Alltså jag gråter fortfarande när jag kollar på den här videon från showen. Nu har det gått en månad sedan
showen var (imorgon är det en månad sen sista föreställningen faktiskt), och det känns både som om tiden
gått fort, och långsamt. Som om vi gjorde det där alldeles nyss, och som om det var evigheter sedan.

Hur som helst så saknar jag det, så jäkla mycket. Saknar att sitta på huk där under "hissen" i introt, se den
höjas upp, sakta ställa oss upp i takt med den, veta att mina kompisar + lillasyster står där högt uppe i luften,
och sen på vår cue, gå fram i trapporna.. kurr... Om ni bara visste hur mäktigt det är att göra det live dessutom,
inga videoupptagningar ever kommer kunna göra det rättvisa! : )