En lördagsjobbar-Ida som fruuusit! Burr. Under den här stickade långa tröjan med stor krage,
så hade jag ett långt linne, och en långärmad lång topp, och ÖVER den stickadelångatröjanmedstorkrage
så hade jag en fleecetröja. Måh. Och vantar, nu har jag börjat med det också. Med avklippta fingrar.
På vintern står jag med tumvantar på mig som jag får ta av när det kommer en kund och ska betala. 
Snart dags för det igen. Ytterdörren ligger precis bredvid kassan, där vi står, och den är lixom lite sne
så det är en stor glipa där det kommer in en massa kalluft!! Så var det inte förut.
De har försökt laga det, men.....? Alltså HUR SVÅRT KAN DET VARA?!
*fryser ihjäl trots att det inte ens är minusgrader än*

                        

Lite fler bilder från igår;

Here we go again! FIGHT TRICHOTILLOMANIA!
Tack Philip för hjälpen, och för att du dokumenterade flitigt! Jag lovar att dela med mig av det materialet sen,
och att göra en big deal av allt det här, så jag peppar mig själv att vara stark... ♥

                                                        Haha, här är vi i farten...

Igår plockade jag bort hår från huvudet hela dagen.
Jag sket i vilket. Det har aldrig varit såhär illa.
Hur ska jag någonsin vinna över det här?
Jag orkar ju inte. Kan inte finna den styrkan nu.

Det här är ju inte så bra. 

. . .

 

Och i kategorin "Missplacerad Reklam" hittar vi detta bidrag....  *OUCH*

 

 

....eller så får jag väl helt enkelt ta det som en utmaning. 
 

 

Nu har jag ätit pizza två dagar i raaad! Exakt likadan pizza dessutom.. hahaha.
Varför ändra ett vinnande koncept? Tss.... nej nu kanske jag borde tänka över den här dieten lite...
Har alltså varit hos Bea (& Per & katterna) och ätit födelsedagsmiddag och fikat, samt glott på
Partaj & Café Bärs! Sen blev det gäspigt och jag gick hem. : ) Bra kväll! Bea fick en lykta av mig
i present, en såndär "marockansk" som jag har, hon blev jätteglad! Yaaay! : ) Då blev jag också glad.

                                       

 

♥

Förresten har jag typ världens lockigaste hår. Det kan man ju inte tro när man ser mig annars.
Men sen är det ju inte mitt hår man brukar se, heller. Fasen vad lockigt det är! Korkskruvar! Och jättetjockt.
Fastän det inte är så mycket som det borde vara... mindre än hälften, absolut... : ( Om jag skulle ha ALLT
mitt hår kvar så skulle det vara hur mycket som helst!! Varför är inte det tillräckligt motiverande?
Jag har varit riktigt riktigt dålig på sistone och sjukdomen har ett alldeles för hårt grepp om mig.
Var är mina fighting skills nu? Jag kan bättre än såhär.

Eve har fotat en massa schyssta backstagefoton som jag tänkte lägga ut här lite senare,
men först tar vi dagen! Jag blev hämtad av Herman före 10 och blev skjutsad till lasarettet.
Där lämnade jag blodprov (massa saker som skulle testas, som tur var bara ETT stick! Tjoho!),
urinprov och gjorde ett EKG-test. Man känner sig ju inte lite liten när man ligger där med en
massa klisterpluttar och sladdar från armar, ben och bröstkorg, kopplad till en apparat... 
Men det blir nog bra. Jag mår just nu bättre än på länge men förhoppningsvis blir det ÄNNU 
bättre sen! Har varit och hämtat ut medicin mot högt blodtryck också, lite tantvarning sådär.
Man kunde bli yr de första dagarna sade hon på apoteket. Det ÄR jag ju redan för det mesta
så jag undrar om det blir värre eller om de tar ut varandra? Det sistnämnda hade ju varit trevligt.

Efter provtagningarna så hängde jag hemma hos familjen Furin resten av dagen ungefär, det blev både
frukost (var fastande på provtagningen!) och lunch, och så lite pyssel och don. Maja & jag har tittat på
tecknade Mr Bean också, på Youtube. Hihi. Och gosat med Molly. Mmmbebis. 

Sen lämnade vi Maja på dansskolan, köpte godis, var på ÖB, och sen hämtade vi Maja igen, och tog en
sväng på Arken Zoo så jag kunde köpa kattsand! Hoppsan, jag råkade köpa två fina uppläggningsfat i glas
på ÖB också! Ett med fot och ett utan. 39:-/19:-. Halleluja! ♥

Idag på framsidan av tidningen;

JAAAAG! Ahhh! : ) Spännande, pirrigt, läskigt, underbart! : ) 
Uppslag;  (klicka på bilden om ni vill komma direkt till tidningen på nätet. Mig hittar ni på sidorna 4-5!) ♥


Imorgon når den ut till alla hushåll, det känns så häftigt. Otroligt.

 

Har varit på Företagsmässan (det var där jag hämtade tidningarna!) med Eve, lunch/middag:at, varit på stan
och köpt strumpbyxor till showen, sen träffade jag Bea, var på Rusta, köpte en jättefin stor marockansk lykta
för lite extra bra pris ^^, och har handlat lunch till morgondagens showträning och sen solat! Yay! ♥

                         

Mjahapp, så blev jag raskt av med iPhonen som jag lånat, tur att jag inte klippt till simkortet!
Då hade jag stått telefonlös nu. Har bara fotat lite med den och internet:at från sängen, typ.. ^^
Iallafall, det är därför jag inte kan bidra med några foton i det här inlägget. Boring!

Idag var jag i Uppsala, jag åkte sjukbussen klockan 9:30, var på plats en timme innan min bokade tid
så jag drev runt på stan lite... köpte present till lillasyster och blev regnblöt. Sen var jag hos bästa specialist-
tandläkaren (så himla bra!) och fick min bettskena. Sooo sexy. Hoppas den kan få ordning på mig lite på nätterna.
Jag biter alltså ihop väldigt mycket medan jag sover (på dagarna också för den delen) och pressar tungan mot
tänderna/gommen och är alltså ALLTID spänd, vilar aldrig. Inte ens i sömnen! Det är ju helt galet. Det hänger 
ihop med mitt onda i nacken, och käken, och stämbanden och allt... så jag hoppas verkligen det blir bättre!
Gör allt jag kan! : ) Men jag tänker inte börja sova med den förrän showen är över eftersom man kan få lite ont
i början eftersom den spänner och sådär... och det är ju det sista jag behöver, mer ont! Så, vi väntar med det.
Lite drygt en vecka bara, sen är det bara att köra på! Fan vad skönt att äntligen fått det fixat!

Sen fikade jag med Lexi på Wayne's, vad bra att vi hann ses! Mys mys och prat prat, och lite klappa på fina
lilla bebismagen! Sen åkte jag hem vid tvåtiden. Tog en halvbra powernap. Min kropp är inte så bra på att sova
så det blev inte så avkopplande som man kanske hade önskat. 

Sen var det dags att plocka fram scenkläderna och ta sig mot övningen! Vi fick öva till musikernas inspelning
från i söndags. SKITBRA! Äntligen rätt tonarter! Så det kändes ju kanon, och att köra med rätt kläder gjorde
ju också att det kändes bättre. Sen att jag kände mig helt på bristningsgränsen p.g.a min kropp och det höga
jävla blodtrycket var ju mindre bra... men det märktes mest på slutet. Heeej skakig & hyper & ont i huuuveeet.

EFTER övningen blev det inte helt oväntat ett Donkenbesök för några av oss. IGEN. Hej, Donken, det är jag som
betalar er lön den här månaden. Ungefär. Men vi hade såååå kul! Och här kommer en skitsnygg bild som Eve tagit; 


......ja............... ( ♥ )

Och här följer ett par övningsbilder, de jag tog får jag nog på mail av Elin sen. Så ni får se Eve's bilder sålänge.  

 
Nämen, inga kort på mina egna kläder? Nej det tog jag inga... inte med någon av mobilerna... det tar vi sen!!
Nu måste jag sova! Imorgon kommer det vara reportage i tidningen!!! Om mig & håret! AAAH, hjälp! : ) 
Så jävla pirrigt! Fast skitbra också! Jag är redo! ♥
  

Nu finns youtubeklippet ute, som Eija Salminen gjort runt mig & min sjukdom Trichotillomani.
Det spelades in & fotograferades i februari/mars, och nu får även ni ta del av det! 

Och tack alla ni som redan gett mig så otroligt varma, fina & stärkande kommentarer på Facebook.
Det känns otroligt bra, jag är glad att jag kastat mig ut i det här och jag är glad att ni finns där också.
Somehow, I'm gonna make it. ♥

 

                                                     Men....... vi löser det här, va?

Tack Bea & Per för idag, och för igår, och sen kör vi Hipp Hipp-race next time. 

Jag saknar dig, min sångröst. Och jag saknar dig, min energi.
Har högt blodtryck och ont i huvudet jämt, en låst ond käke och trasiga stämband.
Man HAR ju varit mer pepp inför showerna, än såhär! Men jag ger inte upp, jag tar inte
någon paus, det är det här jag lever för. Det är det här jag älskar! Snälla snälla kroppen,
jag lovar att försöka ta hand om dig så bra som jag kan, snälla snälla bli bra. Help me out.



Hehe, okej SÅHÄR stor show har vi ju inte i år, men det är det här... det är det här som man älskar... ♥
  

 

Alltså nu vet jag inte ens vart jag ska börja. Börja skriva, alltså. Föll ner i ett sånt depp-hål igen.
Faaan alltså. Orkar inte med att vara så jävla nere. Och det är inte ens tack vare läkarbesöket imorse,
jag har inte fått några besked om att jag inte kommer överleva veckan, eller sådär, men ändå så känner
jag mig helt helt nere. Efter ett telefonsamtal. Men.

Vi börjar med läkarbesöket. Klockan 9. Robin körde dit mig, med Eve & Källa i baksätet. Lovely,
då slapp jag gå hemifrån helt okristligt tidigt. Jag fick berätta, förklara, fylla i papper, och ligga ner på brits,
de lyssnade på hjärta, lungor, mage, kände, klämde, tog blodtryck och puls. Pulsen var bra. Blodtrycket var
visst lite högt men inte farligt, sa hon. Och depression, sa hon. Men det var ju inte så överraskande. Hon skrev
ut en Omeprazol-kur (som jag redan käkat till och från i över 1 år utan att veta om det gör något) för 4 veckor
för magen, och hon skulle även skicka en remiss till Psyk för samtalsterapi/medicinering och ÅTERIGEN att jag
vill ha hjälp för Trichotillomanin (bra, lite påtryck från fler håll, det behöver jag). Sedan fick jag lämna blodprov
och urinprov, och som vanligt var jag svårstucken. Blodådrorna lixom försvinner iväg när det är dags. Hoho?

När de väl fick tag i en så kunde jag ändå inte fylla alla rör (3 eller 4?) så hon fick sticka i andra armen också!
Uhu. Ida gillar INTE! Sen när de hade tömt mig på allt blod jag hade i kroppen (överdriva) så var det klart. 
Och jag har ont i armvecken. Buhu, buhu. De konstaterade på en gång att jag hade lågt blodsocker. 
- "Äter du ordentligt?", frågade sköterskan. 
- "Nääej!", svarade jag bestämt. För det är ju helt och hållet sant och det vet jag.

Det är ju ett jättestort problem men jag berättade även för dem att det inte är så lätt när man mår illa av det
mesta, om inte av ALLT (ja, t.o.m av vatten), och sen är det ju inte så lätt att äta skitbra när man inte har råd.  
Det är ju lättare första tiden efter lön, om man säger så... Sen har jag ingen ork. Ingen ork att planera eller
handla ordentligt. BRA. Bra neråtspiral, really. 

Så nu måste jag vänta en vecka tills jag kan ringa dit och höra om hur resten såg ut. Om de hittar några 
utomjordingar i mitt kiss eller så. 

Det blev ett billigt besök, 100 spänn bara eftersom jag nu är uppe i FRIKORT! Halleluja. Bring it on!, säger jag
bara, för nu har jag gratis sjukvård till oktober!! Jaaaaa! MEN, sen kom det där telefonsamtalet för en stund 
sedan som slog ner mig lite. Det var från Bettfysiologen där jag gått för käklåsningen. En liten check up sådär.
Och faktum är ju att käken inte alls blivit bättre, utan sämre. Det gick framåt efter jul & nyår, då kände jag en
stor förbättring men sen stod det stilla ett tag. Och nu har det blivit värre. Och nej, helt ärligt så gör jag inte mina
övningar lika flitigt som jag ska göra, för URSÄKTA, jag har tappat hoppet här nu. Över ett jävla HALVÅR har gått
och jag undrar om jag ska behöva stå och gapa gapa gapa upp & ner & fram & tillbaka & ut & in och stretch 
stretch, tänj tänj, tryck tryck, FÖR RESTEN AV MITT LIV? Det känns som att börja om igen varenda jävla dag
och jag blir så ledsen och förstörd av det här så jag känner mig som världens minsta lilla tönt!! Värre problem
kan man ju lixom HA, men jag är så less på att inte funka som jag ska!!! Käkhelvete!!!!! Jag börjar fan grina av
att bara skriva det här! Trots att jag gjort som jag ska så länge, så stannade det, och sen blev det sämre.
Så nu slarvar jag. What's the point?

Och vi pratade om att gjuta den där bettskenan, som vi inte kunde fixa när jag inte kunde gapa ordentligt
(..duhh...), för eftersom jag betalat över 3000 på tandvård (..käkvård..) i den här behandlingen så är det
bra om jag gör det så snart som möjligt för då blir det halva priset! Men det är fortfarande jättedyrt!! 
Jag måste alltså snabba mig att få detta gjort innan 29:e april, och det kommer att kosta runt 2000 kronor
(och då är det ändå halva priset alltså), ja plus alla jäkla bussresor då, om jag inte kan tajma in sjukbussen som är
gratis (yay!). Annars 160 spänn fram och tillbaka. Minst tre besök närmaste månaden. Hur ska jag kunna få
ihop allt det? Hur ska jag kunna låna och betala tillbaka det? Har jag ens tid och ork i kroppen? 

Nu tyckte inte ni att det lät som så mycket pengar. Men jag har inte de pengarna. Inte på kontot, inte i 
madrassen, och att behöva låna pengar känns fortfarande så skamligt och sorgligt, fast jag MÅSTE ju göra
det här nu. Annars blir det dubbelt så dyrt. Alltså jag är mitt i en fucking show snart, trycket blir snart för stort. 
Vet inte ens om jag vågar börja använda den för jag är så rädd att det ska låsas sådär som det gjorde i september.
Tänk om jag skulle vakna innan showen och inte kunna gapa igen. Jag är så jävla rädd.
Då är det ju helt jävla kört. Kan jag få börja efteråt?? 

Sen graden av sexighet man känner att ens behöva en bettskena, är ju omätbar. 

 

Och mest var det väl orden hon sa, "så det kanske blir lite bättre".

Kanske. Lite. Bättre?

Blir jag aldrig av med det här?
I'm sorry, men det är mer än jag klarar av isåfall.
Jag har inte kunnat sjunga som förut och inte kyssas ordentligt på över sex månader.
(Inte bita av saker, inte tugga som förut utan att få ont, men det är mindre problem än ovanstående)
Ska jag ha det såhär alltid? 

 

Det klarar jag nog inte av. Där går nog min gräns.
 

Men det här gillar jag ju INTE! Hur många dagar i rad har jag känt mig helt nere nu, egentligen?
Trött och yr och olycklig och illamående, det är många tråkiga känslor nu. Vill inte ha dem.
Tycker inte om att känna mig så ledsen och.... tom. Jag fastnar så lätt i det och det blir så svårt
att ta sig ur det. Men jag läser en bok om det. Just nu. (I sängen innan jag ska sova, iaf..)

Och sen känner jag samtidigt att jag inte ALLS har något att klaga över, när jag pratar med någon
som har det jävligt tufft nu och är så jävla positiv och fin och glad. Och då känner jag mig jättedum.
Samtidigt som jag blir inspirerad. Fan vad svårt det är! Jag ÄR faktiskt rädd att det är något fysiskt
fel (utöver allt det redan uppenbara & diagnostiserade) som jag måste ta tag i. För jag mår verkligen
inte bra. Jag vill ju må bra. Inte låta mig själv förfalla utan att göra något. Varför är det så svårt att 
ta hand om sig själv? Är jag för lat, för fattig, för dum, för förnekande? 

 

Ikväll har jag lyssnat på ljudfilen som ska ligga till bildspelet, ni vet, det där reportaget om min sjukdom,
det ska hamna i tidningen och så ska det bli ett bildspel med ljud som ska vara till journalistens skolarbete
och sen kommer det hamna på youtube och sådär. (Lång mening.) Jag trodde det skulle bli jättejobbigt att
lyssna på, först för att man ALDRIG gillar att höra sin talröst inspelad, och sen visste jag inte om jag skulle
låta osammanhängande eller så, vad jag skulle säga / hur.... men jag är faktiskt positivt överraskad. Jag var
lite hes den dagen men det var ändå helt okej. Det kan nog bli jättebra med bilderna till. Det var t.o.m lite 
sång från våran övning! Och bilder från det, kommer också! Spännande!! Har dock massa ångest över
bilderna eftersom jag känt mig så ful på sistone, och att jag inte hade "fixat färdigt" frisyren heller, det var
mycket plattare då.. än nu.. Har den korta peruken den här veckan, synd att jag inte hade med den så vi
kunde ta bilder på båda! Jaja... det blir säkert bra.

Tror inte att jag fattat riktigt än, vad som kommer att hända. Hur naken jag kommer känna mig.
Eller hur bra det faktiskt kan bli. Tyckte att jag kastade mig ut när jag började skriva om det här i bloggen
men det här är ju ännu mer på riktigt känns det som! Iiiih! Jag kommer att lägga ut bildspelet här sedan,
vet ej när det blir men det är iallafall på gång. Jag känner mig jättepirrig.

 

 

....och HUNGRIG, för klockan är snart 22 och jag har inte börjat med middag än.
Vafan! Det måste jag göra. Ambitionsnivå: Nudlar. 

 : ) 

 

Ni brukar skriva att jag är så duktig. Det ÄR jag inte. Faktum är att jag har en av mina sämsta
perioder någonsin, med håret. Jag har plockat bort jättemycket på sistone och det gör mig så
himla besviken. Jag var så stark förut, det växte så mycket och jag såg framför mig hur jag kanske
skulle kunna gå utan peruk i sommar. Nu känns det avlägset. Kanske, kanske, om jag är duktig?
Kanske, kanske, om det växer fort? Kanske, kanske, om jag skulle raka av mig allt igen, och 
bara köra på helt utan? Om jag någonsin skulle vara tillräckligt modig. Tillräckligt cool.

MEN JAG ÄLSKAR JU HÅR!!! 

Ni har bara sett hur långt det blivit. Det har det. Såhär mycket har ni inte sett.
Eller, rättare sagt, såhär lite har ni inte sett. Att det är.

Ser ni? Ser ni varför jag inte kan gå utan peruk? Ser ni att jag inte varit duktig?
Jag har verkligen inte orkat kämpa nu. Men nu tänker jag det. Jag ska. Jag vill. Jag kan! 
 

Ikväll blev jag fotad på träningen, av E som ska skriva ett reportage om mig. 
Fan, jag blev lite nervös när hon kom, och jag VET ju hur ful jag är på alla bilder
där jag sjunger, så jag hoppas hon fick några bra bilder iallafall. ^^ På måndag ska
vi ses för intervju, är nervös över det också! Men ser fram emot det, också... iiihh!

(Hon ska alltså skriva om bl.a. min Trichotillomani, ni som inte läst de tidigare inläggen.)

Jag blev klar med fotoboken idag också förresten. Det känns så JÄVLA bra, jag blev faktiskt
lite rädd att jag inte skulle hinna klart. Först för att det tog så jävla lång tid att HITTA fotona
jag ville använda, men också för att sidan var jättelångsam idag! Eftersom erbjudandet om
lägre pris går ut imorgon så var det säkert övertrafikerat på sidan... Men det gick iallafall
tillslut, jag är så nöjd! Hoppas det blir bra utskrivet också, vissa foton hade visst lite sämre
kvalitet enligt deras mått, men jag ville verkligen ha med dem. Så nu blev det så.

 

Har varit duktig med håret i två dygn men ibland kommer jag på mig själv med
att pilla bort nåt hårstrå här & där, blir så besviken då! Jag vill ju helst att det ska 
hända på en gång - nolltolerans lixom - sluta tvärt och bestämt! Men det funkar
ju inte alltid... så jag är ändå nöjd över mina framsteg.


Fast först ska jag fightas med tvätten i 4 timmar. 

På torsdag kommer journalisten som ska skriva om mig, till vår showträning
för att fotografera mig lite när jag tränar med de andra. Sen ska vi hitta en dag
att ses och prata. Freaky! Men jag ser fram emot det. Också.

: ) 

Nu, frukost! Sen mera tvättelitvätt, sen ska jag träffa Elin & familjen. Ni vet, för en vanlig
måndagsmiddag och en lektion i hur fan den jävla iPhonen och jag ska komma överens. 
 
 

Det är någon som vill skriva en artikel om mig och min sjukdom, i en tidning.
Jag blir liiite terrified, samtidigt som jag vill det så gärna, för jag vill ut med det nu.

I 17 år har jag haft trichotillomanin, i 14 år har jag bett om hjälp att behandla den.
I 12½ år har jag haft peruk. Och aldrig har jag varit så redo som nu. Eller...?
Utan hjälp från vården, alldeles på egna ben, men med er som stödhjul.
Jag vet vilka som finns där för mig! Men jag skulle behöva proffshjälp också.

Jag har inte varit så stark på sista tiden, jag får nästan dåligt samvete av era fina kommentarer.
De senaste månaderna har det faktiskt varit riktigt riktigt dåligt och jag har plockat bort VÄLDIGT
mycket hår. Men nu, nu vill jag prova igen. Nu vill jag skriva igen, nu vill jag försöka igen, nu vill jag
stå emot igen. Och jag vill ställa upp på den där intervjun. Jag vill nu. Jag kan nu. 

Jag kanske måste raka av mig det igen för att börja om från noll. IGEN.
Det gör mig frustrerad men det kanske är bästa sättet. Fan. Hårhelvete.... ^^

Februari 2011: