Ikväll - Showträning & träning inför konserten i februari. Toppenkväll! Vi avrundade med lite stämsång i trapphuset på Musikskolan (fantastisk akustik ju!) och sedan blev det middag på Max. Hälsokost AB! Dags att sova ungefär NYSS, imorgon ska vi sjunga lite Jill Johnson i studion minsann... Hu-huuu!
Men lätt att varva ner en torsdagkväll lixom... (ehumm - torsdag/fredagnatt..)
Den gången idag då jag vaknade med pulsen skyhög och var rakt igenom förbannad och hade panik, den var inte trevlig. Dunk dunk dunk. Hjärtat i full fart. Tankarna var påslagna fastän jag inte ens hade öppnat ögonen. "Hur FAN kan det inte vara han & jag längre?!"Direkt från sömn till halvvaken med dessa tankar. Fan. Det var bara att somna om. Så där kan man ju fan inte starta dagen.
Klockan är kvart över ett och jag har varit vaken i .. 40 minuter. Ska starta dagen alldeles strax, med ägg och gröt och rostad macka. Är trött efter mina fem arbetsdagar i sträck (det går fortfarande bra med 75% dock, hoppas det inte blir värre) och vaknar torsdags-öm efter dansträningen igår kväll. Ikväll är det show- träning i danssalen igen men jag hoppas vi övar en hel del till konserten den 12:e också, det är inte så långt kvar nu! Ooooh. Slutsålt blev det häromdagen också. Rätt bra jobbat att sälja slut på ca 10-11 dagar... : )
LÖRDAG! Sov som vanligt lite för lite och sömntabletterna gjorde mig yr på morgonen.. och den där "maskros-smaken" längst bak i svalget. Urr. Har faktiskt varit ovanligt yr hela dagen, det kom i omgångar lixom. Och magen har varit elak, svidig & magkatarr:ig så jag har mått allmänt piss, hela dagen. Tadaa! Men lagom tills det var dags att sluta för dagen, så blev det bättre. Man mår alltid lite sämre på jobbet, just. Trist.. Efter jobbet promenerade jag hem till lillasyster för att ha myskväll med henne & kidsen, plus Oskar & Mia. Värsta nice! Oskar hade köpt typ arton kilo godis, och så kollade vi på Masterchef Junior, lite sitcoms och slutligen Die Hard. Som aldrig tar slut. Hann åka därifrån och ha en timme kvar av filmen, den KAN nyss ha slutat här bakom ryggen på mig. Är osäker. Tänkte kolla vidare när jag kom hem, men som vanligt så kan jag inte sitta still och kolla på film när jag är ensam... Hmm. Bra kväll iallafall! :D
För ett par veckor sedan hade jag en incident när jag rakade benen, det har hänt fler gånger men det här var nog The Worst, alltså att skära mig lite på en NAGEL. Det har hänt förut. Men nu ba. Ett ganska "djupt" jack och en lite flik i nageln som jag gjort nästan ALLT för att försöka låta bli att pilla på. Det har ju gjort rätt ont lixom. Men idag på jobbet märkte jag att fliken börjat vika sig uppåt en del lixom.. vill ju inte råka fastna i några kläder i kassan på jobbet heller... så jag pillade lite, för att se om det kanske skulle kunna gå att pilla loss den nu, såhär två veckor senare? Aj aj! Ont! men sånt brukar ju inte hindra mig... så till slut lossnade den iallafall men nu har jag en bit BORTA verkligen! Och det gör rätt ont att röra där, och så fort jag kommer åt nageln så gör det ont. HMM, det här var ju jävligt olämpligt. Gick med nageln tejpad på jobbet, och det kanske är en bra idé att fortsätta med det, så jag inte råkar slå i den och den går AV där hacket är. SKITONT och det är ju en bra bit ner! Man känner typ huden igenom jacket... uhu. Icky. VILL NI SE? Klart ni vill.
Ooouuuwwwhh... : ) så låter det! Puss & godmatt nu kom mina piller i kroppen , yaaay. <3
Bråkigt hår. Kanske borde klippa upp det lite baktill, så det går att göra en sånhär frisyr utan att man typ få värsta hockeyfrillan? Men om jag gör DET så kan jag inte sätta upp sånadär tofsar mer. Åh, dilemma.
Sen provade jag lite kläder. Det började med ett par nya stövlar, som inte ens syns på bilderna, och sen en kavaj som jag knappt använt, som har fin form, och... ett par paljettshorts... och...
....man kan ju nästan tro att jag har en normal figur! Trevligt!
Varje dag på FB dyker det upp annonser för de där perfekta, lagom små/stora, fina lägenheterna
på Söder, eller på Kungsholmen... och jag fortsätter att titta, och sorgset suckar jag åt det liv som jag trodde fanns, som jag trodde skulle bli, men aldrig blev.
Idag sjöng vi svenskt i studion och det gick jättebra och var kul som vanligt! Marcus, Martin & jag käkade semla på rasten, och sen när vi var klara i studion blev det sushilunch. Bra dag eller vad? *upptumme* Fick skjuts hem sen, och nu borde jag.... städa. Jag är supertrött. Men det MÅÅÅSTE städas. Dock vill jag bara vila, typ ligga i soffan och glo på Vänner, bada badkar, inte göra NÅT. Måste ut en sväng och handla så jag har matlådor till jobbet dock. Jobbar lördag, söndag, måndag, tisdag & onsdag, och alla vardagarna har jag planer efter jobbet. Mån = repa med Elin & Jonas, tis = repa inför show, ons = dans. På torsdag är det showträning igen och fredag studion igen. Torsdag & fredag jobbar jag iallafall inte i butiken.. PUST! Det är lite mycket. Men det mesta är ju riktigt kul.. ; )
Efter ett telefonsamtal nu så KANSKE det blir lillasysterhäng ikväll men det återstår att se. Hon var "sugen på att vara sugen på godis". Hmm. Vi kan jobba på det? ^^ Usch vad jag fryser förresten! Buuuuhuhuuurrr! Det är bara några minusgrader ute, det blir genast jätteburrigt här i lägenheten då.. uhu.
Ikväll varvade vi övningen med att både träna till konserten i februari, plus showen i vår! Åh, jag är så taggad! När jag kom hem var jag tvungen att springa ut till sophuset och tillbaka för jag hade energi som jag tydigen var tvungen att ta ut.. i spring.. (alltså jag tog ut soporna också, det var inte bara världens kortaste löprunda)
Och snön yr och glittrar. Trots en tuff eftermiddag så ler jag. Och trots att jag borde sova så är jag vaken.
Imorgon hoppar vi in i studion igen och sjunger lite svenskt. Innan dess ska vi försöka knipa varsin semla som vi kan trycka i oss sen när vi tar lite rast.. ^^ Hoho!
Men jag saknar så mycket som t.ex. när han sa att jag är världens vackraste - när sa han det senast, strax före nyår, lixom?
Get a life, Ida, get a brand new one.
WAAAHHH.
Dansen började ikväll. (Igår, eller vad man ska säga, klockan är 02:26, hur FAN blev den det?) och jag blir så glaaaad av att dansa. Trots nästan 9,5 timmar på jobbet strax innan. Och Oskar började dansa med oss! Åååhh så glad jag blev då! : ) Det kommer bli en rolig termin. Plus allt det här andra jag ska ha för mig, men jag hoppas det GER mer energi än det TAR.
Nu ska jag dricka två liter vatten och sen försöka sova. Jaaaaa. Imorgon = inget jobb, dock tvättid och showträning! Yayz! :D
I onsdags kväll kom jag på att jag glömt skicka in ett papper till FK, typiskt mig typiskt mig, så då skyndade jag mig deluxe och fick det gjort i torsdags morse istället. Ett par dagar försent, men jag höll tummarna för att det skulle vara okej ändå! Och så ringde de häromdagen och sa att jag fyllt i fel datum på pappret ändå så jag måste skicka in ett nytt! Suck! Gör om, gör rätt! ^^ Så går det när man har lite för bråttom... Så nu har jag fått hem nya papper, har fyllt i RÄTT datum och så får jag skicka det imorgon, igen, helt enkelt. Lalala.
Igår jobbade jag med Madde igen - som har varit mammaledig i ett och ett halvt åååår! Åh, vilket glatt återseende! Idag var hon dock ledig (hej mjukstart ^^) men imorgon jobbar vi ihop igen. Och vi får mycket gjort tillsammans! : ) Igår bytte vi plats på en massa saker i butiken, det blev bättre. Imorgon får jag se till att hålla energin uppe HELA dagen, då jag först jobbar 10-19 och sedan har jag dansträning 20:30-21:30! Weee! Ny termin! Är pepp och NÄSTAN lite förskräckt at the same time, med tanke på hur mycket ANNAT jag har att göra denna vår!! Jobbar mer (än jag gjort sedan 2006, vilken vinst, tjohoo!), två projekt med Återsken, förberedelser inför dessa bl.a. i studion framför micken, annat projekt senare i vår, och så ska jag EVENTUELLT hinna med någon sorts "fritid" utöver all min andra "fritid"? Hoho! Friends, gather! Eller... Jag är ju alltid sämst på att umgås ändå. Det är ju tur att man inte har BARN o.s.v. Och ingen att älska och sakna, ack ve. (börjar låta aningens bitter) Men nu ska jag inte gå omkring och nojja över att sången & dansen ska ta kål på mig, det är ju faktiskt det som jag älskar mest av allt. In the end, lixom.
Bilder från jobbet - en liten "jag-har-tråkigt-ritstund" när kollegan var på lunch:
Och här var ett litet experiment i hårfärger... bara tagna i olika ljus! Badrum VS kök på jobbet!
Nä men hoppsan, tänka sig att jag glömde posta, för vanlighetens skull! Ja herreguvd. Dags att ta sig härifrån datorn och fixa lite middag nu. Och nu gör det inte så mycket om tv:n inte skulle vilja leverera nåt fantastiskt till mig, jag håller ju på att plöja Vänner från början nu! Give it to meeee! : D ♥
Nämen titta, jag var ute och drack vin igår... som synes i förra inlägget. Bah. ^^
Det är för övrigt inget nytt förhållande jag skriver om. Ingen ny människa. Bara han den där, som lämnade mig för 1,5 år sedan. Vi var ju lixom inte klara med varandra ändå, det var ju uppenbart. Det har alltid varit självklart för mig att det ska vara han. Och jag.
Men ändå inte. Jag har fått lov att välja det nu. För han ger/gav mig inte det jag behöver. Det NÅGON behöver. Kärlek på riktigt.
What are words if you really don't mean them when you say them?
Klockan är kvart över ett och nu är jag vaken. Typ. Får se om jag orkar umgås idag. "Jag kommer ju inte bli bakis", sa jag, som bara hade med mig en flaska vin. Hmm. I donno what this is men inte fan mår jag så jävla toppen idag, inte... ^^ Frukostnudlar coming up! Jag är sugen på nåt salt och... blött...
Tror ni att det är ENKELT att lämna någon trotsd att man vet att denne är dålig öfr en?= Men om man planerat/sdrömt om giftermål / barn / ALL framtid ihop då? "But he was my pig man" som Rachel sa. Jag visste om alla hans fel och brister men jag älskade honom ändå och jag trodde at han älskade mig lika mycket so jag älskade honom
Först nästan fyra timmar i studion, sedan ca två timmar på stan med lite ärenden, sen en sväng in på Elins jobb för att hälsa på (och ge bort en present-hatt! ^^). Sedan var jag JÄTTEHUNGRIG så jag gick och köpte sushi och gick heeela vägen hem i stormen (regn och blåååst och hur isigt som helst) med den, för att äta ensam framför tv:n. Mysfredag här i min ensamhet, nu när jag inte verkar vilja umgås ALLS ikväll.. Har avverkat snart 12 avsnitt Vänner i rad, och lite choklad, lakrits & popcorn också. Efter den goda sushin. Nom nom nom. Lite lite vin. Massor av vatten.
HÄRLIGT att sjunga igen! Rösten var faktiskt bättre än "den brukar". Hoppas det håller i sig till imorgon, då det blir lite sångjobb i studion... : ) Som jag skrev tidigare har vi två projekt nu i vår och ett av dem har biljettsläpp imorgon! Här kommer lite reklam, tadaaa:
Skynda skynda! Tror platserna kommer gå åt rätt fort! : )
Förresten fick jag visa leg när jag köpte trisslotter tidigare idag. HAHA. Kassörskan ba: "Skojar du?" ^^ #osminkad #babyface #30år
Skulle hjälpa lillasyster att måla idag. Dock hade hon ingen lampa i rummet som skulle målas.. Hoppsan! Vi åker och köper en.. tänkte vi, men först bytte vi bilen, och vi åkte och tankade, TVÅ gånger, och vi åkte till Rusta och pillade på saker och köpte en golvplanka, och jag köpte lite sängkläder som nästan var gratis. Och en massa choklad, och lakrits. Sen åkte vi hem och fikade. Utan att ha köpt någon lampa. Så det blev inget målande! Men det var en himla trevlig dag ändå! ^^
<--- 49:- / styck! Whoppa!
Ikväll börjar showträningarna igen, och i vår har vi två projekt framför oss, spännande! Har redan ett ganska så fullbokat schema, upptäckte jag igår. Herreguvd! Inte många oplanerade helger kvar förrän typ.. i maj... Oh well, oh well. Work hard, play hard!
Från en skiva jag gillar, lite Gaga-stuk. Lyssna! :D Men oj nu måste jag duscha. Och sminka mig. Lalala.
Molly fyller två år på torsdag, och igår hade hon kalas! Jag blev hämtad efter jobbet av bästa
lillasyster *slir slir* och så anlände jag till kalaset lite drygt två timmar efter att det började.. Träffade familjen + Anders & kids, fikade gott, hade kul, hade mys! Molly var supersöt i vit tyllkjol och var på bästa humör! Jag fotade hela två fantastiska bilder med min mobil, den är ju full efter max tio bilder, så... (Japp, dags att byta snart, i år borde det vara dags...?!) ^^
Det var faktiskt mest hon som ville ta kort. Det ser ni ju här:
Lilla stora tjej! ♥
Vädret varvar snöstorm med regnskurar och det kan inte vara roligt att köra bil nu alltså. Det är inte ens så himla enkelt att GÅ överallt så jag har medlidande! Dock verkar det lite varmare/torrare att kunna sätta sig i en bil efter jobbet istället för att först gå till Ica i spöregn och snöpuls, och sedan hem. Mnåja.
Och jag lever, och så vidare.
Och ser ut såhär nu på nattkvisten. Dags för en dusch, klockan är 00:02.. and then - mot sängen.
Lördagkväll efter jobbet, spagetti & köttfärssås och INGET PÅ TV. Doohh... Men! Se där, på ettan, Morran & Tobias. Helt jävla galet. Absolut sevärt om man har lite speciell humor. Höhö.
Som han tipsat mig om. Men nu kan jag inte ens skratta i hans öra.
(Bild från SVT)
Imorgon efter jobbet ska jag raka vägen till Molly's 2-årskalas. Lilla stora tjej! Kommer över två timmar sent pga jobbet, men hinner iallafall vara med litegrann.
Och snöstorm heeela dagen ända tills vi skulle hem.
Näeeej magen, jag orkar inte att du ska vara såhär igen. Som ett gapande hål, som en evig vill-kräkas-känsla, som en stor svart brustablett som sitter någonstans på tvären och förgiftar halva kroppen. Inte nu, jag börjar jobba varannan helg igen, idag, jag orkar inte nu.
Lyckades ju iallafall klä på mig och ha en kväll, trots pyjamas nästan hela dagen. Sen i onsdags kväll, to be honest. Skönt med lite frisk luft, o.s.v. Promenera, prata, titta på stjärnorna, dricka kaffe.
Imorgon hoppar jag på helgjobb igen, eftersom jag gått upp i tid. Waah! Jobbade varannan helg i tre år innan jag slapp det, från augusti fram till årsskiftet, så jag är ju "van", men.. det var ju skönt så länge det varade - att slippa! ^^ Men jag är stolt över mig själv att jag går upp i tid, och jag hoppas jag klarar det.
Mår bättre idag men är fortfarande yr, svag, har lite ont / obehagskänsla i magen och mår illa.
Det är ju inget jätteovanligt iofs, såhär brukar jag må, eller rättare sagt BRUKADE jag må varje dag. Det har blivit lite bättre under hösten, thank god, men nu KAN det ju ha att göra med hur lite jag fått i mig de senaste dagarna. Började må illa runt middagen i onsdags, så sedan i onsdags kväll har jag bara ätit:
♦ en chokladbit ♦ nästan en portion nudlar ♦ pyttelite glass ♦ en smörgås
Sedan i ONSDAGS alltså och nu är det fredag eftermiddag, klockan soon-to-be-3. Så, inte så konstigt att man mår konstigt. Men jag kan inte äta ordentligt nu, har ingen matlust.
Är iallafall i full fart med min tvättid, som är klar om en timme. Önskar att jag kunde komma ut lite. Skulle nog behöva lite luft. Men är inte i mitt esse, direkt.
Oj hoppsan, det här skrev jag för ett par timmar sedan. Suck, som vanligt, typiskt mig, o.s.v... Tvättiden är klar, jag ska precis duscha och blir en ny människa (?) och sen får vi se. ÄTA KANSKE. I don't feel like it men jag vet at jag borde.
Magkatarrsymptom igen, tänkte jag igår. Oj shit, magkatarr FROM HELL, tänkte jag senare. Oh fuck, magsjuka, tänkte jag inatt.
Ingen bra natt.
I didn't throw up men det var bra nära. Jag hatar att spy och jag gjorde det på nyårsdagen av bakfylla (haha, värdigt), och det var ju typ nyss, så jag gjorde verkligen allt för att undvika det. Även om jag tänkte "Det kanske känns bättre efteråt?". Ville iallafall inte. Känner mig alltid väldigt liten och ensam och "synd om" när det sker.
Låg i sängen och var ledsen med en hink bredvid mig och vetekudden på magen. Vet fortfartande inte vad jag drabbats av, men den här dagen har inte varit toppen.
Gick upp ur sängen typ kl 14, och sedan dess har jag legat i soffan. Återigen, med vetekudden på magen. Måste värma om den hela tiden. Känner mig helt tom, vet inte om jag är hungrig, har iallafall ätit en knäckemacka. Hmm. Och vatten. Värsta "Pippis-pappa-i-fängelsehålan-dieten".
Ska försöka få i mig något mer, man mår ju inte bra av att vara helt tom heller. Men jag orkar knappt stå upp. TUR att jag är ledig idag och imorgon så jag "har tid" att vara sjuk, och bli frisk. Missar styrelsemötet ikväll tyvärr, men så är det.
Ett jävla hål i magen idag alltså. Efter jobbet, som tur var. Svider, brusar. Varför drack jag mineralvatten när jag kände att det redan var på väg? Snacka om att inte hjälpa till. Nu vill jag bara kräkas. Uhu.
Hål i hjärtat också. Eller hål där hjärtat borde vara?
NÄEJ. Jag har ett sjukt stort hjärta. Det är inget hål. Det kommer aldrig vara ett hål. Fan alltså. Man såhär skulle det ju fan inte vara.
Du får inte knacka på min dörr Om du inte är beredd att komma in Du får inte göra om mitt namn Och börja kalla mig för din Och du får inte vandra på min väg Utan att visa mig ditt mål Och inte stjäla av min godhet För att fylla upp ditt hål
Och du får inte riva mina murar Som jag omsorgsfullt har byggt Om du inte skyddar mina drömmar Så att jag kan somna tryggt Och du får inte ha mig som en dröm När jag vill va din verklighet Och du får inte säga att du hoppas Om du inte tror du vet
Du får inte andas på min panna Och inte få mig falla mer Om du inte sen kan stå för All den oreda du ger Och du får inte röra vid mitt hjärta Som om allt var uppenbart Men jag önskar inget hellre Än att du gör allt emot mig snart
När man inte har EN ENDASTE KUND INNE I BUTIKEN DE SISTA TVÅ OCH EN HALV TIMMARNA.... ....då går tiden inte fort, kan vi lova. Zzzz... Däremot blev kvällen väldigt trevlig hemma hos familjen Furin (plus Hanna), med måndagstacos och allt! ♥ Nu ska jag leta fram nån sorts lunch till morgondagen, då är det ju söndagsöppettider minsann. Tror väl inte på någon kundstorm direkt...
Här är förresten min nya fina superlånga kofta / disneymantel ( ^^ ) som jag köpte på H&M i lördags!
Dagen: Sov till 13:15. Hade då snoozat i nästan exakt två timmar. Hanna ringde en kvart senare och frågade om jag ville följa med till pappa en timme senare. Yeps. Åt frukost, klädde på mig, träffade Hanna, gick till pappa, fikade. Fick även sällskap av en bonus-Bengt som var himla pratglad. ^^
Handla på Willy's. Kom hem, stod vid datorn, dvs här. As usual. Tog ett krafttag och tog hand om lite disk. Så mycket disk. Borde fortsätta nu, efter att jag käkat middag. När jag satte mig med middagen så såg jag att det var Rock of ages på tv, yeah! Kolla kolla! Men nääeej, bara för det är min kanalbox lite trött idag verkar det som, den hackar och bökar och det är inget ljud VS ingen bild VS en massa ränder och hack hack fram och tillbaka. Typ såhär:
"Well you're a.......... cookie........ historyyyy *brus brus sprak* ...like the one in meeee... *spraaak klipp klipp klipp* okaaay, let's see how... *hack hack hack bruuus* ....to it! *trumfill* Hit me with... *spraaaak* *två minuters tystnad med pausad bild*" Ooooch sen var låten slut.
Oh joy.
Hoppsan nu glömde jag posta. Som vanligt.
Ja men sen då? Nej jag stängde av tv:n. Gick ju inte att ha den på. Diskade undan lite efter middagen (wow) och eftersom jag inte kan kolla på tv så kanske jag skulle kunna diska lite till? Hålla ångan uppe lixom. Imorgon är det jobb igen och denna vecka jobbar jag måndag, tisdag, onsdag, lördag & söndag. Nu kör vi. 75%. Jag är lite rädd men jag får helt enkelt bara peppa mig varje dag, att det går. Blir lite tungt med måndag, tisdag & onsdag direkt efter helgen också. Fem dagar i rad lixom. Uhh. Bara att bita ihop, eller nej förresten, det ska jag ju fan inte göra, that causes me some real fucking problems too, med käklåsningar och allt. Nej jag får helt enkelt hitta något sätt som funkar. Just do it.
Kanske dags att 2015-blogga lite? Vilken start det här året fick då... HAVE been better.
Igår (fredag) flydde jag till storstan och stod framför Philips kamera i en vit/ljusgrå peruk. Look at this;
So there you have it. Några stycken iallafall! (Var "tvungen" att beskära dem lite först så det inte blev aaalldeles för naket! Dock tejpade nipples, som syns lite på sista bilden här.)'
Ljusare hår-inramning på denna kvinna har aldrig skådats! I like it. Inte som blond, men i vitt. Absolut. Blev visst gråhårig 2015. Klart som fan.
Klockan är 02:11 och det har med andra ord hunnit bli söndag. Dags för té och en macka eller något. Och sängen. Den älskade egna sängen.
Relationships with psychopaths take an unusually long time to recover from. Survivors often find themselves frustrated because they haven't healed as fast as they'd like. They also end up dealing with friends & therapists who give them judgmental advice about how it's "time to move on".
Whether you were in a long-term marriage or a quick summer fling, the recovery process will be the same when it comes to a psychopathic encounter. It takes 12-24 months to get your heart back in a good place, and even after that, you might have tough days. I certainly do!
The important thing here is to stop blaming yourself. Stop wishing it would go faster. Stop thinking that the psychopath somehow "wins" if you're still hurting. They are out of the picture now. This journey is about you. If you come to peace with the extended timeline, you'll find this experience a lot more pleasant. You can settle in, make some friends, and get cozy with this whole recovery thing.
So why is it taking so long? You were in love
Yes, it was manufactured love. Yes, your personality was mirrored and your dreams manipulated. But you were in love. It's the strongest human emotion & bond in the world, and you felt it with all your heart. It is always painful to lose someone you loved - someone you planned to be with for the rest of your life.
The human spirit must heal from these love losses. Regardless of your abuser's intentions, your love was still very real. It will take a great deal of time and hope to pull yourself out of the standard post-breakup depression.
You were in desperate love
Here's where we branch off from regular breakups. Psychopaths manufacture desperation & desire. You probably worked harder for this relationship than any other, right? You put more time, energy, and thought into it than ever before. And in turn, you were rewarded with the nastiest, most painful experience of your life.
In the idealization phase, they showered you with attention, gifts, letters, and compliments. Unlike most honeymoon phases, they actually pretended to be exactly like you in every way. Everything you did was perfect to them. This put you on Cloud 9, preparing you for the identity erosion.
You began to pick up on all sorts of hints that you might be replaced at any time. This encouraged your racing thoughts, ensuring that this person was on your mind every second of the day. This unhinged, unpredictable lifestyle is what psychopaths hope to create with their lies, gas-lighting, and triangulation.
By keeping them on your mind at all times, you fall into a state of desperate love. This is unhealthy, and not a sign that the person you feel so strongly about is actually worthy of your love. Your mind convinces you that if you feel so powerfully, then they must be the only person who will ever make you feel that way. And when you lose that person, your world completely falls apart. You enter a state of panic & devastation.
The Chemical Reaction
Psychopaths have an intense emotional & sexual bond over their victims. This is due to their sexual magnetism, and the way they train your mind to become reliant upon their approval.
By first adoring you in every way, you let down your guard and began to place your self worth in this person. Your happiness started to rely on this person's opinion on you. Happiness is a chemical reaction going off in your brain - dopamine and receptors firing off to make you feel good.
Like a drug, the psychopath offers you this feeling in full force to begin with. But once you become reliant on it, they begin to pull back. Slowly, you need more and more to feel that same high. You do everything you can to hang onto it, while they are doing everything in their power to keep you just barely starved.
Triangulation
There are thousands of support groups for survivors of infidelity. It leaves long-lasting insecurities and feelings of never being good enough. It leaves you constantly comparing yourself to others. That pain alone takes many people out there years to recover from.
Now compare that to the psychopath's triangulation. Not only do they cheat on you - they happily wave it in your face. They brag about it, trying to prove how happy they are with your replacement. They carry none of the usual shame & guilt that comes with cheating. They are thrilled to be posting pictures and telling their friends how happy they are.
I cannot even begin to explain how emotionally damaging this is after once being the target of their idealization. The triangulation alone will take so much time to heal from.
You have encountered pure evil
Everything you once understood about people did not apply to this person. During the relationship, you tried to be compassionate, easy-going, and forgiving. You never could have known that the person you loved was actively using these things against you. It just doesn't make any sense. No typical person is ready to expect that, and so we spend our time projecting a normal human conscience onto them, trying to explain away their inexplicable behavior.
But once we discover psychopathy, sociopathy, or narcissism, that's when everything starts to change. We begin to feel disgusted - horrified that we let this darkness into our lives. Everything clicks and falls into place. All of the "accidental" or "insensitive" behavior finally makes sense.
You try to explain this to friends and family members - no one really seems to get it. This is why validation matters. When you come together with others who have experienced the same thing as you, you discover you were not crazy. You were not alone in this inhuman experience.
It takes a great deal of time to come to terms with this personality disorder. You end up having to let go of your past understanding of human nature, and building it back up from scratch. You realize that people are not always inherently good. You begin to feel paranoid, hyper-vigialant, and anxious. The healing process is about learning to balance this new state of awareness with your once trusting spirit.
Your spirit is deeply wounded
After the eventual abandonment, most survivors end up feeling a kind of emptiness that cannot even be described as depression. It's like your spirit has completely gone away. You feel numb to everything and everyone around you. The things that once made you happy now make you feel absolutely nothing at all. You worry that your encounter with this monster has destroyed your ability to empathize, feel and care.
I believe this is what takes the longest time to recover from. It feels hopeless at first, but your spirit is always with you. Damaged, for sure, but never gone. As you begin to discover self-respect & boundaries, it slowly starts to find its voice again. It feels safe opening up, peeking out randomly to say hello. You will find yourself grateful to be crying again, happy that your emotions seem to be returning. This is great, and it will start to become more and more consistent.
Ultimately, you will leave this experience with an unexpected wisdom about the people around you. Your spirit will return stronger than ever before, refusing to be treated that way again. You may encounter toxic people throughout your life, but you won't let them stay for very long. You don't have time for mind games & manipulation. You seek out kind, honest, and compassionate individuals. You know you deserve nothing less.
This new found strength is the greatest gift of the psychopathic experience. And it is worth every second of the recovery process, because it will serve you for the rest of your life.
If you're worried that your recovery process is taking too long, please stop worrying. You've been through hell and back - there is no quick fix for that. And what's more, when all is said and done, these few years will be some of the most important years of your life.
Take the Psychopath Free Pledge
I will never beg or plead for someone else again. Any man/woman who brings me to that level is not worth my heart.
I will never tolerate criticisms about my body, age, weight, job, or any other insecurities I have. Good partners don't put you down, they raise you up.
I will take a step back from my relationship once every month to make sure that I am being respected and loved, not flattered and love-bombed.
I will always ask myself the question: "Would I ever treat someone else like this?" If the answer is no, then you don't deserve to be treated like that either.
I will trust my gut. If I get a bad feeling, I won't try to push it away and make excuses. I will trust myself.
I understand that it is better to be single than in a toxic relationship.
I will not be spoken to in a condescending or sarcastic way. Loving partners do not patronize us.
I will not allow my partner to call me jealous, crazy, or any other form of projection.
My relationships will be mutual and equal at all times. Love is not about control and power.
<--- 49:- / styck! Whoppa!
