Skulle börjat min praktik idag.
Men nej.
Kanske om allt var löst, med papper och pengar.
Men nej.
Det suger så hårt, så hårt, så hårt.
Kan någon förklara vad det är som är så motiverande med att "komma ut i arbetslivet"
genom att tjäna 1200 kronor MINDRE i månaden - när man redan har alldeles för lite?

I don't get it.

Åkte till Västerås med lillasyster (plus sambo plus bebis) kl 10 imorse,
gled runt på stan och snabbshoppade lite innan Leo skulle hämtas kl 14.
Jag skulle byta mina snygga gråa jeansleggings på HM mot ett par större,
eftersom de inte fanns i min storlek här hemma, men de fanns inte där heller
så det blev pengar tillbaka istället. Buhu.
Kom istället hem med en svart långärmad skön "bolero" (hatar ordet), och
ett coolt svart rockigt linne - från herravdelningen, båda från New Yorker.
(Bolero: 99 spänn, Linne: 49 yttepyttespänn)
Kan inte FÖRSTÅ att Hanna & Daniel aldrig varit där!! Jag typ tvingade in dem
i butiken och det slutade med att alla handlade. Yey! : )
Hanna & jag gled också på Cubus en god stund och jag köpte nästan världens
pösigaste jeans. Kunde inte bestämma om det var världens lägsta skrev på dem
eller om det var världens högsta midja! Nja, de skulle faktiskt hänga. Inte dras upp.
Nog för att alternativ två var snygghet på hög nivå! Ingen kamera med.. inget batteri!
Boooo! De kostade 499:- och jag ville haaaaaa dem men lämnade dem där, för noga
övervägning på hemmaplan...  ^^  *wantz wantz wantz*

På HM hittade jag INGENTING. Det var nog första gången det hände. Ever!
Speciellt på Dividedavdelningen. Hello? Okej, vissa saker fanns ju inte i rätt
storlek. Klart det fanns massa nice. Men inget kunde följa med hem. Gah!

Nu ska jag byta om lite, sen gå till Systemet, kanske hinna gå till Elin,
och sen gå till Kadri, och sen gå ut på Terassen! Kanske! : )