Mors dag ♥

Idag jobbade jag mellan 11 och 17. En såndär kort dag, som kanske inte egentligen känns sådär
jättekort som ANDRAS jobbsöndagar (om de ens jobbar), är. Nåja. 

Idag är det även Mors dag. Rix FM har haft "fira Mamma"-helg både igår och idag, och folk har
fått ringa in med låtönskningar och gratulationer och... nej, alltså, jag ska inte säga att jag är bitter.
Det är väldigt fint. Men såklart så känns det ju. Trots att det gått snart 19 år. Sjukt! Sjukt är vad
det är! Sjuk är, vad hon var. Älskade mamma, som togs ifrån oss bara 47 år gammal, när cancern
slutligen "vann". Äckliga jävla sjukdom. Jag hade nyss fyllt 12, bara två veckor tidigare. Min lillasyster
var bara 10. Jag är så glad över vår stora familj, över mina äldre syskon, som fått fylla den rollen,
litegrann, på olika sätt. Tänk om vi varit ensamma, lillasyster & jag? Och inte "sladdisar", som nu. 

Facebook och instagram svämmar över av Mamma-kärlek. Jag vet inte hur det känns att ha den där
mamma-klippan. Hon dog innan jag ens fick min första mens. Vi hann aldrig lixom bli... "kompisar".
Ibland avundas jag mina äldre syskon som hann vara vuxna, med mamma. Samtidigt kan jag undra
om det inte var värre för dem. Som förlorade allt det där, som jag & Hanna aldrig hann få. 

Alla mina syskon kan fira denna dag ändå, för de är alla mammor (hmm, mina systrar iaf.. ^^), själv 
upptäcker jag hur den här dagen blir jobbigare och jobbigare för varje år, på något sätt. Jag är den 
enda i familjen (av sex syskon) som inte är förälder, själv. Mamma-lös, och... är ingen mamma själv.
Denna dag blir lixom ett "ingenting", eller iallafall en ganska tom dag. Förstår ni hur jag menar?
Det där bittra smyger sig på. Jag vill inte ens ha barn, inte på kanske hundra år (...), faktum är att jag
är ganska rädd för att någonsin skaffa barn. Jag tror inte att jag skulle greja det. Jag är rädd att inte vilja
det. Jag har aldrig känt mig stressad över det, men lixom... jag fyller 31 i höst? Jag vet att jag är ung, jag
känner mig dock jävligt mycket yngre än så, när ska man börja känna sig stressad? När jag var med Niklas
var det självklart att vi en dag skulle skaffa barn, trots min rädsla såg jag ändå fram emot det, och vi brukade
ju skoja om det, namn, och såntdär. Det var mysigt. Men sen så gick det åt helvete och nu har jag tappat det
där igen. Det var inte ens dit jag ville komma med detta, men ja, alltså, jag saknar ju inte, och längtar inte efter
barn just nu, om man säger så. Verkligen inte alls. Men ändå, så är det något som svider, inuti mig. Just idag. 


Till min egen, min enda, min saknade och älskade mamma. ♥ Tack för att du fanns. Tack för att jag finns.

Till alla mina fantastiska syskon, som är fantastiska föräldrar, och till alla andra mammor, mormödrar,
farmödrar, you name it. Det behövs ingen särskild dag för att ni ska hyllas! Ni är klippor! ♥
 
 
 
 

Postat av: Lilly

Utan att ha läst allt text nu, men den filmen den gifen är ifrån, den såg jag och Liam för bara några dagar sen. :D <3 Älskar den!

2015-05-31 @ 20:58:42
URL: http://babydollsugardust.blogg.se/

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Tack tack ♥


RSS 2.0