Hair fears.

Inatt drömde jag att jag började pilla i håret igen, att jag ryckte bort ett hårstrå bakpå hjässan.
Och vilken ångest jag fick. Jag slängde det fort. "Det gills inte va? Det gills inte!" spelade min hjärna upp
för mig, men kraftig ångest i drömmen. Jag gömde håret i papperskorgen på Stockholmslägenheten.
Det räknas inte. Det får inte räknas. Jag vill inte börja om. Jag har varit duktig!!!

Vaknade. Still good girl. Men har haft fingrarna i håret hela morgonen och jag var så rädd såå rädd att råka.
De är där nu igen. Fingrarna. Som jag inte kan stoppa om jag inte ligger stegte före dem. Kan jag göra det,
hinner jag? Är jag stark nog att ha all kontroll alltid? Ingen som påminner mig i min ensamhet om jag svävar iväg...

My pills are sinking my writing..., öhhm...

Borde 

sovs. Pills kick in early. Skön mt sömn. Och ingen ångest. I'vee been good. Very.
Volla vad duktig jag ät: i WILL MAKE IT ♥

 

 

sOMEHOW someWAY someday........
Hår hår hår. 
 Gpdnatt. 

39 dagar idag!! TOMORROW = 40! : )

 

Du är stark och klarar det.
Kanske är det lättare att räkna 10 dagar i stöten och sen börja om från ett.
Som för att försöka lura hjärnan och sen bara hålla koll på hur många gånger du kommer upp i tio i nån skrivbok utan att räkna dom för än du fyllt ett a4 eller liknande. + att skulle du falla dit igen så känns det kanske inte lika hårt att börja räkna från ett igen.

Jag hejar på dig och vet att vi alla faller dit nån gång till och från om det så bara är tankarna som råkar nå dit och inte "fingrarna".

Åh vad glad jag är att du fortfarande klarar det! Jag har tänkt på dig i flera dar och undrat hur det går när vi inte fått se nån spegel på ett tag.

Det kommer faser då det är svårare än annars. Men klarar du en så är det lättare att klara nästa sen. Du måste klara dem, du kommer att klara dem! Börja virka??

40! Det här har du klarat helt själv, oh vad du är grym : )

Klart du klarar det, tror på dig hela vägen till mål (och betydligt längre än så).

Du kommer ge upp lika mycket som jag. Nu när man är ute i det öppna med sin diagnos så får man lixom lite mer jävlar i namma så att säga, så låt dig misslyckas hur mycket du vill inne i skallen så länge det inte går ut över skallen lixom.;)

Du kommer gå långt med allt du ger dig in i bara du vill och viljan och kämparglöden hos dig är stor!!!!