Skrev 14 sidor i dagboken och är ledsen.
Har tagit en tablett som jag hoppas söver mig idag.
Den gjorde inte sitt jobb igår natt. Inte bra... : / 

Jag vill inte det här.
Jag vill inte gå igenom det här.

Det var fan inte såhär det skulle bli.
Som Ove säger, i Oveboken.
Bea har lånat den men inte läst den.
Själv läser jag Linda Skugge nu.
En av många.

Idag lyssnade jag på en låt som jag hittat via min lillasyster.
Den heter Till Dig. Jag känner mycket när jag lyssnar på den.
"Du är bara en dröm jag hoppas ska bli sann."

Jag har aldrig velat skaffa barn förut men jag vill/-e det, med HONOM, och även om det inte
är aktuellt precis nu, så vill jag att det ska vara HAN. Och jag ser allt det där bara glida ifrån mig.
Och jag gråter till låten. Gråter för allt jag inte kommer att få. Gråter för allt jag såg i vår framtid ihop,
men det är kanske en framtid som inte finns. Som inte kommer att finnas. Kanske får man aldrig veta.

Jag älskar honom. Och han älskar mig. Men kanske blir det aldrig mer än såhär.