Think outside the box.

Ikväll var jag på date. Bio och allt! Jag bara VET att vi kommer att ses igen, massor av gånger!
Trots att jag fick betala både biljetter och dricka och popcorn....

Hihi. Det var ju systerdotter Maja, 8 år, som jag hade som sällskap.
Det var hennes födelsdagspresent från mig sen i somras. Vi hade det jättebra! ♥
Vi kollade på sverigepremiären av Boxtrolls. Tror nog att den är snäppet bättre
på engelska, men jag tyckte om den iallafall! Och det gjorde Maja också.
Efteråt gick vi tillsammans hem till resten av Furin:arna, beställde pizza
och kollade på Hunger Games, som jag missat till nu! Två filmer samma kväll!
Woooah! Den var också bra! : ) 



Imorse var jag uppe tidigt (7:30) och slogs med brandvarnaren, som larmade ett par gånger
i minuten för att den antagligen ville ha nya batterier... den gick dock inte att ta ner från
taket så jag ringde hyresvärden och kände mig som "Hej, Dum Fråga 2014", men hon
förklarade att det var vanligt, att den kanske råkat bli fastmålad i taket eller nåt.. så de
kom och fixade det åt mig senare på dagen, ny brandvarnare, tadaaa! Perfekt.




Klockan 9 hade jag möte på Arbetsförmedlingen med min handläggare, plus min handläggare
från Försäkringskassan, iochmed det traumatiska att jag fyller 30 nästa månad - och som om 
det inte var jobbigt nog så ska det innebära en massa förändringar på min sjukskrivna halva
också, med en hel drös olika papper som ska fyllas i (hur, var visst lite oklart även för dem)
och skickas in, OCH JAG HATAR SÅNT. Fick även veta att min halvtidsersättning framöver 
(som heter aktivitetsstöd istället för aktivitetsersättning....) kommer att vara LÄGRE än det
jag har nu.... vilket betyder "lägre än något redan jävligt lågt". Det känns ju inte så jävla pepp
alls, kan jag tala om. Fucking jävla hell. Så planen är väl att gå upp lite i arbetstid, vilket iochförsig
borde vara möjligt rent praktiskt, fast jag vet inte helt säkert, sen är ju bara frågan om jag orkar
med det. Fast jag blir väl typ tvungen. Så känns det.

Som mitt schema ser ut numera borde jag orka det. Borde. Det finns hopp.
 
 

Sova-i-soffan-mitt-på-dagen-bilder:

 
Så jäääävla skönt att ta med täcket till soffan och somna mitt under Lyxfällan, ååhhh!
 
 
 
 
 
 
 
. . . . .  På tal om hopp?

Vissa saker är inte så jävla kul. Jag ifrågasätter mina val, val som inte nödvändigtvis ens är VAL
utan bara ett enda oifrånkomligt alternativ, jag försvarar honom stundom för andra men oftast
- och kanske värst av allt - för mig själv, jag saknar en människa som kanske aldrig ens funnits
eller någonsin kommer att finnas. Det gör ont i mig att känna så mycket för någon som inte ens
brytt sig om att göra sig förtjänt av det. Som jag aldrig någonsin kommer att kunna lita på. 
 
 

Jaha det här blev ju ett peppigt inlägg.
Det började ju bra åtminstone.
 
Känner mig äckligt ensam. 

 
 Mjeh.
 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Tack tack ♥


RSS 2.0