Poor Ida
Den började med att jag blev sur på Miche - eller rättare sagt att jag inte alls
fick tag på honom, han sa att han skulle vara borta en timme, men när det gått
två och en halv och han inte svarade på sin mobil blev jag ju jätteorolig.
Mest för att jag är paranoid och tror det värsta, always.
Jag kan lixom få för mig att han träffar någon annan.
Det är sjukt jobbigt att känna så, och så blev jag så arg för att han inte hörde
av sig om att han skulle vara borta längre. Visst, things can change, men säg då det!
-"Jag glömde mobilen i bilen!" Suck. Och så satt jag här hemma och såg hela
vårt förhållande ta slut på alla hemska sätt som gick att föreställa sig.
Jag vet, jag är sjuk. Men jag tycker han borde tänka ett steg längre än vad han gör.
Det här hände ju lixom igår kväll också..
Så, så började dagen. Härlig start. Not.
Sen så hade jag sett fram emot att träffa Laura, och så såg jag (lite för sent) att hon
skrivit på Facebook så då blev jag lite stressad och fick klä på mig, sen väntade
jag på att hon skulle komma hem.. men sen blev det så att vi sköt upp det till på
fredag ändå. Jahapp, påklädd helt i onödan lixom. Bad Miche att vi skulle åka en
sväng med bilen, och då kom han på att han var hungrig, så det slutade med att
vi satt på Torino, han åt och jag tittade på. För jag har inte råd. Jag var också
hungrig. Snacka om att det kändes som ett hån. Då hade jag lika gärna kunnat
sitta hemma... Sen frågade jag om jag åtminstone kunde få en glass från Donken,
men det var så lång kö där och Miche skulle jobba snart igen så då hann vi inte.
Men han hann minsann sätta sig vid datorn när han kom hem!
Det känns som om jag haft tårar i ögonen hela dagen.
Livet är inte kul nu. Jag har inget jobb och vet inte om jag någonsin
kommer få ett igen, Miche jobbar typ HELA TIDEN och vi har inga
pengar att göra något för. Alla pengar jag har på mitt konto nu går till
läkarbesöket på fredag (230 spänn). Imorgon ska vi åka ut och grilla
i Bresse men vi kommer inte ha råd att köpa med någon mat.
Så frågan är om jag inte ska ta läkarbesöket på faktura istället,
då har jag pengar över helgen men samtidigt så kostar besöket då
300 spänn istället för 230.. suck. Either way it sucks.
Man har ju haft större livslust än så här alltså....
Allt annat som brukar vara jobbigt alltid
är värre än vanligt också.
Det är för mycket!
Det är för mycket för att skrivas
och för mycket för att förstås!
Nej men alltså vänta lite, han köpte mat till sig, käkade och du tittade på? Hade han råd att köpa mat till sig och inte till dig? Oh.. hoppas du inte blir sur men alltså, har han inte pengar så ni båda kunde ha ätit? Man kan ju inte äta och låta den andra titta på om den också är hungrig..alltså jag menar, om du inte har pengar nu så kan han väl bjuda dig på mat? Ni är ju ändå sambo..
massa kramar
Reagerade oxå på att han inte bjöd dig på mat ... MY GOOD!
Jo fast alltså.. isåfall skulle han skitit i att äta tycker jag.. själv skulle jag aldrig palla att sitta och äta utan att bjuda om jag visste att den andra var hungrig..jag tycker att det var väldigt taskigt, det borde han fått höra faktiskt.. vet inte om du sa det till honom men ändå.. man gör inte så där, då kunde han sparat pengarna så kunde ni ätit hemma liksom, tillsammans - precis..
kramar
Det där med pengar är tufft, och skitjobbigt. Jag hatar fan pengar. Att de skall begränsa en så :( Jag hoppas att det löser sig för dig! Jobbigt att ha den ångesten hängandes över sig hela tiden :( Jag har bara CSN, det är iallafall ngt, men det är inte tillräckligt alltså, hyror, räkningar och MAT så jefla dyrt :( puss:*
Nyss varit på¨en anställnings intervju och hoppas verkligen att jag får jobbet , lever så jävla begränsat kan aldrig hitta på något kul pengarna jag har går till hyra räkningar och mat , knappt det räcker till .
http://jenniiifeer.blogspot.com/
är det något som är extra tungt bli allt annat oxå mkt jobbigare. allt sitter ihop, allt hänger ihop. så är de bra o jag VET, de är jobbigt.
Om jag var rik skulle jag skicka lite till dig för att du är så cool :-)
Och om jag var rik kunde jag betala tillbaka till dig sen! Haha, tack söt - who ever you are ; )
Det lät ju rätt taskigt. Men eftersom jag jobbar dygnet runt för att det ska gå runt så den korta stund jag hade mellan mina jobb var jag tvungen att äta för att orka. Vi hann inte hem och laga mat. Då fick det bli mat ute. Och sen att Ida var med och jag inte kunde bjuda var ju otur. Tråkigt att man måste förklara sig. Jag var tvungen att äta då. Ida hade tid att laga mat hemma. Svårare än så var det inte.
Men..Hur har man ens ett hjärta att äta något framför någon annan på det sättet, fan vad pinsamt!!!!
Tack tack ♥
