Nu kan jag ju iallafall stå här framför datorn utan att trilla ihop, det är väl bra?
Skit vad ont jag har / haft, det började igår när jag vaknade, så nu är vi inne på ca 27 timmar.
Med största sannorlikhet njursten. Har haft den här smärtan ett par gånger förut, men då har
det gått över efter några timmar av djävulsk värk, smått kissande, tabletter och vetekudden 
på ryggen/magen. Men den här gången går det inte över. Inatt höll det mig vaken till ca kl 5,
vid 3-4 hade jag den värsta smärtan jag varit med om hittills i livet ungefär, och då borde
jag ringt ambulans men jag ORKADE INTE. Var så jävla trött och såg framför mig hur jag 
kanske skulle bli sittandes i ett väntrum i flera timmar, och det var inte ett alternativ. Så jag
gjorde som jag brukar, jag HÄRDADE UT. Har letat fram lite diklofenak i gömmorna som hjälpt
en del, men inte helt. Tog den senaste för ett par timmar sedan, nu vet jag inte om det håller
på att gå över eller om det håller på att komma tillbaka. Vet snart inte längre var jag har ont.
Är helt lost. Och tabletterna är snart slut. Men som sagt, nu är smärtan överkomlig. Men har
blivit rekommenderad att åka till akuten. Jag gör kanske det. Vill bara bli tagen på allvar.
Vill inte vara ensam, vill inte sitta och vänta. Jag är hemma från jobbet idag och har inte samvete 
nog att vara borta ännu en dag sen, med tanke på hur våra personalförhållanden ser ut... 

Nu borde jag dock äta nåt. Så får vi se hur det blir. Väntar ett tag. Liggandes i soffan.
Lillasyster slutar jobba kl 15, inte för att jag vet om hon har möjlighet att följa med mig, 
hon har ju dessutom jobbat så himla mycket. Men jag vill inte åka själv. Hur man nu åker,
sjuktaxi då eller? Stress, stress... och allting lamslår mig så att jag låter bli.