Hoppade och studsade lite på jobbet, av ett sms. Det kom som en räddare i nöden kan man säga,
så lite kunder som vi hade då (eh, inga?), och jag var så uttråkad och trött. Och så vibrerade det i
fickan på min långa kofta... och vips så hade jag "fått" två nya soloinsatser i vårens show! Alltså!
Jag blev så HIMLA GLAD, för båda låtarna ville jag verkligen verkligen ha! Den ena blir en helt
awesome duett och den andra är helt min. ♥ Med 25 pers i kören bakom, då... : ) Åh. Men.

Den andra låten, som jag ska bära helt själv, är en låt som jag älskar, men eftersom min hals inte
är som den ska så vet jag faktiskt inte om jag klarar av den längre. Och hur ont skulle det inte göra
att behöva tacka nej till en låt som man så innerligt VILL ha? Att önska sig den, bli vald, och sedan inte
kunna genomföra den. Kan inte tänka mig den känslan för jag har inte behövt avstå förut... : / 

Provade nyss att sjunga den och det gick väl, ehumm, bättre än jag trodde kanske, men nu har jag ju
å andra sidan inte sjungit sönder halsen - fast heller inte sjungit upp, plus minus noll? - sen kommer den
ju lixom ligga mitt i programmet och dessutom direkt efter en låt med absolut mest krävande dans.
Så man kommer ju vara helt andfådd. Och jag vill INTE skippa låten innan såklart. Den är helt smashing. 
Åh! Ska testa tonarter med Marcus på tisdag men den kommer inte gå att sänka så mycket heller, då 
kommer det bli alldeles för lågt i verserna kanske. Damnit. Jag är så himla glad, och skeptisk, på en gång!
Men mest glad. Mitt hjärta slårt så hårt för det här!! Åååååh, eufori. Typ. 


Ikväll mellofinal. Dra inte ner mitt humör.... ^^