Häromdagen fyllde håret ett år och idag är det ett år sedan jag slutade plocka.
Det tog fyra dagar efter rakningen att verkligen påbörja striden på riktigt.

ETT ÅR! Ett år sedan jag drog första strecket på badrumsspegeln! Strecken är många nu,
men sedan augusti har jag levt i ett litet återfall. Ett någorlunda kontrollerat sådant.
Jag har gjort inom-parentes-streck på spegeln iallafall för att fortsätta motivera mig själv,
för att se hur många streck jag faktiskt lyckats göra ändå. Hur många fler dagar jag vunnit,
än fallit. Att inget, inget är förgäves! Idag snör jag åt de osynliga boxningshandskarna ytterligare
och minns min kamp, minns min vinst, och kör streck utan parentes från och med nu. Igen.
Jävlar jävlar om jag någonsin underkastar mig dig, dumma sjukdom. Jag ska vinna. Varje dag. 

♥

Ett-år-sedan-videon: