och snart är det min tur. Vi får fira när han

kommer hem igen. Saknar längtar. SOM FAN.

 

 

Och jag står här alldeles blyertssotig om händerna, efter två projekt! Ett ritjobb på beställning och
ett som jag bara hade lust med. Jag önskar jag hade en bättre arbetsmiljö för detta, nu står jag lixom
- obs, STÅR! - vid köksbordet (barbordet) och ljuset kommer från en liten fönsterlampa på fot, som jag
tagit av lampskärmen på, och ställt här bredvid mig på bordet. Sämst! Säkert JÄTTEBRA för mina
redan spända axlar.... jääättebraaaa.... Och sen skulle jag behöva utöka pennförrådet lite, och sudd,
och de där stompfarna (som man suddar till linjer & skuggar med, bästa!!), I need more more more. 

Borde rita oftare. För att hålla igång det, för att bli BÄTTRE! Får sån ångest när jag tittar på andras verk
och tycker typ att jag är SÅ DÅLIG. Fastän jag vet att jag inte är det. Men man är ju såååå mycket
sämre än såååå många andra. Jobbigt läge! Så man vill ju titta på andras och lära sig nya saker kanske,
men samtidigt vill man inte kolla alls. 

Oh well. Den ena bilden får ni kanske se i slutet av månaden, den andra får ni kanske se i den andra
bloggen, om alls! Det blir säkert bra.... haha.... Fan nu har typ alla mina tår på vänsterfoten somnat. Aj?


(bild från ritjobb i augusti) 
 
 

Igår hade jag en massa fina körtöntar här, lovely! Det var längesen det var så mycket folk här,
skulle gissa att det var typ tre år sedan, när jag fyllde 25... skandal! Och då var vi inte ens så
många igår, 9 pers! Men jag är ju sääääämst på att ta hit folk. Sämst. Men vi hade kul! ♥

Tidigare på dan när jag var på väg till ÖB: Vädret till höger - JA TACK! 

Vädret till vänster - NEJ TACK! 

Såhär kände jag mig ikväll.... I'll show you why!

För ikväll fick jag akupunktur för käken! Jag var i goda händer ( ♥ ) och Eve förevigade stunden... ^^

Förutom de här i ansiktet fick jag även i musklerna i axlarna & i nacken... 
Hej, jag är en spänd jävel!

Och så kom jag hem efter övningen ikväll och städade, rensade och grejade.
Åt nyss middag, ståendes framför datorn, och nu måste jag sova.
Imorgon ska jag upp tidigt och ringa en sjukgymnast i Västerås, sen somnar
jag nog om lite, och sen är det bara att styra upp det sista inför kvällen! : ) 

Godnatt!
 

Äntligen lite kommunikation! Bra då kan jag sluta nojja. Hahaha.
Idag tvättar jag! Jaaa, ni veeet deeet nuuu, lixom! Bored as hell.
Jag, alltså, inte ni. Ni kanske också är bored as hell. Vad vet jag.
Har en massa saker jag borde göra men det är ju mycket lättare
att fastna här eller framför tv:n. Suck!! 

Operation: Flytta på saker som står framme som inte används,
är nästa projekt. Okay. I'll be right on it.

GAAAAAHHHH...
 

Har ätit middag. Har hällt upp badvatten. 

Ja.
Det var väl ungefär det.
På fredag har jag bjudit hit en massa folk
så imorgon blir det städning & lite sånt.
Tvätta. Inte för att det kommer folk,
utan för att jag har tvättid helt enkelt. 
Ner på stan för att köpa Voltaren.
Och sen direkt till kören.
(Det här skrev jag ju igår känner jag nu...)

Nu är det iallafall inte ens två veckor kvar.
Nedräkning och saknad. 
Fast det har inte varit så jobbigt
som jag trodde att det skulle vara.
Okej, vissa stunder är hårdare än andra.
Men det har gått bra!

Det känns bra.

Och jobbigt.

Och bra.


: )
 

Hemma på lunch och lite How I met your mother på tv:n. Är så himla trött!
Om 20 minuter är det dags att gå tillbaka till jobbet igen. Det gick jättefort att käka.

10:e oktober redan. Det här året har gått så jäkla fort!
Om 8 dagar fyller jag år och om bara 5 dagar fyller mannen i mitt liv år.
Och han är inte ens i samma land som jag. Gnäll! ^^

Varför har jag inte nåt efterätt:igt hemma? 

Misery loves company...? Lite så kände jag idag.
Men inte läge att skriva om det här direkt. 
Jävlar. Alltså, jävlar.

Är TRÖTT! Ska nog göra mig iordning för sängen. Including värma vetekudden,
lägga över halva ansiktet i sängen. Skönt. Läsa Gardell. Men inte utan tablett,
aldrig utan tablett. Imorgon jobb igen. Torsdag = tvätt, städa, apoteket för att köpa
Voltaren (som läkarna inte ville skriva ut till mig igår fastän de rekommenderade det?)
och sen på kvällen är det kör och träning inför julkonsert. Men tack vare käken kan
jag inte ens sjunga så jag ska mest vara där och deppa. Och vara styrelseledamot. Uäh.
Det är inte såhär det ska vara....  

13 dagar kvar..... 
 

Lite kortfattat, saxat direkt från Facebook för att få med det lillasyster & jag skrev, mest... så slipper jag
återberätta allt. Väldigt spännande besök. Det var ju roligt innan, när jag, Hanna & Lexi satt i väntrummet.
Gick från att gråta av skratt till att gråta av rädsla & smärta. Sa ju det! Mesen här.

Sådär, typ. Men seriöst. Kan man inte handskas med människor kanske man inte ska jobba med sånt...
Jag var tvungen att ställa tusen frågor, för de berättade ju INGET, och även när jag frågade så svarade de inte.
Det var som att jag inte var där, de stod där bakom mig (efter att de tvingat ut Hanna som jag gärna hade velat
ha med mig) och var så jäkla o-pedagogiska. När jag är hos läkaren vill jag gärna veta vad som händer, och
varför, behandla mig gärna som ett BARN hellre!! Inte såhär!! 

Jag är så jävla trött på det här, kan ingen bara hjälpa mig?! Vill inte vänta forever! Jag har fortfarande ont trots
de där SEX (!!!) sprutorna och jag kan fortfarande inte gapa mer än tidigare idag. Julkonserten i år och alla mindre
sångjobb är ju bara att vinka adjö till. Fuck fuck fuck. Jag blir så jävla besviken! HJÄLP MIG!!! 

 
Men vadå, otrevligt bemötande, & INGEN kortisonspruta, & ingen långvarig lösning... lätt värt 200 spänn bensin,
75 spänn parkering & 300 spänn akutavgift. Absolut. Jag strör gärna mer pengar omkring mig! Inga problem!
Inget konstigt alls! Låt oss fortsätta i dessa fantastiska hjulspår!
  

 

Men här kommer lite bilder iallafall för att lätta upp stämningen!

Nu är jag faaaan nervös alltså. Inget kan skingra tankarna. Har värsta ångest-ont i magen.
Och vi åker om cirka två timmar. Såhär kan jag ju inte hålla på heller! Ska ta en dusch och
sminka mig. Det ser ut som att hjärtat ska hoppa ur kroppen / magen, det bultar hårt utanpå!

Först jobb, sen kortaste påhälsningen ever av Philip (som fyller år idag, hurra!), och sen blev det ytterst
spontan pizzakväll hemma hos Elin & Herman & Maja, tillsammans med Hanna, Daniel, Leo & Viggo.
How mys! ♥ Har lite drygt en halv pizza med mig hem igen som matlåda också... 

Imorgon ska vi åka till akuten i Uppsala och hänga där så länge som vi / de behagar, ska se till att få
en spruta rakt in i käkleden. Fatta vilken panik jag kommer ha för det imorgon! Kommer grina. Jag lovar.

Tills dess låtsas jag som ingenting och nattpysslar lite. Pimp my kofta, typ?

                         

 Ååååsooom!
 
_________________________

Update 00:30 : FÄRDIG!

Sådärja, då har man jobbat lördag igen då. Tredje i rad. Det har jag redan påpekat, så vi skippar det.
HA! Nä, det gjorde vi ju inte.... ehh... Ja...

Efter jobbet gick jag till Ica för att köpa lite mat, och jag vet fan ALDRIG vad jag ska äta längre!
Blev skitsugen på wraps med kycklingfärs, grönsaker & mangoraja, MEN... eftersom jag inte kan gapa
ordentligt så var det ju typ sämsta idén på länge! Typ lika dålig som häromdan när jag var på Ikea och
köpte - avgammalvana! - en KORV utanför kassorna, hur bra gick det tror ni?! Nej just det. Fick ju inte
in fanskapet i munnen. Fick bryta bitar av brödet och stoppa i munnen, sen bita/slita av lite korv med
tänderna. GLAMMIGT. Satt där med en sjuåring och en fyraåring och jag hade ju SÄMST ätstil av alla. Heja.

Så, nej, inga wraps. Pasta har jag redan ätit i några dagar. Soppa har jag ju hemma men det är man ju också
rätt less på efter de senaste veckorna... Och kött bör man ju inte tugga heller, tydligen, det är inte så "snällt".
Men jag har vårrullar i frysen, så det blir väl det, nudlar & wokgrönsaker. I små bitar, typ. Sure, jag överlever...

Åsså hade de cheddarpopcorn för 8:-/påsen!! Hurraaa, gottgottgott. Köpte bara en påse. Bra där.
Popcorn kan man inte heller äta "som vanligt" (typ trycka in så mycket det går på en gång i munnen),
utan nu får man lixom ta ett i taget och lirka in. Gärna luta huvudet bakåt också så de trillar in rätt.

 

 
Ikeabilder från häromdan;

♥ ♥ 

Åker till akuten på Akademiska i Uppsala på måndag istället för att vänta två veckor på läkartiden.

Lillasyster ställer upp som skjuts och STÖD, love love love you. Hoppas jag får den hjälp jag behöver!!
Tur att hon är med, hon kan det där... mycket bättre än jag.... 

Nu måste jag sova för i helgen är det jobb.
Kan inte tiden gå lite fortare?

 

Har nu fått tid hos husläkaren för undersökning/kortisonspruta (hoppas jag!!,
jag bad om det iallafall!!), den 19:e oktober, dagen efter min födelsedag.
D E T   Ä R   O M   T V Å   V E C K O R ! ! !

Kommer väl växa fast i det här läget innan dess. Hur fan ska jag orka ha det såhär, såhär jävla länge?
Det har redan hållt på i flera år, och allra värst hela det här året, och nu låsning i tre veckor. TRE VECKOR!
Som då säkerligen kommer bli FEM veckor, om vi inte hittar nån annan lösning som kan ske tidigare.
Jag blir helt matt. Gråter. Vet inte vad jag ska göra. Och nu fryser jag så jag funderar på att lägga mig
i badkaret och fortsätta grina där, typ. Faaaan. Och varför händer detta när ens älskade inte ens befinner
sig i samma land? OH THE IRONY. (Jobba hela helgen också. Tredje i rad. Joråsatte...)

Det jobbigaste är ju inte att jag inte kan äta ordentligt, att jag inte kan borsta tänderna eller gäspa utan extrem
jävla smärta, och att jag inte kommer kunna kyssas när han väl kommer hem (fast det låter ju jävligt jävligt
eländigt det också, faaan) utan att jag inte kan göra det jag älskar mest i världen. Sjunga. Fan vad ont det gör.
 
Fitta, typ. 
 

Det går väl SÅDÄR på fixa-käken-fronten just nu känner jag. Men det kanske var det bästa som kunde
hända, att min uppföljningstid på måndag avbokades, eftersom de ändå inte kan ge mig det jag behöver.
Nu är tiden flyttad till den 19:e NOVEMBER, ungefär en evighet bort, och tills dess är jag lite utelämnad åt
min öde, att fixa det här på annat sätt..... Please, please fix me!


Glad tjej efter sista showen, den 5:e maj i logen, med paljettshorts och paljettstövlar. 
Sånt kan man ju titta på så man inte deppar ihop helt.
Eller så gör man det ändå för att man vet att man inte kan sjunga nu längre...
  

 

Jäääävla smärta, jäääävla kropp och jääääävla alla tandläkare/läkare som inte fattar hur jobbigt
det här är, och som inte ger mig rätt hjälp!! Ikväll brast jag ut i tårar under övningen för att det gjorde
så jävla ont, även fast jag tog det lugnt, och för att jag får panik över att det aldrig kommer gå över,
tänk om jag är helt körd? Soppa och INGEN sång för resten av livet? Nu överdriver ju jag gärna,
men det ÄR faktiskt allvarligt!! Och enligt sjukgymnast Malin så är det här tydligen sämsta stället
på HELA kroppen att bli sjuk/skadad på. Tydligen lite svårt att få rätt hjälp, och när man väl får det så
är det dyyyyyrt dyrt dyrt, och inte går det på något högkostnadsskydd/försäkring heller. Låter insane.

Jag måste få rätt hjälp, jag måste bli bra, jag grejar inte mer nu! 
Nu har jag iallafall fått veta vad jag ska KRÄVA på mitt besök på måndag,
det är för det första bedövnings- och kortisonspruta in i käkleden (aaaaaj!?)
på just det besöket, så jag kan gå hem och... jobba med käken....
och sedan en remiss till en specialist. Och inga fler jävla ipren-fånerier.

Såhär trevligt ser det ut. Jag har panik redan. Bild från google/landstinget.

Uähähähäää..... Men det kan ju inte vara värre än att gå och ha det som jag har det nu.......
Jag är bara så himla rädd och nojjig. Men som sagt, MER rädd för att gå omkring såhär.



Tur att man har lite fina människor omkring sig iallafall... tack. ♥
 Bit ihop / bryt ihop / i mitt fall - same shit.
GUVD.

"....but noone wants to dig that deep,
let me take you underneath..." 

Tänk att man vill så mycket mer, när man inte "kan"...
Så känner jag iallafall. När rösten/käken var på väg att paja kände jag bara
"Jag måste ta en paus, jag måste ta en paus NU!!" men nu när jag är tvungen
att pausa så vill jag inte. Kan inte. Det går inte. Jag vill så himla mycket.

Repbilder av Ola Berglind från 26/4.
Lägger upp HELA bilderna sen. Det här blev bara ett litet egokollage.

Jävla SKIT, rent utsagt! Imorgon är det rep igen och jag ska sitta där
och försöka vara TYST, som helt plötsligt är svårare än någonsin.
 
Okej, ge mig dans-solo, BARA? Hmm, kanske blir svårare på just julkonserten........ ^ ^
 
 

Förresten har jag inga sömntabletter till inatt, måste köpa nya imorgon.
Snälla snälla snälla kroppen, vi kan väl försöka sova ändå?   P å   n å t   s ä t t ?  

 

Alltså vissa människor!!! kanske skulle behöva ta en körlektion i "svängdörr" också!
Nu menar jag den där stora runda prylen som de har som ingång till Ica Maxi, t.ex.
I'm just saying. 

 

 

Tråkigt grått idag! Duggregn & ordentliga skurar om vartannat. 
Har ganska så nyligen kommit hem från jobbet, och handling efteråt.
Jag tänkte hela dagen "Kom ihååååg att gå och handla, kom ihååååg!" - och sen när
jag väl befann mig på Ica så hade jag ingen aning om varför jag var där. Vad var det
jag skulle handla? När jag kom hem, efter att ha handlat en massa andra grejer, 
så slog det mig. AH. Mascara var det, ju. Daaamn. 

                                      Ikväll ska jag faktiskt INTE äta soppa!!! Fattar ni att jag gjort det i TRE veckor, på fredag!!?
TRE VECKOR! Okej, med undantag för typ EN gång då jag åt pasta - innan jag var hos
tandläkaren och fick veta att det var inflammation - och två gånger då jag ätit lättuggad ravioli.
Idag har jag köpt TOMATER så jag kan göra lite tomat/mozzarella/basilika-sallad, och så...
ja, pasta såkart. Fortfarande inte så avancerat, men det är ju lixom det närmsta MAT jag kommit
på jättelänge känns det som! Känns sjukt lyxigt. Om ni undrar hur det går på den fronten så kan
jag ju meddela att jag fortfarande inte kan röra underkäken framåt så jag kan fortfarande inte bita av
saker ordentligt, räcka ut tungan gör jätteont (hångla är det ju inte tal om, tur att jag inte behöver
göra det just nu, typ) och gapet har nu övats upp till TVÅ FINGRAR stort! Mer än i början kan jag tala om!
Meeeeeen, nej, inga sensationer direkt, jag känner mig lite smått panikslagen faktiskt... har uppföljning
hos tandläkaren på måndag igen men jag funderar på att ringa henne och säga att det fortfarande inte
gått över, trots 2 veckors anttiinflammatorisk kur (skulle ju bara gå EN vecka!) - och jag känner inte att
jag vill betala YTTERLIGARE 1000 spänn för att de ska tala om för mig att jag inte är bra än... cuz I know
that already... vad fan ska jag göra nuuuu? Tänk om jag gått och fastnat såhär föralltid. Mitt sånghjärta blöder.
Uähähähh. HÖG tycka-synd-om-faktor.

 

Mjaha. Det är väl dags att catch:a up lite Hollywoodfruar på nätet nu, missade gårdagens
avsnitt p.g.a styrelsemötet. Det här måste vi ordna!! Sen blir det middag, yum yum yum.... 

  

Först jobb, sedan (efter att halvt ha brutit ihop av paranoia under lunchen!) direkt till styrelsemöte,
och sedan hem. Och nu undrar jag om jag tänkte käka nån middag eller om fikat på mötet också
kan räknas som middag? Jag orkar lixom inte... *zzz*

Sen fastnade jag här lite, på "släktforskningssidan" där jag hittar släktingar since waaay back,
och det är så himla häftigt! Det började med att jag en dag för kanske två månader sedan googlade
min mormor & morfars namn, och på den vägen är det... snubblade in på en vansinnigt lätt och rolig
sida. T.ex så upptäckte jag nyss att min mormors morfars far var greve! Hur coolt är inte DET?
Greve Ludvig Constantin Kalling, hette han. Han levde 1798-1854. Inte helt nyss. Sånt här kan man
ju verkligen snöa in på fullkomligt! Jag har hört av mig till kvinnan som har startat sajten och frågat
om hon vill ha hjälp med att fylla på i leden efter mormor och morfar, och hon har svarat mig, nu ska
jag se om min stora kära familj vill hjälpa mig. Så himla häftiiigt! : ) Och att min släkt har hetat Stierna/
Stjerna i efternamn back in the days är ju också jääävligt coolt.... Ytterligare ett bevis på att vi är
riktiga stjärnor, haha! ♥ 

Ja, middag ja.... äh, vem har tid med sånt? : ) 

 

 

Jag har en liten upp-och-ner-dag idag, svänger rejält i humöret.
Eller det är väl så de flesta dagarna ser ut numera
men idag har jag lyssnat på bra musik
hela dagen
och tänker mycket på livet.
Typ. 
Musiken gör mig också starkare.
Och samtidigt svagare, känns det som.





Kroppen. Det är kroppen som gör mig svagare.
Och det är allting runtomkring, som bryter ner kroppen.
Den bryts ner och gör att jag tappar allt som betyder nåt,
musiken,
sången.
Kraften.

Halsen, stämbanden, käken, INGET vill längre.
Har jag inte sången har jag ingenting!!

Vart tog allt vägen?

Det känns så jävla svartvitt just nu.
Ljusaste ljust och mörkaste mörkt.
Jag känner mig glad, och ledsen.
Och tjock, och smal, och ful, och snygg,
och bra, och dålig, och stark, och svag.

 

Just idag.
Är.
Det.
Mycket.
Sånt.
  

_______________________________

Oktober, bästa månaden.
D u ,   j a g ,   v i . 
Forever.
LÄNGTAR!

Jag firar med att tvätta, och nu blir det frukost/brunch. 
Och förresten. Sex veckor idag! Sex veckor med att kämpa emot sjukdomen,
med att göra precis tvärtom vad kroppen/huvudet vill. Det är jävligt svårt & jävligt hårt,
och ibland så känns det som att jag inte ALLS orkar mer, men jag fortsätter.

I want to make it.