Har varit vaken sen 11:30. Och hundra gånger innan det, då jag väcktes av diverse alarm
och Elin som ringde och underhöll med det senaste på Uppsala-spelning-imorgon-fronten.
Några gånger. Och några sms. Vi ska alltså iväg på en spelning imorgon, åtta stycken ur
Återsken, och göra en lite minishow på en företagsfest på ett slott. Men. Nu är det så att
HÄLFTEN av oss blivit sjuka och inte kan följa med, varpå det alltså är endast FYRA
stycken kvar, ingen tenor. Bara brudar. Och det går ju inte, under de låtar det är två
solister kan det ju inte vara TVÅ i kören. Vadå fattigt. Och det finns inte tid att ersätta
alla heller. Så. Nu har Elin varit med och styrt om det hela till en lugnare variant av gig,
så vi träffas vi fyra som är kvar, ikväll, och övar in ett sittande/stående program med
sköna jullåtar istället. Yihoo! Det blir ju det bästa under förutsättningarna, man vill ju
inte showa halvdant lixom... Big no-no!

Jag tänkte sova vidare ett tag till eftersom jag somnade så sent och inte gillar att vakna
en gång i halvtimmen på morgonen, men sen fick jag julsånger på hjärnan och kände
att det var lika bra att gå upp och träna in lite texter/stämmor.. Krax!
Ja, tro inte att vi som är kvar är helt superfräscha och vårfriska.. ^^


Blandad kompott ur nattens sjuka drömmar - yes, they keep coming!:
Har glömt de tidigare drömmarna som jag hade under natten, som jag tänkte då att
"det här måste jag skriva ner!" - men alla telefonsamtal raderade det minnet.
Nåt jag minns väldigt starkt är att vi är på torget, och ser ett grönt stridsflygpan flyga
väldigt lågt (ja, jag kollade på DH häromdan), som sedan gör en loop högt upp i luften
och sedan störtar rakt ner! Det landar på Pausparkeringen så vi ser det försvinna bakom
husen, vi hör kraschen. Och sen kommer en missil/bomb/hell-I-donno flygandes som
sprängs rakt på torget! Alla skriker, och alla börjar springa. Som att vi vet att vi kommer
blir jagade av något. Och rätt som det är så är vi jagade. Jag vet inte ens av vad.
Jag springer ner mot Joar, fast där är det ett tågspår som jag springer under (tunnel)
och på andra sidan är det skog och cykelvägar. Springer, springer. Det kommer händer
upp ur marken, som tar tag i mig. Det kommer händer ur gräset, ur gruset, ur gatan,
ur tågrälsen. Det kommer folk på hästar och det kommer män med sånahär
Nunchakus (fast med rakbladsvassa rep istället för kedjor...)
som de hugger av både huvud och armar och ben med. Jag dog typ hundra gånger i
den här drömmen och jag tänkte hela tiden "sikta på huvudet så går det fort". Men mitt
i allt tumult så tänker jag - fortfarande i drömmen - "Nej såhär läskigt kan jag ju inte
fortsätta drömma, vad kommer hända då? Dröm nåt annat trevligare!" och vips så
svänger jag till höger och titta, där sitter min familj och har kalas på Viggos dagis!
Och Viggo säger "dagissss, dagisss, dagisss..." och  äter bullar. Sen förvandlas drömmen
väldigt snabbt till en Återsken-terminsavslutning, där vi tackar av Marcus och han tackar
av oss, med brev som vi skrivit till oss själva flera år tidigare, som han sparat och gav
tillbaka, plus ett varsitt brev som han själv skrivit, till oss. Men! Då ringde Elin och väckte
mig så jag fick aldrig läsa hans brev till mig. Damn. Det hade ju varit hemskt trevligt.

Ehh. Ja.

Uhm, nu då.. té! Té, té, min bästa vän.
Hur stavar ni? Té? Te? Thé? The?
Finns en massa varianter, kan inte påstå att nån är fel.
Förutom Tea. Det ÄR ju faktiskt på engelska. 
Blir hämtad av Elin & Maja mellan 2 och halv tre, ska ner dit och fortsätta öva..
Sen övning ikväll, från 20.00, bara vi som ska iväg imorgon.
Och på torsdag om en vecka är det julkonsert god damn!
Köp biljetter på Gestbloms nu, 80 kronor! Konserten hålls i V-ledsskyrkan.

Pussen!