Det är så hemskt, med stora skogsbranden i Västmanland. Det är så nära här. Det känns inte som något
som skulle kunna hända i Sverige, inte något såhär ofanligt stort. Den största i modern svensk historia.
Nyss har flygplan från Frankrike anlänt, som ska hjälpa till med släckningsarbetet - som tyvärr kan pågå
ända fram till i höst. Det är helt sjukt. Över 1200 människor har evakuerats och flytt ifrån sina hem och
även en massa djur. Människor är helt fantastiska, ser jag på Facebook, de engagerar sig, skänker mat
och kläder och hjälper till, erbjuder tillfälligt bo för de som fått lämna sina hus. Jag hoppas av hela mitt
hjärta att de kan släcka elden, förhindra att den gör alltför stor skada och att den håller sig borta från hus
och gårdar. Röken ligger över Västerås, där en av mina systrar bor. De har svårt att vistas utomhus då det
sticker i ögonen och irriterar andningen. Har sett så hemska bilder. Röken befaras komma hit till Enköping
redan nu under kvällen/natten, så det är nog dags att stänga fönstrena då... uäh, vilken olycka. Det har
brunnit sedan i torsdags och jag kan inte tänka mig hur de måste känna, som är i de drabbade områdena. 

...och nu skriver två av mina andra systrar att röken/lukten nått Enköping. 
  
: ( 


Jag gillar inte det här. Jag känner mig ytterst obekväm. Och jag är lixom inte ens så värst drabbad. 
Men det är sååå läskigt. Allting.