Low energy och molekyl-skum.

Många gånger när jag kommer hem från jobbet har jag, iallafall stunden jag kliver in i köket, LITE energi
som jag tänker "Ooh, den här energin ska jag använda DIREKT och ta tag i städ/disk/vadmannuänvill!",
men så tar det ungefär en minut - då har man hunnit ställa in lite grejer i kylen/frysen, kanske vattnat
blommorna, och damtamtaaa!, satt på datorn. Ungefär HÄR har all energi man eventuellt hade kvar efter
jobbet försvunnit spårlöst. Va? Diska? Hur tänkte jag för en minut sedan? Herregud, det finns ju inte ett
UNS kraft hos mig som skulle orka det? 

Men sen kommer han, min älskling, ju hit på fredag morgon/förmiddag, och då vill jag faktiskt ha det lite mer
städat än vad jag har nu. Det är ju fucking midsommar, lixom. Och jag är ledig! HELA HELGEN! Woaah!
Nej, vi har inte stängt på jobbet, det har vi ju ALDRIG som ni vet, men det är iallafall inte min jobbhelg.
Dessvärre har jag uppmärksammat att jag i år jobbar både julafton, juldagen, nyårsafton och nyårsdagen.
Utan OB. Det är ju nästan så att man är lite motiverad att söka ett annat jobb... det är så jävla trist bara,
att jag faktiskt trivs så himla bra med själva jobbet, och arbetskamraterna, och sådär. Men nu har jag
snart varit där i två år, och jag tycker inte villkoren är särskilt schyssta... alls. Men sånt här skriver man väl
inte om på sin blogg? Eller var det bara ni?

Oooh, jag har köpt ett ljuvligt badskum som luktar - vänta så får ni höra - vanilj och KRISTALL! Det ni!
Mmm, jag älskar doften av vanilj och "ett fast ämne vars atomermolekyler eller joner bildar en regelbunden
struktur som upprepar sig exakt i alla tre dimensioner!" Oh, la la. (Tack Wikipedia) ^^

 

Postat av: Petra

Wöööt? Utan OB, varför? Tråkigt liksom.

Svar: Ja men eller hur! Öppet alla dagar året runt..... I know, det suger. Det är orättvist och ändå så trivs jag, men någon gång känner man lixom att bägaren rinner över...
Ida

2013-06-20 @ 00:16:54
Postat av: Petra

Jaa självklart är det ju skönt med arbete men på såna helgdagar vill man ju kunna känna att det är värt det.

Svar: Mmm... det har jag iofs aldrig känt.....
Ida

2013-06-20 @ 20:58:42

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Tack tack ♥


RSS 2.0