Huvudspöken.
och andra dagen så tycker jag bara att jag är ful & fet.
Jäkligt upp-&-ner. Ibland går jag upp tre kilo på en dag
och sen har man helt plötsligt gått ner fyra. Weird.
Jag gick ner så mycket, och så fort, och önskar att jag
kunde stanna där nere. Inte gå upp. Men det kanske
inte är så konstigt, eftersom jag helt plötsligt äter igen.
Det kunde gå flera dagar då jag bara åt en gång om dan,
var 24:e timme typ. Hur bra mådde jag då? Orkade jag
NÅGONTING då? Nej. Och så fort jag åt nåt så började jag
frysa som fan, för kroppen lade all energi den hade på att
smälta maten så den orkade inte ens värma upp mig.
Så jag mår väl bättre nu, eller? På det stora hela så mår
jag sjukt mycket bättre nu, iallafall tack vare de yttre
faktorerna. Som ekonomin, som faktiskt är bättre, som
gör att jag kan äta normalt igen, och mitt JOBB som jag
haft i en månad idag. Trivs kanonbra. Och världens bästa
pojkvän. Jag är så himla lycklig. Känner mig hemma.
Känner mig hel.
Men sen så ser jag att låren och magen blivit större, och så
får jag sån grym ångest. Jag gick ner nästan 21 kilo och nu har
jag gått upp, vadå, tre? Är det verkligen hela världen, Ida?
Varför är jag så sjukt ytlig när det gäller mig själv ibland?
Så sjukt kroppsfixerad? Och ändå älskar jag att äta, lixom...
Jag är inte en ytlig person. Men när det kommer till mig själv
så har jag så konstiga krav & förväntningar. Men är samtidigt
så sjukt omotiverad så jag inte ens orkar gå ut och röra på mig,
motionera. Not at all. Men man ska väl vara glad... att man är frisk
och sådär.. Eller vadå? Är jag det? Nä det är jag ju kanske inte.
Fan.
Jag är inte ute efter några "Jo, du är visst fin"-kommentarer, by the way.
Ibland tycker jag ju att jag är skitsnygg, jag bara önskar att just den
känslan kunde infinna sig lite oftare... ^^
IMORGON är det iallafall treårskalas, och nu passerade klockan 12.
Så, idag ju. Fast jag tänkte sova däremellan. Och på tal om det måste
jag komma ihåg att hämta ut mina sömntabletter innan kalaset.
Jag ser fram emot det, att få träffa kidsen och ge Viggo sina presenter,
sitt polislego med två gubbar, två bilar, polishund & fartkamera, och så
en snygg dödskalleväska till dagis. Synd att min karl inte kunde joina.
Har varit deppig över det hela dan men det kommer nog bli en bra dag
imorgon iallafall, det är jag säker på... : )
Du är fin + eller - 20kg. Men jag FÖRSTÅR allt vad du menar. Jag är precis likadan. Så den första meningen är egentligen helt onödig att säga. Fast du är såklart. <3
Det där med kropp och vikt ÄR jättejobbigt, jag håller med dig i det du skriver, gällande mig själv också. Så ytlig, ibland. Och det är klart, du är alltid fin, Ida. De vet du ju att jag tycker :) Men jag förstår dig, jag förstår de du skriver, liksom... har man gått ner i vikt så är de inte så lätt att acceptera nått kilo upp. De bästa är ju helt klart att hitta en vikt att stanna på, och hålla sig där, med rätt mat och motion, liksom..
<3
Nu har jag inte gått ner 20 kg, men jag har också dagar jag känner mig fet & ful och andra dagar jag känner mig som världens smalaste och snyggaste. Och jag hatar att det påverkar en så himla mycket, något sånt kan förstöra en hel dag, iallafall för mig.
Det var värre för min del förut, var besatt av vågen och vilka siffror den visade, ville nå en målvikt som var helt omöjlig. har släppt den målvikten nu och fokuserar på att må bra, röra på mig och jobbar på att vara helt nöjd med kroppen.
Och du är skitsnygg! :)
Och det här blev typ världens längsta kommentar ;) Hoppas kalaset idag blir toppen och att Viggo blir nöjd med paketen! :)
kram
jag känner igen mig i hela inlägget ida. okej inte att jag gått ner men just att man har krav på sitt egna uteende. att man önskar man kunde känna sig snygg oftare likosm...
men jag är rädd nu när jag ska sluta äta piller att jag går upp... :/ iih!
fan vad jag tycker om att läsa din blogg vännen, är glad att jag äntligen har ro till det igen!
kram!!
