Spruta... jodå.
återberätta allt. Väldigt spännande besök. Det var ju roligt innan, när jag, Hanna & Lexi satt i väntrummet.
Gick från att gråta av skratt till att gråta av rädsla & smärta. Sa ju det! Mesen här.
Jag var tvungen att ställa tusen frågor, för de berättade ju INGET, och även när jag frågade så svarade de inte.
Det var som att jag inte var där, de stod där bakom mig (efter att de tvingat ut Hanna som jag gärna hade velat
ha med mig) och var så jäkla o-pedagogiska. När jag är hos läkaren vill jag gärna veta vad som händer, och
varför, behandla mig gärna som ett BARN hellre!! Inte såhär!!
Jag är så jävla trött på det här, kan ingen bara hjälpa mig?! Vill inte vänta forever! Jag har fortfarande ont trots
de där SEX (!!!) sprutorna och jag kan fortfarande inte gapa mer än tidigare idag. Julkonserten i år och alla mindre
sångjobb är ju bara att vinka adjö till. Fuck fuck fuck. Jag blir så jävla besviken! HJÄLP MIG!!!
Men vadå, otrevligt bemötande, & INGEN kortisonspruta, & ingen långvarig lösning... lätt värt 200 spänn bensin,
75 spänn parkering & 300 spänn akutavgift. Absolut. Jag strör gärna mer pengar omkring mig! Inga problem!
Inget konstigt alls! Låt oss fortsätta i dessa fantastiska hjulspår!
Men här kommer lite bilder iallafall för att lätta upp stämningen!
F*n va ledsen jag blir.
Skulle verkligen vilja säga "Hej Ida, jag jobbar som ___ med befogenhet att ge kortisonsprutor, och jag har vägarna förbi Enköping (för det är väl där du bor..?) imorgon."
Men tyvärr stämmer inte nåt av det.
Jag håller med, vissa kan inte handskas med människor.
För några år sen opererade jag huvudet och vi ett tillfälle i sammanband med ett byte av sjukhus så fick jag ingen påfyllning av medicin på ca 6 timmar (hade innan fått kanske 1 gång i timman) så jag hade skitont (stundtals gallskrek jag), var rädd och hade panik, för smärtan bara steg decibelartat (om du förstår hur jag menar) och personalen bara ignorerade mig. Nån gång sa de att de inte kunde göra nåt.
Det hade varit så mycket bättre om nån hade tittat på mig, kanske tagit mig i handen, och sagt "Jag förstår att du har jätteont, och vi ska försöka få hit nån som kan de dig nåt smärtstillande för vi får tyvärr inte göra det. Men det tar nog en liten stund."
Jag hoppas att det känns lite bättre imorgon och att det löser sig helt så snart som möjligt.
Åk från akut till akut vetja, tills du hittar någon vettig jävla människa! USCH! Vad är det här för jävla skitsamhälle?!
