Status på kroppen och måendet idag:

FFFFFFUUUUUUUUUUUUUCCCCKKKKKKK YYYYYOOOOOOOOOUUUUUUUUUU

Trodde jag skulle få migrän på jobbet, synen började balla ur, efter det kom svettningar, feberkänningar,
skakningar, balansrubbningar, magkatarrbesvär, ville kräkas, ville sova, ville inte finnas, och det har suttit
i hela dagen, även om det där med att det skulle utvecklas till migrän försvann (kanske för att jag fort som
fasen kastade i mig tre migräntabletter). Sov en stund hemma på lunchen. Gick tillbaka till jobbet, ingen
jätteskillnad. Jobbigaste arbetsdagen topp två, ungefär. Fick knappt i mig lunch, på slutet av dagen kunde

jag inte längre avgöra om magkatarrens svid/brännande/sugande var hunger eller bara ingenskillnadalls,
men kändes mest som hunger. Köpte mat från Max och kände hemma när jag började äta att jag ju var 
sååå hungrig! Fick i mig allt, tappade all energi, olustkänslan i kroppen/magen försvann ändå inte, SOMNADE.
Helt utslagen i soffan. Har varit vaken en timme nu och kollay på Big Bang Theory och sådär. Ska lägga mig
tidigt, typ snart, tänkte jag. Jag hatar det här måendet. Det är som att kroppen vill stöta bort sig själv, som
att jag ska vändas ut och in. Som att jag har en stor ångestsvart brustablett liggandes längst upp i magen, 
som försöker ha ihjäl mig, eller bara driva mig till vansinnes vansinne. SÅ känns det. Jag är trött på det.

Har faktiskt, rent kroppsligt, mått mycket bättre än på jättelänge den senaste veckan! Helt sjukt bra!
Så det här var ju en lite jobbig omställning. Phu. Är helt slut i kroppen, är hungrig igen, eller något, jag vet
inte vad, nu ska jag bara se till att INTE må såhär imorgon då jag ska sjunga i studion klockan 9 på morgonen.
Och jag behöver magen för sångstöd! Så nu håller jag alla tummar jag har, inte så många fler än två m.a.o.,
över att detta är över imorgon och inte kommer tillbaka på jättelänge, alternativt aldrig någonsin!

 

-

 

En annan sak som gör denna dag ganska sorgsen, är att det är 18 år sedan mamma förlorade kampen mot
cancern. Idag, klockan 15:41, den där måndagen. Jag kan inte förstå att jag bara fick ha dig i mitt liv i 12 år,
och att det redan gått 18 år utan dig. Alla dina barn och barnbarn som du lämnade efter dig, och så många
som aldrig fick chansen att träffa dig - världens bästa och varmaste mamma, mormor & farmor.
Älskar och saknar dig alltid.

♥  1 9 4 9   -   1 9 9 6  ♥