In loving memory of Dawid.

Har inte hunnit med att skriva allt jag tänkt skriva. Igår fastnade jag på Facebook med ett litet projekt...
Det är nämligen så att det var 14 år sedan Dawid (min pojkvän, min fästman) gick bort (igår), efter att ha legat
medvetslös i 8 dagar... efter att han hängt sig på sitt rum. Han förklarades hjärndöd den 23:e februari och
inga ord i denna värld kan beskriva känslan av att behöva ta farväl av sin älskade där på sjukhuset. Med slangar
överallt, med märken på halsen, med mitt namn intatuerat på sin arm, med förlovningsringen, som de förstås
tagit av honom då han låg där. Med all kärlek och all framtid framför oss. Ett jävla jävla helvete är vad det är.

Iallafall, jag skrev om det igår lite kort, och blev tillfrågad om foton på honom. Några som ville se för att minnas,
och sen var det även lite fint att kunna visa dem, de som aldrig sett. Så några timmar av gårdagen gick åt att
plocka fram gamla kort, fotografera av dem med min knappmobil, lägga in dem i datorn, redigera färgerna lite
för bästa möjliga bild, och så gjorde jag tillslut ett album. Det verkade bli väldigt uppskattat. Det är väldigt fint
att så många minns honom, alla på sina egna vis, och att han lämnade ett stort avtryck hos många. Jag var inte
särskilt ledsen igår, jag log mest. För glädjen som ändå blev. För alla hyllningar, lixom.

Här är lite kort som jag lade i albumet på FB:

♥ Ett gäng utskrivna bilder som jag hade i mitt skåp i skolan i högstadiet.

♥ Den där gången jag blev så glad för att vi hamnade så nära varandra
på "mingelbilderna" i skolkatalogen (-98/99).
 
♥ Också en "mingelbild", denna från året innan, -97/98. Fina Dawid!
Föll bland annat för hans långa hår, huh... : ) (och hans sätt, och hans musikalitet, m.m, m.m.)
 
♥ Två bilder från en konsert vi höll i Korsängsskolans aula, med vårt band "Psycho doctors".
Epic!! Det var en fantastiskt rolig kväll, och Björn som är med till vänster på bilderna har jag fortfarande
kontakt med och ibland kan vi dela lite roliga minnen... : ) Vi har båda Dawid att tacka för att vi plockade
upp gitarren! ♥ 
 

♥ Slutligen kommer här två bilder, på två femtonåringar i studion, med min syster Åsa bakom kameran.
Så kära och så nära. Det kommer alltid att finnas en plats för honom i mitt hjärta, som ingen kan ta.
Den platsen är hans egen, alltid. 
 
Busisar. Bit i örat! ^^
Det här var för övrigt samma kväll som jag fick peruk. I oktober -2000.

Så p.g.a dessa bilder var jag inte ledsen igår. Jag log mest.
Och jag hoppas att han såg det. : )
♥ 
 

Postat av: Patrik

Fina bilder / minnen. Bra det finns kameror och förevigade ögonblick. <3

Svar: Dåligt med kameror på den tiden dock, man hade ju inte ens kamera i mobilen... så alla de där vardagsbilderna... finns lixom inte på samma sätt.
Ida

2015-02-25 @ 00:59:57
URL: http://patrikludvigsson.se
Postat av: Evelina

Alltså på bild 3 är han så galet lika Sandra så jag trodde det var hon som var med på bilden först. ♥

Svar: Jaa de är väldigt lika varandra :D
Ida

2015-03-04 @ 13:43:41
URL: http://zooot.blogg.se

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Tack tack ♥


RSS 2.0