Bella verkar inte gilla den nya maten jag köpte.
Först blev hon jättejamig när hon såg att jag skulle lägga upp i skålen,
och strök sig väldigt entusiastisk emot mig. Tills jag ställde ner maten på
hennes elafantunderlägg. Hon stoppade ner nosen för att börja frossa,
och sedan backade hon och tittade upp på mig i bästa "Heh?"-stil.
Sen gick hon därifrån. Whatta hell?
Nu, några minuter senare, har hon dock kommit fram till en kompromiss.
Hon äter upp all sås. Bara.
Så det blir som vanligt, det ligger en massa torra köttbitar kvar i skålen sen.
Och så står hon där och jamar och vill ha något annat.
Stupid cat. Man kan inte vara sådär petig när man inte har några pengar!!

Och på tal om pengar. Jag för en jättespännande konversation med A-kassan
via mail. (eftersom det är HELT omöjligt att få tag i dem per telefon)
Det är en person som jag mailat med nu ganska länge, då jag försöker få
ett svar på varför min ersättning blev så jävla låg. Och det känns som jag fått
ställa samma fråga femton gånger utan att få svar. Så idag frågade jag henne
om hon förstod mitt problem eller om hon bara är sådär kort och koncis för
att hon HAR en lön. Plus att det kändes som ett skämt att ens vara med i
A-kassan. Är det detta jag har försäkrat mig om, genom att betala pengar till
dem i tre år? Att få ut världens minsta ersättning? Kan lixom inte ta något
beslut om praktiken heller förrän detta är löst. Det lär bli en lång höst... och vinter..
Men hur som helst, varesig jag stannar hemma (och tjänar 1200 kronor mer) eller
inte, så måste jag få in pengar från ett tredje ställe. Soc, säger de. Adjö, säger jag.

....så jag drar på mig sminket, käkar en taco till frukost, och drar ner på stan för
att träffa lillasyster istället, om jag hinner. Och sen lägger vi locket på det här
problemet i några dar till. Och försöker tänka positivt.

H A H A H A H A H A H A H A