Hur sätter man en rubrik på det här, egentligen...?
*känner efter*
Nej. Tänkte väl.
Men pulsen har jag visst kvar. Den är så stark så hela bröstkorgen hoppar.
Den är så snabb så jag tror den gjort sitt, snart.
Om man lixom bara blir tilldelad ett visst antal slag i livet, då är det nog klart snart.
Dunkdunkdunkdunkdunkdunkdunkdunk. Utanpå tröjan.
Klockan 15, detta klockslag idag med.
Du slutade jobba för 4 minuter sen och sen kanske du kommer.
Jag hoppas att du kommer. "Inget kommer att bli bättre" och "ingen skillnad kommer det att bli",
men man gör så, man tar sitt ansvar och infinner sig med kött och blod och hjärta,
när det är så här. Det gör man.
Men timmarna är för många. Natten var för lång, för ensam, för blöt av tårar och hela hela tiden
gick dina ord på repeat, blandat med den där låten som jag hittade igår. Hela hela tiden.
Och nu måste jag bara överleva, överleva för att du ska kunna komma hit och göra det all over again,
överleva så att jag kan få dö på nytt, överleva så ingen blir arg, överleva så jag kan hitta en av alla de
tusen som uppenbarligen står åter. Vet ni vad? Rada upp tusen killar framför mig och jag kommer ändå
bara peka på honom. Honom, honom, jag väljer honom, och annars vill jag vara utan.
Varför skriver jag? Varför envisas jag med att andas?
Varför varför varför? Jag vill ju inte ens. Jag vill verkligen inte.
Jag vill inte höra. Jag vill inte se. Jag vill inte känna.
Inte om det här är vad jag får.
jag lider med dig snuttan. var stark.
jag vet inte vad jagska skriva mer än att jag tänkre på dig. så mycket.
Jag vet inte vad jag ska säga.. så jag skickar tusen kramar istället, och hoppas att jag inte skrev något olämpligt på FB, jag blev så irriterad bara.. ^^, många kramar, till finaste du.
Nä, det där med tusen åter hjälper inte när man sitter ensam och gråter. Men tårar kan ta slut och man vänjer sig, ögonen torkar upp och man börjar se klart. Jorden snurrar fortfarande och man börjar upptäcka livets goda igen, fast det smakar på ett annat sätt. Har man hittat en bra, så måste det finnas en till. Inte tusen, men kanske en. Eller så har man turen att snubbla över samma igen...
<3
Kramar!
OO, jag tänker på en sång som var med i ''En julsaga'' när vi spelade den i ettan. När den unge herr scrooge gör slut med sin fina flicka. då sjunger hon den.
Mister du en står dig tusen åter, olycka botar man med tid.
Ge inte upp fastän hjärtat gråter, det står tusen lyckostunder här brevid.
Jag vill ha nån som älskar mig, som håller av mig, rör vid mig och säger ''du är allt''.
Det är sånt man lever för.
Jag vill ha tusen spår i snön och tusen varma sommarmornar, tusentals fåglar på himlen. Tusentals kvällar med dig.
Mörkret blir ljus, den som söker finner.
Allt blir så bra som det kan bli.
Den som har modet att våga vinner kanske högsta pris i lyckans lotteri.
Jag vill ha nån som älskar mig, som håller av mig, rör vid mig och säger ''du är allt''.
Det är sånt man lever för.
Jag vill ha tusen spår i snön och tusen varma sommarmornar, tusentals fåglar på himlen. Tusentals kvällar med dig.
Jag tänker på dig mycket Ida <3
Hello, This site is a brilliant idea!
Tack tack ♥
