Men åh. Klockan är 03:50.
Ska vi ha det så?
Miche har sovit i över två timmar.
Jag har fastnat ett år tillbaka i tiden på min bilddagbok.
Slog mig nyss fri men tvingades tydligen mellanlanda här också.
Kanske mer än dags att ta ur linserna och gå och lägga sig?
Gårdagen (gårnatten?) innebar sömnbrist och mest gråt,
och jag sträckläste ut hela senaste Martina Haag-boken.
Jag kan inte vända på dygnet nu. Det går inte.
Allt blir så fel. Allt är redan fel.
Ingen mer show.
Inget mer jobb.
Och säkert inga mer pengar.
Det kändes som om jag dog lite igår natt.