OCH FRÅN SKIT, TILL; 

Oooh!! Jag kom med i dansgruppen!! Lycka!!!!! ♥ : ) 
  
!!!!!

!!!!!!!!!!



-

 

 

 

 

Senare - 

Tankar runt detta:

Jag har i hela mitt liv älskat att dansa och sjunga.
Jag har dansat sedan jag var liten liten och tävlat.
1999 stelopererade jag ryggen, och där slutade min "karriär",
eller hur man nu ska uttrycka det. Dansen fick en mindre del
i mitt liv, och sången en större. 

Jag har saknat dansen så mycket.
Det jag dansar med showgruppen är inte tillräckligt.

Sången är mitt allt.
Och i lite mer än tre år har jag haft stora problem med mina stämband.
Låtar jag förut kunnat sjunga SÅ HIMLA BRA, går inte längre att sjunga,
lägen som tidigare varit helt perfekta, är nu omöjliga.

Plötsligt har kroppen avsagt sig både dans, och sång.
Vad ska jag leva för om jag inte får göra detta?
Tur att jag har världens största hjärta och är en hopplös (?) romantiker
och att jag fortfarande kan ÄLSKA. 

.....tills min älskade lämnade mig, vad har jag kvar?
Berätta, vad har jag kvar då?