Jag kanske var lite otydlig igår, ska inte jobba på jobbet varje helg fram till mitten av juni,
utan många av helgerna är det showträningar som börjar på morgonen och håller på hela
dagarna, fulla med sång & dans, och sen när själva showen är, on stage lixom, och sen när
allt showande är slut måste jag ändå jobba fyra helger i rad för att jämna ut det jag missar.
För det verkar inte som att jag kan ta ledigt, lixom, och förlora lite lön. Det borde man väl kunna??
Så, jag är inte ledig som i att jag har en tom helg, inte en sovmorgonshelg, förrän 10 juni.
Det är ju ett "jobb" att showa också, lixom... även om det är ett obetalt sådant...

Och helt ärligt vet jag inte om jag kommer klara av det, för jag vill lägga 100% energi på det jag
älskar att göra, showandet alltså, och hur ska jag orka det om jag inte hinner pusta ut nångång?
Vill ju inte köra ihjäl mig på vägen lixom. Jag prioriterar sången och dansen och musiken hundra
gånger högre än mitt jobb, vad jag än någonsin jobbat med. Jag är inne på mitt 12:e år med
showgruppen och det här är första gången jobbet inkräktar på de tider och dagar jag har träning
och föreställningar. Det suger. Som lärare slutade jag senast klockan 17 varje dag och det var
ju inga helgjobb, lixom... Jag vill såklart jobba kvar och skulle vilja lägga om mina arbetstider,
och det finns ju en helt underbar tjej som VILL och KAN jobba och ta mina tider, men det verkar
inte vara så lätt.... det gör mig så himla ledsen.

Vill bara vara GLAD inför showen, har längtat så länge efter detta enorma projekt, ser fram emot det
så mycket, så mycket!! Och eftersom jag är en konstnärssjäl så är jag hellre utan jobb och får syssla
med det här som jag älskar, som gör mig hel, än att vara en vanlig arbetarsvensson. Hårt va?
Och då menar jag ju såklart inte att jag inte vill jobba, jag vill kunna kombinera, men går inte det,
så prioriterar jag ändå det som gör mig fattig, men hel i hjärtat.... fuck it, lixom. Jag försöker, men kan
inte vara på alla ställen samtidigt.