Cirka 27 minuter i kö och sen 12 minuter med en manlig handläggare som inte alls fattade vad problemet var.
Alltså, inte som i att han var otrevlig och inte fattade vad MITT problem var - han fattade bara inte varför det inte
var utbetalt eftersom allt var gjort på rätt sätt och rätt ifyllt och yada yada, men tydligen hade någon (?) lämnat
några anteckningar om nån "samordning" som inte ens han förstod. Så han skulle skicka ärendet vidare och nu
väntar jag alltså på att någon ringer upp mig och ordnar till detta, alternativt får det utbetalt idag. SUCK.

Det är väl det där med Aktivitetsersättningen kanske, som jag väntat sedan 4:e OKTOBER på ett beslut om!
Sånt som ska ha en handläggningstid på cirka 4 månader - och bara DET är ju länge lixom.
Men excuse me, det har väl gått lite mer än 4 månader sedan 4:e oktober? Jamen, det har ju gått NIO månader!
Och två dar. Halle-le-luja. Och inget beslut som han kunde se. Trevligt. Men det verkar ju som att de börjat
rota i det åtminstone, och SJÄLVKLART skulle det ju bara innebära lite mer TRASSEL för petite moi.
Man får fan inte veta nånting, man får upptäcka det själv när man helt plötsligt står utan, inte så att DE hör av sig
och säger att det "hänt" nåt, att det blivit strul, att det ordnar sig, eller att de håller på med Akt.-ersättningen.

Nejdå.
40 minuters telefontid för lilla mig, tur man har tid med sånt.
Men ork? Not really. Och min rygg gör ont ont ont.

Nu måste jag äta frukost. Hungrig som fan. Är skitsugen på té för det är mulet ute, men jag har ingen MJÖLK!!
Disaster!! Så jag får väl dricka vatten. Uhu. Spagetti till frukost? Ja men klockan är ju för fan TRE redan.
Spagetti it is. Det är typ det enda jag ätit på hurjävlalängesomhelst. Haha. Jag menade inte så.
Det är det enda jag ätit på sistone. Lixom. Som i att det är det enda som finns att äta. Ja!