Vi diskuterade ögonfärg igår under midsommarfirandet. Min ögonfärg.
En sak är säker. De blir jävligt mycket grönare när man gråter.

Skulle kunna skriva ett helt jävla bibliotek om hur ledsen jag är,
om hur mycket som rör sig i huvudet, och om hur rädd jag är.
I need you so fucking much.

Men just nu pratar vi inte ens. På mitt initiativ. På ett tag.
Inte för att jag egentligen vill ha det så, men för att det kanske är nyttigt.
För vem?

Märker du det, där du är?
Märker du det, du som har så mycket annat för dig?
Märker du att det är tyst ifrån mig, ekar det tomt någonstans i dig?

♥



För i mig skriker det konstant. Och jag vill bara ha dig nära, ha dig i örat
eller ha dig här bredvid. Men det går inte, det går inte nu, och jag ska inte ringa.
För då märker du aldrig hur tyst det är.
  
Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.