Idag vaknade jag av solen, som sken genom gardinerna, letade sig ner i min säng och in bakom mina ögonlock.
Men jag somnade ändå om, och sov i ett par timmar till. Fortfarande sol när jag gick upp strax före 12. Skönt.

Men någonting i mig verkar inte vilja alls idag. Jag känner mig ledsen, så himla nere, så orkeslös, så stressad,
en massa tråkiga o-bra känslor på en gång. Jag har showen framför mig som jag bara borde se lyckligt på, jag är
så glad över alla saker jag ska få göra, över dans & över sång, men samtidigt så är jag så stressad över allt jag
inte fixat ännu (scenkläder), över stämbanden som inte alls vill fungera som de borde, över hur jag MÅR, över hur
min kropp fan inte orkar ett jävla skit. Hur ska jag orka? Hur fan ska jag orka? Huuur fan ska jag orka göra det
DÄR med kroppen samtidigt som jag sjunger? Sången ÄR redan svår som det är, min hals funkar ju inte längre!!
Jag kommer svimma, jag kommer gråta, allt känns för tufft för att orka just nu. SÅ är mina känslor för showen nu.

Så jävla icke-pepp. Såhär vill jag inte känna. Det är så ledsamt för jag VET ju att den kommer att bli skitbra,
det är jag inte ett dugg nervös över, bara över hur jag själv mår och hur jag ska orka prestera.

Jag har inte gjort ett jävla skit sedan jag vaknade för fyra timmar sedan. Jag har ätit frukost, kollat på tv, och 
stått här och skrivit och tittat och bara... varit. Har så mycket saker jag borde och MÅSTE göra men min kropp
vill verkligen inte. Jag vill bara ligga i soffan och grina. Trots solen. Trots att jag är ledig idag. Man får en spärr
i hjärnan som bara "NOPE! Kan INTE göra NÅT IDAG för allt är så jävla meningslöst och DÅLIGT."

 

Känner mig för jävla ensam också. FÖÖÖRJÄÄVLAAAA.
Jag saknar ett liv jag trodde jag hade. 
 
Nu börjar jag grina. Fint.