Inte trodde jag att jag skulle få stå och skutta av glädje i mitt kök denna morgon!!

Hade svårt att somna inatt trots piller (ett halvt) och gick upp innan klockan ringde (8:40),
väntade på hantverkare som skulle komma 9:30, som lyckligtvis inte BEHÖVDE borra,
de TEJPADE väl upp den där grejen på väggen eller nåt. Mwahaha. En referensgivare är
alltså, eftersom jag frågade, INTE en övervakningskamera (fniss fniss) utan en liten vit
diskret pryl på väggen som känner av temperaturen i lägenheten! Ahaaa! Och så sitter den
på den vita väggen också så den syns ju knappt. Awesome. Då kanske man slipper frysa
ihjäl på vintern i fortsättningen? För då talar den om att "här är det visst lite för kallt" och
sen så höjer väl EHB temperaturen, eller kanske gör det det av sig självt? Eller så tycker
den att "det här var ju lagom" även fast det är 14 grader, och gör ingenting. Tjo!

Iallafall, back to the jumping of joy. Det ringde en kvinna. Och kallade. Mig. På. Intervju.
Aaaaahhh!!! : ) Det var 5 dagar sedan jag mailade ansökan och hon ringde och var så glad och
trevlig och JAG VAR VAKEN, vilken himla tur, för då kunde jag ju vara glad och trevlig tillbaka
och inte sömnigt kolla på displayen, inse att jag inte känner igen numret, och somna om...
Måndag kl 11, då håller vi alla tummar & tår, right?! Fan vad glad jag är, hoppashoppashoppas! : D

(...innan dess håller jag själv tummarna för att jag hittar DIT...)