Man KAN ju börja en dag, och en ny månad, på ett bättre sätt än imorse. Slog upp ögonen vid halv nio för att
sedan slå händerna för ansiktet och utbrista NEJ NEJ NEJ! så pojkvännen vaknade och undrade vad som hände.
Migrän. Innan jag ens vaknat. Såg en blixtrande halvmåne uppe till höger i synfältet, rotade i väskan efter mina
trabletter, som inte ens var där. Blev SÅ ledsen. Paniktårar som vanligt. Tog tre alvedon som jag visste inte skulle
hjälpa ett jävla skit. Försökte somna om. Somnade om. Kände huvudvärken börja trycka i vänster tinning (värken
kommer alltid på motsatt sida om flimret) och ville bara sova bort det innan det slog ut. Sen började flimret försvinna,
och när det gör det brukar värken slå ut ordentligt. Men det var en ganska liten huvudvärk ändå. Sen kom flimret
IGEN och då blev jag jättenojjig. Var uppe och kissade några gånger och såg skitdåligt. Hela dagen förstörd, jag såg
det framför mig. Tillslut fick jag en ask tabletter iallafall, av lillebror Tobbe, räddande ängel!! He saved my day. 
Blev så glad och rörd att han åkte och köpte till mig. 

Tog ett par stycken, somnade om, sov sov sov till klockan halv fyra. Lyckades slippa den där värsta värken, trots
att anfallet var långt så blommade den aldrig ut. Underbart. Har känt mig luddig och tung i skallen hela dagen efter
det men inte så farligt som det brukar vara, och som det kunde varit. Så jag kunde åka hem hit ikväll, utan större
problem ändå. Och jag kan jobba imorgon, tror inte jag kommer få en sån migränhangover nu. Phu...

Skönt att vara hemma, men jävligt trist ändå. Saknar älskling. Bella är förstås himla nöjd och henne har jag också
saknat såklart!! Hon spinner och jamar och myser med mig. ♥ Love.

Bilder blir det i andra bloggen. Sen. 
Nu ska jag vara kattmamma ett tag här. Och äta middag. Och betala räkningarna!