Idag skickade de hem pappa till sitt boende. Fastän han inte borde kommit hem dit igen.
Vet inte alls hur det här ska sluta. Det finns ju en anledning till varför han så många gånger
akut hamnat på sjukhuset, uttorkad och undernärd..

Jag var där tidigare idag, efter att han kommit hem. Satt hos honom men han var rätt trött.
Jag drack kaffe, han ville inte ha, gav honom liiiiiite saft, sen ville han inte ha mer.
Men han pratade lite och verkade tycka att det var skönt att vara hemma igen, i sin egen säng.
Jag sa till sköterskorna, när jag gick, att de måste se till att han får i sig någon middag sen.
För han kommer säga nej. Men de måste det, ändå. 



Ikväll ska jag repa. Kroppen är spänd och då blir stämbanden likaså. 
Jag måste hitta mitt inre lugn, jag hoppas att det mirakulöst sköljer över mig när jag står i kyrkan
på fredag. Och lördag. Vill göra ett bra jobb. Vill göra det bästa möjliga, på deras stora dagar.

"And it hurts with every heartbeat..."

Okänd, kl 17:15; "Du verkar helt overklig, på ett bra sätt. Finns du på riktigt?"

Tack. Sometimes I'm not sure myself. 

: )