Trichotillomania - Klär av mig lite mer.
perioder någonsin, med håret. Jag har plockat bort jättemycket på sistone och det gör mig så
himla besviken. Jag var så stark förut, det växte så mycket och jag såg framför mig hur jag kanske
skulle kunna gå utan peruk i sommar. Nu känns det avlägset. Kanske, kanske, om jag är duktig?
Kanske, kanske, om det växer fort? Kanske, kanske, om jag skulle raka av mig allt igen, och
bara köra på helt utan? Om jag någonsin skulle vara tillräckligt modig. Tillräckligt cool.
MEN JAG ÄLSKAR JU HÅR!!!
Ni har bara sett hur långt det blivit. Det har det. Såhär mycket har ni inte sett.
Eller, rättare sagt, såhär lite har ni inte sett. Att det är.
Take it off, take it off.
Show your stuff, show your stuff.
Jag har verkligen inte orkat kämpa nu. Men nu tänker jag det. Jag ska. Jag vill. Jag kan!
Kommer du fixa galant. Lovar!
Oh honey, du är starkare än stål när du lägger ut en sådan bild! Du har kommit långt från det rakade håret och jag hoppas att du verkligen ser det och inser vad du har klarat av.
Brukar inte kommentera, men jag har seriöst läst din bloggen sedan lunartiden (lunar var fan grymt!)!! Men fatta hur duktig du är!! Tänk på hur mycket du INTE ryckt bort liksom!! Du är grym och kommer klara det galant bara du ger dig tusan på det!! :) Förresten.. min inloggning till din låsta blogg fungerar inte längre? :(
Jo, det Är du ! Och uppenbarligen mycket starkare än du tror , annars skulle du inte visa detta.
Resten kommer oxå funka, jag vet att du klarar det. Bestäm dig för att vinna över sjukdomen. Sånt hjälper. Fråga mig.
Du fixar det. Puss älskade <3
Det är skitjobbigt och tufft att våga. Men som med alla OCD är det faktiskt bara att kasta sig ut. Våga bryta ner åtminstone en liten millimeter av tvånget/rädslan och kika över kanten.
Jag vet hur det är. Du är inte ensam. Och jag vet att det går att befria sig mer och mer. Jag är inte fri från min fobi, och ibland är det värre ibland märks den inte alls. Men dagarna då jag är den som bestämmer, och inte rädslan - blir fler och fler.
Kram.
Fin, riktigt fin Ida och det hänger inte på håret. Dessutom är du visst duktig, för du kämpar för att lyckas, har viljan, även om du har en svår motståndare inom dig själv (jag kan ju inte ens stava till tricomassabokstäver).
Hår växer ju inte jättesnabbt, så rakat kan nog visst vara ett alternativ till sommaren, att våga, vara cool och vara du, som passar i alla typer av frisyrer och faktiskt har möjlighet att byta (flera gånger om dagen om du så vill).
Om jag spar ut mitt hår, så får jag en betydligt glesare lugg än vad du plockat dig till. Det tog tid innan jag "vågade" ta steget att raka av allt, för halva identiteten satt i håret, då. Sen när jag väl tagit steget, så insåg jag att det skulle jag nog gjort betydligt tidigare.
Håller alla mina tummar för dig!
DU KAN! <3
Går ju att ta små steg och bara vara utan peruk en kortare stund, lite då och då. Kanske välja tillfällen och sällskap som känns lättare vid just det tillfället. Så ta större steg när det fått mogna lite...
Fast jag är lite tvärt om, jag tar gärna ett rejält stort steg och kastar mig handlöst ut. När jag klarat det så känns alla mindre saker betydligt lättare. Sen kan det iofs ta en stund innan jag tar ett sådant rejält steg...och ibland händer det ju inte alls.
Men SÅ illa är det ju inte Ida! Trodde det var mycket glesare. Det där fixar du fint, och om inte på första eller ens sjunde försöket, så på åttonde!!!
Jag har också mina tvångsgrejer med håret. Färgar hej vilt och bleker sönder det, det blir aldrig långt : ( fuskar ju nästan jämt jag med och känner mig "ofin" utan fusket. Men samtidigt ganska fri o det är skönt att kunna klia sig i hårbotten utan vidare : )
Kämpar på för ett normalare färgande men det är svårt. Vill helst bara låta det vara.... Blir lika besviken varje gång jag impulsar i en ny färg.
Näeh. Vi får ta o vårda oss själva o våra fina hår lite bättre.
Kram.
Aha, där har vi nog problemet, jag hängde nog inte med på när du bytte! Så ja, jag skulle jättegärna vilja ha det nya! :)
I think its great that you can show this. Its not the same reason why I will loose my hair but its something you didnt pick ether.
It might sound stupid when I write this but I've been biting off my finger nails since I was about 10 years old, not just biting but really pulling them almost off until there is nothing left, and when thats done I start on the skin resulting in swolen and infected fingertips all the time and I can't stop it, or, actually I can but I can never keep. Up with.it for more than a few weeks.
And know its absolutely not the same but on the other hand it is. Its just something you dont want but you do it anyway and you just cant controll it. And I know that is an awefull feeling.
I think you're amazing! <3
