What. A. Day.

Jag lade mig och sov i soffan lite, med värmekudden lite snitsligt lagd halvt över ryggen, sidan,
och fram på magen, typ ner på trosorna, överallt behövde jag värme och lite smärtlindring.
Vaknade till vid 15-snåret, då lillasyster skulle sluta jobba. Tänkte att jag skulle höra lite med henne
vad hon tyckte jag skulle göra (min lillasyster är min "storasyster" och jag litar på henne bl.a. tack
vare hennes undersköterskeutbildning, jobb och erfarenheter) Men strax innan jag ringde henne
hade det återigen börjat smärta sådär "snart-är-det-outhärdligt" igen, så jag ringde med gråten 
i halsen och ba "Jag måste nog åka in nu." Och världens bästa Hanna ringde världens bästa Oskar,
som ko mmed bilen, och så åkte vi ner till akuten. Och ja, jag var rädd att behöva bli sittandes där
i väntrummet, men jag fick komma in på en gång i ett rum, efter att jag lämnat urinprov. De tog...

     (oj vänta mitt i skrivet här var jag tvungen att gå och kräkas lite, Oh denna värdiga dag....)

...en del prover och sådär, fick en infart satt i armen (aj) där jag senare fick en spruta härlig smärtlindring,
och sedan var det en hel del väntande.. träffa doktor.. yada yada... fick tillslut veta att mitt njurvärde (?)
var lite högt så jag skulle få en remiss till röntgen. Det var ju bra, när man ändå är där och har betalat
380 spänn, så är det ju bara att köra på! (Vilken jävla tur att jag har råd med detta nu, kände jag också)
Så, iväg på det en sväng. Lite läskigt, tyckte ju paranoida jag. Vänta lite mera på röntgensvar.
Och tadaa, visst hade de hittat stenar! Nu hade de hunnit byta läkare för den andra slutade för dagen, 
och den nya läkaren berättade att det var en sten på 4 mm som satt nånstans i urinledaren, alltså att
den är på väg ut inom en snar framtid (!!!) och att detta såklart kommer tillföra lite mer smärta, sedan
var det även ett par stycken kvar i njuren också som var ungefär hälften så stora som antagligen 
kommer passera de också... uhuu... Så han skulle kalla mig på återbesök och ny röntgen om ungefär
3 veckor sa han, kolla upp det osv. Bra. Hade börjat få lite mer ont igen så fick denna gång in en ny
sköterska med en stor såruta som uppenbarligen inte skulle tas i infarten i armen, utan i RUMPAN!
Mdan jag ba "Näääej, men häääär har ni ju förberett så fint?!" och typ viftade med min högerarm
och pekade (medan Hanna på riktigt typ vek sig dubbel av skratt i hörnet där hon satt) men sköterskan
sa att denna var mer effektiv och höll i längre. Jahapp. Bara att vända på sig och låta henne dra ner
trosorna på en då... Uhu. Det var INTE SKÖNT, kan jag konstatera. Nålsticket var i sig ingen fara,
men när hon sköt in själva medicinen... aj aj aj! Och efteråt. Aj aj aj! Meeeen sen började den verka,
och tjohoo.. då blev jag lite full. Och värre blev det ju längre tiden gick. Haha. Till slut fick jag med 
mig lite suppar (att ta ifall supersmärta uppstår igen) och blev hemskickad äntligen. Full och vinglig
och plötsligt helt utan saliv i käften! Mycket märklig känsla! Var skithungrig då jag inte käkat sedan
lunch IGÅR, och försökte mig på en godis, men det gick knappt, utan saliv. Hahaha! Oskar kom och
hämtade mig & Hanna och så åkte vi upp till Donken där jag bjöd på mat som "tack för idag!". Men det
var jättesvårt att käka, fick svälja typ tio gånger på varje tugga. Sååå torr i munnen. Drack massor.
Fortfarande rätt jäkla wasted av den där morfinsprutan också. Tjohoo! Men den var ju vääädigt effektiv
mot värken iallafall, Thank you Jebus, typ. Är rädd för när nästa supersmärta kommer, vill inte ha mer,
är helt matt efter de här två dagarna.. men har ju mina suppar, då... Fancy. 

Jag är så glad att Hanna var där med mig, flera gånger sa jag till henne att jag fick dåligt samvete av
att hon behövde sitta där med mig i så många timmar, hon som jobbat så mycket och länge. Men jag
är så tacksam över att hon gjorde det, det sa jag självfallet till henne också. Hade varit så ledsen och
ensam och liten annars. Vi har dessutom, trots all jävla smärta och skit, haft jätteroligt också, och skrattat
en hel del. Mitt i all misär. Det är ju rätt fint ändå.. ; )