Du måste sova, Ida.

Jag blir så stressad av mig själv och mitt ickesovande. 
Klockan är 02:38, det är nyårsafton, ja efter att jag sovit och eventuellt vaknat och allt såntdär.
Planerna - Vad var det för planer egentligen? - fallerar och de senaste tre årens nyårskyssar
är ett minne blott. Ett minne blött. 

Plan B, eller Plan ÖVERHUVUDTAGET, blir att fira med några av systrarna.
Jag vet inte om jag kommer glädjas åt att detta hemskt ledsamma år är över
eller om jag kommer bete mig som nu, typ grina åt allt, ungefär. 

För det är så mycket som gör ont. 

Saknar Bella och gråter. Funderar på att ta hem en ny katt. Fast jag borde inte, inte just nu.
Kanske efter våren. Nu är det full fart mot show och jag vet inte ens om jag lyckas behålla jobbet.
Får jag inte ändra schemat under våren så kan jag inte vara kvar. Och så kommer jag bli av med 
jobbet, inte få några pengar, inte kunna betala hyran, bli hemlös, inte ha råd att äta, och dö.
Och det har jag ju inte alls tid med när jag ska ha show.

Ni förstod att jag överdrev lite, va?
Fast nej, fast jo.

Äh, fuck everything.
Skaffa en katt och bo under en gran, eller nåt.