Mamma ♥
Idag är en såndär dag man inte riktigt vill gå upp ur sängen.
Men jag gick upp typ för tjugo minuter sedan...
Idag, för 15 år sedan var det måndag. Jag minns, jag var hemma från skolan (gick då i sexan),
för att jag var förkyld. Och de ringde från Akademiska i Uppsala och sa att det nog var dags att
komma nu. För hon skulle troligtvis inte klara mycket längre. Vi hämtade upp lillasyster och åkte
snabbt mot Uppsala. Resten av familjen kom dit.
Tårar.
Väntan.
Lyssnade.
Tittade.
Undrade.
Andetag.
Hålla handen.
Alla.
Nästan alla. Bror hann inte... Han kom sen.
Klockan 15:41 dog vår älskade mamma, besegrad av cancern som hon haft i 5 år.
Och idag har det gått 15 år sedan den måndagen. Saknaden är fortfarande lika stor,
och orättvisan! Är så himla ledsen att vi inte fick mer tid med dig, att jag och Hanna
inte ens hann bli tonåringar i din närvaro. Och tänk alla barnbarn! Då hade du bara
fem stycken men nu är de jättemånga!! Du hade ÄLSKAT att få vara mormor & farmor
till alla de här underbara barnen!! Faaan vad orättvist det är!!! : (
Älskade mamma, älskade Monica, fan vad jag saknar dig. ♥
Ikväll ses vi och tänker på dig.
På vägen hem snöade det.
hatar cancer
så jälva orättvist
=(
kram
<3 <3 <3
Nej, fyfan...
Lider med dig <3
Åååh..... Gråter.... Beklagar er stora förlust. Jag är ju sån som är övertygad om att dom är med oss ändå. Ser alla härliga ungar som vuxit sig stora och alla underbara barnbarnen.
Stor kram till dig och er alla!
:( stor kram! tänker på dig <3
<3
Älskar
Kram*
<3 styrkekramar!
Fy vad du skriver rörande, jag börjar nästan gråta. :( Vet hur det är med cancer, det är jävligt jobbigt. Speciellt när det är cancern som besegrar. Jag är fortfarande rädd att syster någon gång får tillbaks sin :/
Tack tack ♥
