Idag fortsatte svartvittfotandet i badrummet, men minus hatten och minus peruken.
Lite bilder till ett Hår-album på Facebook.... : ) 

Åh, jag drömde mardrömmar inatt. Om att jag ryckte massor av hår igen. 
Att jag fick sån ångest, för jag kunde inte sluta, och jag tänkte på alla dagar som gått,
på alla mina 72 dagar (idag blir det 73!), som jag skulle få sudda från spegeln och börja om.

Men det var bara en dröm. En mardröm.

Men idag blir det bra. Vi ska åka iväg på lite styrelsegalej som tack för det senaste året.
Middag & standupshow i Västerås. Mysigt och roooligt! : ) Så nu är det dags för mig att hoppa
ur myskläderna, hoppa in i duschen, och komma igång. Jag vill bara sova och sova och sova.
Det går ju inte. Vet ni, den här helgen är min sista lediga helg fram till 31:a maj / 1:a juni. HELT SJUKT.

Buäh, jag kan inte ha det så, riktigt. Måste få ordning på allt. På jobb, på mig själv. 
Annars kommer det sluta illa, är jag rädd.

 

MEN! Nu positivt! Snart är det kväll, snart är det kul! ♥

  
 

Oj, jag missade ju min plattform nummer 1, jag lade upp den här bilden på Facebook och på DV i fredags
men inte här! Vilken miss. Jag är ju så stolt över mitt jobb med håret, för trots att jag har det tungt just nu,
så har jag varit duktig. Duktig, stark, JAG ÄR STOLT . Jag kämpar och varje dag är en vinst. Och detta;

Titta, man kan ju göra en bena nu, och fake:a fram en nästan-frisyr! Hur bra som helst! ♥
Bild tagen natten mellan torsdag & fredag (16-17:e), efter 65 dagars framgång!  På fredagen köpte jag för
första gången i hela mitt liv, typ, en riktig hårspray. En liten flaska. Har inte använt det sedan jag var 13-14 år.
D e t   h ä r   ä r   s t o r t  ! ! !    

 

Drog ihop lite bilder från dag 1 (eller, den första bilden här är egentligen 3 dagar innan dag 1, eftersom jag 
rakade mig, och sedan slutade rycka bort håret 3 dagar senare) och fram till nu (sista bilden är tagen för sex
dagar sedan) för att se framstegen tydligt. November - januari. En enda jättebild coming up; 

61 streck på spegeln idag.
2 månader idag.
Be strong. Be awesome.

 

Klockan är 01:47 och det är väl god tid att försöka sig på sängen... Morgondagen vet jag ännu inte
vad den innehåller. Förutom att ringa polisen igen, och det där andra stället som skickat avi. 
Men efter det. Då blir det antingen att åka till Västerås med Madde, min saknade gamla kollega,
eller så träffar jag syster Elin. Det blir nog en bra dag iallafall. Får INTE sova jättelänge. Så är det bara.

 

Update på hårfronten:
Det har varit svårt idag. Har haft fingarna i håret mycket p.g.a stressen och paniken över situationen
med bedrägeriförsöken och det där. Att behöva sitta och ringa runt när jag har telefonskräck. 
Men vi får väl se det som att jag fick lite träning på den fronten. Iallafall så har jag inte tappat greppet
och börjat rycka hår, även om jag var nära, omedvetet, många gånger. Ingen ska komma åt mig. Okej?!

Igår kväll var jag tvungen att klippa det lite faktiskt. Det hade blivit så långt och spretigt runt öronen.
Tittade mig dessutom i spegeln och verkligen GRANSKADE, det är nog inte så farligt med fläckarna som jag
är rädd för. Det verkar växa på bra ändå. Mitt hår växer bara åt så jävla många olika håll samtidigt, så det
beror lite på hur det ligger, och hur man kollar.. ^^ Visst, det finns glesare fläckar, men jag planerar att hitta
nåt som kanske kan puffa på det lite. Tack för era tips, ni som skrivit!

58 dagar har gått. Två månader den 12:e. Det är hur bra som helst. Jag är stolt över mig själv!


Den här tog jag nog igår, efter jobbet, eller hemma på lunchen, eller nåt sånt. Det regnade iallafall massor.
Ja men just det, på lunchen var det ju! Efter jobbet hade jag migrän och fick kasta mig direkt i sängen. 

Japp, jag gick till Ica direkt efter jobbet för att handla, jag kom inte alls långt, hann inte handla ett dugg.
Migrän-auran med flimmerblixtarna slog till och växte sig stora, åt upp mitt synfält. Lämnade tillbaka scannern
och gick hem så fort jag kunde. Tog tre migräntabletter, och sen ner i sängen på en gång. Nästan ingen syn
kvar alls. Det var svårt att somna och huvudvärken var jävlig... men tabletterna kortade ner anfallet massor.
Vid 22:30 kunde jag gå upp och fixa lite mat. Sen var det jättesvårt att somna för natten...


Man ser inte så mycket av den på bilden, den har luva också, jag ska fota bättre nån annandag. LOVAR.

Tog sömntablett för en stund sedan och jag känner att den börjar leta sig upp i huvudet nu. BRA. Då kommer
jag förhoppningsvis att få sova ordentligt! YAY! : ) ....och inte gör som senast, satt uppe och fylleritade på
iPaden som jag lånat, istället för att sova. Hahaha. Alltså VAD är detta? HAHAHA. 

Nej, mot sängen. I full fart! Efter de här två "DAGENS SVARTVITA PHOTO BOOTH-BILDER" - nyss. Tjing tjing!

 

Om man drar fram det lite såhär så ser det ju ut att vara ganska långt. Det har vuxit ganska (jävla) mycket
på 55 dagar. Det måste jag väl ändå erkänna. : ) Men fortfarande fläckvis glest, jag önskar så mycket att
jag skulle kunna få det till en frisyr, nångång nu under våren, ett mål är att kunna vara utan peruk under något
eller några nummer på showen i april. Det skulle vara det största jag någonsin gjort, typ. Om jag vågar?
Om jag har en frisyr då? Vi får väl se. Nu är det ju i första hand att kämpa emot sjukdomen jag ska tänka på,
inte på the fashion part of this... : ) 

♥
 
Ibland är ni några nya som tittar in och inte förstår vad det handlar om riktigt. Ni är mycket välkomna, och om
ni vill veta mer om vad jag skriver om så besök gärna länken om Trichotillomani HÄR och kika mer i den HÄR
kategorin här i bloggen! Puss & kram på er! 

/ Hon med alla frisyrerna & ickefrisyrerna  ^^
   

Bilden är ifrån igår kväll! 50 dagar "pillfri" igår! TJOHOOOO! 
Jag är grym. Japp, så är det bara.

War. 

                       

 Det är tungt ibland. Men jag gör allt jag kan. 
  

Tack för fina kommentarer! Som jag skrev till ett par av er, så har den höga siffran av "avklarade" dagar
ökat ångesten för att råka "förstöra" det. Jag har inte varit nära att ge upp eller så, jag känner mig fortfarande 
ganska stark, jag är mer rädd att råka göra det omedvetet. Pilla bort hårstrån av gammal vana, nu när det är
så pass långt att jag utan problem kan greppa det och lirka ut det med roten... Som jag under 18 år övat upp
mig att bli jävligt bra på, även utan att tänka. DET är jag rädd för. Inte att jag ska stå med pincetten framför
spegeln och ge upp. Att råka pilla, hade känts som att förstöra allt det jag jobbat fram hittills. Fast jag vet ju
att det inte är så, egentligen. Att jag inte får ta det så hårt, om det händer. För idag har det gått 40 dagar,
och under de 40 dagarna har mitt hår växt massor och blivit långt, ganska jämnt också, även om det finns 
fläckar som varit mer utsatta.... jag hoppas de hinner ikapp.... Om jag råkar pilla ett eller ett par hårstrån så
är ju inte allt förgäves. Jag är rädd att jag ska känna så, men jag försöker skriva det här till mig själv på nåt
sätt, att jag BÖR inte känna så. Jag har varit skitduktig. Det har jag. Jag är jättestolt, och stolt över att jag är
öppen med det, att jag kan dela med mig av allt, av text & bilder, om detta. Det kunde jag inte ens drömma om
förut. Då gick det ju ganska mycket energi åt att försöka dölja det. Så många gånger som jag suttit och försökt
retuschera hårfäste/hårbotten på bilder... försöka undvika att fota så det syntes ö.h.t,... och slingra mig ur frågor 
om hårstyling... Nej, det här är så jävla mycket bättre. Jag mår så bra, av att vara såhär öppen. Best ever.

Framför datorn fastän klockan är 02:16. 

Jag gjorde något stort efter övningen ikväll. Jag stod där i köket med Marcus & Thessan, vi var kvar
sist av alla och vi stod och pratade om mitt hår. Om att jag var duktig nu ( - det tycker jag med!! ^^). 
Och så frågade de om de fick se. Och jag visade. Jag tog av mig peruken mitt framför dem.

Det var första gången som jag visade dem, eller NÅGON faktiskt (except family), bara sådär, "LIVE".
Liiite jobbigt, men det var samtidigt skönt och BRA, jag kände mig väldigt naken men ändå..
Vinterjacka och inget hår, skum kombo, javisst! Fast jag är stolt. Och glad över stödet. VÄLDIGT. ♥

Mnåh! Har fortfarande inte fixat nåt att käka... klockan är över två... yeah yeah... ^^

ANYWHORE! 

16 dagar har jag nu stått emot impulserna att vilja plocka bort något hår. I'M SO PROUD!

Det har börjat bli lite jobbigt, för nu är det längre och jag når det med fingrarna,
vilket såklart är både bra och dåligt, så jag måste måste måste vara stark nu!!

Kolla vilken skillnad det blivit! From this (8/11);

  

Åååh, nu är filmen klar, det som Philip filmade i fredags när håret åkte av... det blev jättefint!!
Jag är så glad att han övertalade mig, att göra det precis just där just då, jag var lite tveksam eftersom
vi inte bestämt det innan men jag VAR ju ändå så redo och ville göra det... och han köpte trimmern åt
mig, och gjorde hela jobbet, så jag är bara SÅ himla tacksam! Tack fina vän! ♥


 
Det är så konstigt att jag delar det här med ALLA er nu, när man lixom spenderat över halva livet
med att försöka se till att ingen märker något... det känns faktiskt fantastiskt! Att jag äntligen vågar!
 
 

(Läs mitt allra första inlägg (som jag skrev 24/3-2012) om min sjukdom Trichotillomani HÄR.) 

Det är ju ganska synligt, var jag brukade pilla mest. Eller minst, kanske man ska säga,
eftersom området jag INTE rörde är betydligt mindre än resten... 

 

Förutom att det hjälper mig att kämpa emot Trichotillomanin
- som den lilla detaljen DET är ^^ -
så finns det ju ett par grejer som är positivt med att ha såhär pyttelite hår:

♦ Tvätta håret = går mycket fort.
♦ Behöver inte sätta upp håret under peruken längre.
♦ Not so much hair in the sink...

...eh, och så var det fler grejer jag tänkte på igår men nu minns jag inte ens.
Så viktigt var det! Haha! Jaja. The main reason är ju iallafall att jag inte ska hålla på och pilla.
Jag gjorde det lite igår, med pincett, åh, det är svårt, det känns ju så... bra. Fast dåligt.
Ni vet, det är ju ett tvång. Jag vill inte, men jag vill, ändå. Nu kan jag iallafall inte pilla omedvetet,
så det är det andra, framför spegeln, som jag får tillfälle att jobba med nu. Eller emot, rättare sagt. 

Ska fixa de där inspirationsbilderna. Tror det kommer hjälpa sjukt mycket. Iiiihh! Får inte skjuta upp detta!

Jag har tagit sömnpiller och ska bege mig mot sängen, tröttman har inte slagit till än men jag har lite saker 
som jag kan läsa, har en tjoooock biografi om Freddie Mercury som jag lånat och inte ens BÖRJAT på än,
kanske dags att kasta sig in i den!