Jag vet att jag valt bort bloggandet på sistone. Har inte vetat hur jag ska göra eftersom vissa saker inte
går att skriva om som förut. Som för flera år sedan, menar jag, då skrev jag alltid mycket när jag mådde 
dåligt och delade - enligt vissa andra - kanske med mig lite VÄL mycket av mig själv och mina känslor. 
Det tyckte givetvis inte jag. Och sen kanske jag inte brydde mig så värst mycket om vad den andra 
personen i ämnet tyckte. I själva kärleksämnet. Han som var den som kanske för tillfället gjorde mig så
jävla arg, irriterad, ledsen, självmordsbenägen, allt. Jag ville skriva, och så gjorde jag det. Typ Lunar-tiden. 

Det var faktiskt väldigt många som uppskattade det jag skrev. Och att jag vågade visa mig precis så svag,
trött & jävlig som jag var. Inte hålla uppe någon fasad, lixom. På sistone har det varit mycket fasader.
De senaste 2½ åren, plus lite till. Jag har inte riktigt kunnat dela med mig av varken lyckokänslorna,
eller ledsamheterna, på samma sätt. Det har varit jobbigt! När jag är ledsen har jag fått strunta i att
skriva om det. Och jag saknar det massor. Det är mitt sätt att uttrycka mig, min konstform och min
lilla terapi, kanske. Och jag är ju inte JÄTTEMYCKET för kryptiska inlägg, jag vill hellre skriva "Nu mår
jag skit eftersom _ _ _ _ _  (<--- insert reasons here)." Så. Inga anledningar för folk att undra ihjäl sig.

Nu den senaste veckan har det varit mer "Jag är ledsen, så jag skriver ingenting." 

Men jag vill skriva. Det har inte bara varit ledset, det har varit bra saker också. Jag har velat skriva om dem
men samtidigt känt att jag inte orkat, eller velat, för att då skulle det verka som om allt var precis som vanligt,
fastän det inte ALLS är som vanligt. But anyhow - Jag var t.ex. på Kolmården i fredags tillsammans med Lina,
Victoria, Tove, Stina, Suzanne och lilla Milo. Det var skitkul. Jag är så glad att jag kom iväg, så glad att de
frågade mig och dessutom fixade en minibuss så jag fick plats! ♥ 

Jag ska slänga in bilder, men åh, jag tar dem i ett separat inlägg så att - ifall jag länkar det någonstans - så behöver
man inte läsa hela min krönika här ovanför.... Men här kan vi ta dagens bilder. Från promenaden i skogen,
och det fanns blåbär, och sen kom regnet, och vi blev blöta, men det var ändå en bra dag, trots att det inte
är som vanligt. Det är, och blir, en svår tid, men jag hoppas att det blir bra, av hela hela hela mitt hjärta.